Till eftertanke!

kwame Touré är sjukskriven och går hemma i dessa dagar. Stress, tvångstankar och ångest med sömnlöshet är de värsta kombinationer som leder till depression. Det gäller att inte deppa allt för mycket. Man måste göra det bästa av situationen. Ingen självömka här hos mig. Svackor är en del av livet och att vara människa. Denna vinter har varit rätt varm men lång och mörk....... Jag längtar till våren som aldrig kommer.....

Musik och böcker är de största trösterna som finns. Nina Simones låt "mississippi goddamn" får mig på kämpare humör .....Jag har kanske gått i väggen men lovar att inte gräva ner mig. De biologiska, psykosociala och ekonomiska faktorerna har avgörande betydelser i ens välbefinnande. Osäkerheten inför framtidens sysselsättning och ovissheten om var jag vill bosätta mig framkallar de symptomen som jag nämde ovan. Kärlekskrank eller abstinens? Oavsett vad det är som det rör sig om så kan man alltid ta till sig Sören Kirkegaards kloka ord i vintermörkret. Du har nog någon i din närhet som behöver hjälp?

"Om Jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra

För att hjälpa någon, måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och
egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjlpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjlpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon."

Tack Sören!

Cogito, ergo sum? Homo Mensura ?

Jag är inte det jag gör eller är född till. Jag är det jag skulle vilja bli och hade kunnat bli. Jag existerar bl.a. genom mina konceptualiseringar, föreställningar, vanförestänningar och fantasier.Jag är ett resultat av två människors val. Min tillblivelse var kanske planerad eller inte men det var nog menat att äga rum precis då. Jag kan bara göra det bästa av mitt öde.

Man föds inte till en människa och blir inte heller en människa efter en viss tid utan det är ett livsprojekt som pågår i ens hela liv. Man blir aldrig en fullbordad och färdig människa någon gång. Det är en process som aldrig tar slut.

Det är i hennes brister, pinsamheter och tillkortakommanden som människan avslöjar sina beslöjade sidor. Perfektionism bör inte vara något man strävar efter. Måste jag göra något för att berättiga min blotta existens ? Vad är mitt varande värt? Är inte livet i sig ett arbete? Varför denna hysteri om jobb som allas och alltings mått? Vad innebär att förverkliga sig och ens drömmar?

Jag upplever,alltså, lever jag. Jag överlever,alltså, är jag inte kontingent. Människan sägs behöva arbeta för sitt överlevnad men när den fasen är avklarad blir relationen mellan arbetet och människan mer komplicerat.

Arbetet = Ett nödvändigt ont ?

Människan = En kontingens ?

Arbetet = En kontingens ?

Människan = En nödvändigt ond ?

Jag ställer frågorna och du förväntas komma med svaren eller fundera vidare. Kontingensen kan vara en nödvändighet eller den kontingentas nöd. Jag fascineras också av människans behov av att berätta som tycks vara lika viktigt som basbehoven: vatten, mat, kläder,bostad, kärlek o.s.v. Den ständiga längtan att hamna i någon form av socialkontext. Jag berättar, alltså, finns jag. Människan behöver synas, höras och bekräftas mer än något annat djur. Vad har jag för rätt dock att hävda som nedanstående ?

Cogito, ergo sum = Jag tänker,alltså, finns jag.

Homo Mensura = Människan är alltings mått.

DEMO-KRATI=FOLK-STYRE men vem fan är FOLKET?

Etiopien och Kenya är ett par av de många länder i Afrika som hållit skandalomsusade allmänna val, med hundratals döda och skadade, de senaste tre åren. I båda länderna har regeringarna vägrat att lämna makten ifrån sig trots tydliga bevis på att de har förlorat valen. Etiopiens diaktator Meles Zenawi har haft makten sedan 1991 och Kenyas Kibaki försöker att sitta kvar i ytterligare fem år ,till varje pris. Jag har börjat ifrågasätta syftet med att hålla allmänna val i länder där regeringarna inte har den verkliga viljan till demokratisering, utveckling och välstånd.

Demokrati som sådan åstadkommer inte ekonomiskt tillväxt och allt fler har börjat förespråka en mild variant av den Kinesiska styrelseformen även i Afrika. Afrika behöver varken Kinesiseras, Indieniseras eller Europiseras. Afrika och Afrikaner finns men finns inte mer än andra kontinenter och människor. Folk måste få möjligheter att vara egna herrar på sina gårdar och förstärka sina egna livskrafter. Att underminera människors initiativförmåga och tvinga dem till att underställa sig andras villkor och intressen är det sista man önskar sig. Världsbanken och IMF genom sitt strukturanpassningsprogram har berövat människor i Afrika möjligheten att föra ett människovärdigt liv de senaste 30 åren.

Allmänna val i sig garanterar ingenting annat än att man legitimerar diktaturer genom en folkomröstning som genomsyras av fusk och våld. Fria val kan inte äga rum utan fria medier som skyddas av en fungerande konstitution och respekt för mänskliga rättigheter. Alla förutsättningar saknas i både Etiopien och Kenya. Gräsrotsorganisationer och det civila samhället är kvävda. Makthavarna är välmedvetna om att det som de håller på med är spel för gallerierna och deras främsta mål är att bebihålla status quo. Folket representeras inte av dessa korkade ledare som berikar sig på befolkningens bekostnad.

Vad är då alternativet? Många menar att det är bättre med ett val som hålls trots många brister än att ha det som i Eritrea som är det enda landet i Afrika som aldrig hållit något val alls.Det är säkert bra att man har nationell dialog inom ett land genom val men om detta görs till återvälja diktatorer och låta dem sitta kvar på livstid ,efterlyser jag civil olydnad än att gå tll valurnorna.

Två små länder,i väst Afrika: Sierra Leone och Liberia som lidit av grymma inbördeskrig ger dock, en strimma ljus genom molnen och dödsskuggans dal. Liberia har Afrikas första kvinnliga president och I Sierra Leone har en sittande regering överlämnat makten till oppositionens kandidat Koroma som lovat att bekämpa den omfattande korruptionen i landet. Det finns inget folk som enväldigt styr i världen men det finns miljontals människor som drömmer om en bättre morgondag. Det är kapitalet och eliten som har makten. Makthavare tänker ofta i kronor och öre utan hänsyn till värdet av människoliv. Frågan kvarstår dock: vem fan är folket?

Jag vill inte ha ett Gott Nytt År! Jag vill ha ett gott och lyckligt liv istället!

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Så kom ihåg att leva medans du gör det." är en av mina favorituttrycken tätföljt av "Levnadskonsten består främst i att alltid ha behagliga tankar."

Det stora spörsmålet kvarstår dock: Hur skall jag leva?Var ska jag bo?Vad ska jag göra resten av mitt liv? Vem ska jag dela mitt liv med? Jag har alltid befunnit mig vid flera vägskäl och nu är jag där ännu en gång. Jag vill åka till Latin Amerika, Jag vill flytta till Nya Zeeland, Jag vill bli poet,filosof och försörja mig på det. Jag vill behärska Latin, klassisk Arabiska och Geez. Jag vill jobba i Köpenhamn och flytta till större lägenhet här i Lund. Jag vill bilda familj, Jag vill också lära känna en vänsterhänt Japanska som är specialist på existentialism/Jean-Paul Sartre, Jag vill också jobba som journalist och träffa intressanta människor från hela världen. Jag vill utöva buddhism och uppnå andlig mognad o.s.v. Hur får man allt detta att fungera?

Vellighet, ambivalens, samvetkval,ångest och förvirring kan prägla min vardag ibland men det känns skönt att ha alla dessa valmöjligheter för jag vet att det finns folk i Eritrea som inte ens får äga sina egna liv och förverkliga sina drömmar.

Det är också massa annat som jag vill göra och hinna med. Mycket vilja och ambition men för lite verkstad kan jag känna ibland. Denna handlingsförlamning ifragasätts främst vid tider som nu då vi precis håller på att vara klara med den första veckan av det nya året.

Jag söker, alltså, finns jag. Livet utsätter oss för många påfrestningar och valmöjligheter som kan vara avgörande för våra personligheter och egenskaper. Jag cyklade till jobbet i stormvindar som blåste i mörkrets Lund i fredags morse. Jag började då fråga mig: Vad gör jag egentligen i det här landet? Varför kan jag inte vara i Eritrea?

Jag fick också massa sköna bilder från Art Deco staden och Afrikas finaste huvudstad, Asmara, Eritrea: palmträd, vackra Italienska byggnader från 1930-talet , Cappucinolukten från caféerna i stadskärnan och gamla gubbar i panama hatt i 25 graders värme..... Jag vet att jag inte kan bo i Eritrea just nu på grund av det politiska läget i landet och kriget med Etiopien men tanken slår mig ändå ibland att riskera livet och flytta dit.

I boken Tärningspelaren förespråkas att man skulle kunna låta ett tärningskast avgöra ens öde och man själv slipper välja. Min flickvän tror att jag kommer att anamma den teorin till fullo men det tänker inte jag göra för jag är en extremt existentialist person för att styras av ett tärningskast. Jag har många beslut att fatta och det blir inte lätt att välja det "rätta". Jag vet ändå att oavsett vad jag väljer och vilken väg jag än tar, så kommer jag ändå att ångra mig och tycka att jag borde ha gjort ett annat val istället.

Så är människans öde men jag som är dömd till livstids frihet kommer att ta det lugnt och låta saker och ting ha sin naturliga gång. Jag bestämmer själv hur livet skall gestaltas under de kommande 40 åren förutsatt inget oförutsett händer. Jag är ansvarig för mina val och handlingar oavsett förutsättningar och livsvillkor. Man kan känna sig som fånge i det invanda mönstret. Jag är mer fri mentalt under spända/okända situationer än det "normala" tillståndet. Skall det bli omtagningar och upprepningar av de senaste 35 åren eller något färskt och radikalt utvecklas utifrån de livserfarenheter som är min språngbräda? " Det ena du vill, det andra du skall!"Tourialismen och humania kommer att visa sitt rätta ansikte den närmaste tiden men under tiden kan du ha citatet här nedan från "The Atlantic journal 16 juni 1833" i åtanke:

"Världen är för stor för oss. För mycket händer, för många brott, för mycket våld och spänning. Gör som du vill, du kommer ändå att hamna på efterkälken, oavsett dig själv. Det är en oupphörlig ansträngning att hålla takten....men ändå faller man bakefter. Vetenskapen översköljer oss med innovationer i en sådan takt att man häpnar i hopplös förvillning. Den politiska världen förändras så snabbt att man förlorar andan genom att bara försöka hålla kontroll över vem som är "inne" eller "ute". Allt är högtryck. Mänskligheten kan inte uthärda mycket längre."

Livet är stenkul just nu!
Sköt om dig!

Varför är Super Zlatan mer svensk än andra svenskar???

Svensk media är noga med att påpeka att Zlatan Ibravimovic är Svensk. Man kan läsa i olika tidningar varje dag att "Svensken är en stark bidragande orsak till Inters serieledning. Svensken har gjort succé denna säsong. Svensken är en världstjärna .o.s.v. " Jag börjar bli trött på alla dessa innehålslösa rubriker och beteckningar. Vad är det som svenska journalister vill säga oss genom att envisas med att understrycka Zlatans Svenskehet??? Ska han lyfta upp hela sveriges självkänsla/självförtroende och folk ska känna stolthet över att ha en sådan fotbollsartist???

Zlatans föräldrar kommer från föredetta Jugoslavien. Hans BosniskKroatiska/Muslimiska föräldrar är långt ifrån integrerade i det svenska samhället.Pappan försökte att låta Zlatan spela för det Kroatiska eller Bosniska landslaget när denne var runt 18 år men fotbollförbunden i dessa länder såg inte potentialen hos Zlatan då och ville vänta några år till, vilket de idag djupt ångrar. Jag själv bryr mig inte om han är svensk eller ej, det är hans ensak men jag anser inte att sverige som rasbiologiforskningens hemland har rätt att lägga beslag på fenomenet Zlatan.

Högerextremister och rasister hävdar också att Zlatan, Henrik Larsson och Martin Dahlin är "våra negrer". Så länge rasismen frodas i samhället i allmänhet och fotbollsvärlden i synnerhet bör fotbollspelare med en annan härkomst än svensk bojkotta det svenska landslaget för all framtid. Det är den enda vägen att gå om något radikalt ska hända på den fronten. Zlatan nr.2 som härstammar från Eritrea, Henok Goitom som spelar i Real Murcia i La Liga i Spanien, är förhoppningsvis klok nog som föredrar att spela för det Eritreanska landslaget när han nu börjat diskuteras till att bli uttagen i det svenska landslaget.

Jag tror inte heller att Zlatan själv är svensk nationalist som gör anspråk på att vara något annat än just Zlataniast. Han pratar nog serbokroatiska, holländska, italienska, engelska och rosengårdiska vilket gör honom till en världsmedborgare och hedersmedlem i HUMANIA. Malmöitsk högerfot eller ej är Zlatan ett eget land/universium och bör inte förringas till pyttelandet Svea.