Finns det en exil-Eritreansk "debattkultur" eller rör det sig om pajkastning överallt?

Jag fattar inte återigen varför man envisas med att ta upp Eritrea när mitt inlägg i början av januari handlar i första hand om Svensk media.


Har inte jag rätt till att vara kritisk till Svensk media och dess mediakampanj mot Eritrea? Göteborgs posten och de andra stämplar alla som är kritiska till dem som "regim vänliga" då de saknar en helhetsbild av Eritreas aktuella situation, historia och kultur.

Arrogans och ignorans är mänsklighetens största fienden. Min poäng med det inlägget har varit att understryka att Sverige inte har något moraliskt övertag när det gäller mänskliga rättigheter. Alla är goda kålsupare på alla sätt och vis. Jag ställde några frågor i det inlägget såsom :

Hur många asylsökande inklusive Eritreaner är häktade i Sverige för att deporteras? Vad hände med Egyptsvenskarna 2002? Vad hände med Balter efter andra världskriget och judar på 1930-talet?

Det finns inget land som är perfekt på alla fronter. Sverige är inget undantag. Antisemitism och islamofobi är inte något nytt i Sverige. Hoppas att man är medvetn om vad Sverige demokraterna vill göra med folk med en annan härkomst än Europeiskt. Låt oss lära av historien.

Hur kan det komma sig att majoriteten av de arbetslösa i det fina och perfekta Sverige, har invandrare bakgrund trots att denna grupp utgör bara en bråkdel av befolkningen om demokratin är inbakad i det svenska samhället som vissa påstår?

Någon gillar nog inbakad pizza och känner sig tuvungen att prata om demokrati som en bakelse. Ett samhälle som har så väl vardags som institutionell rasism, är allt annat än demokratiskt. Lika rättigheter och möjligheter finns bara på papret.

Jag hade dock inte räknat med en sådan våldsam reaktion från mina bloggläsare gällande mina synpunkter kring svensk media. Se kommentarfältet där.

Jag har inget emot att folk försvarar Göteborgs posten och andra företag i Sverige men tonfallet i Eritreanernas sätt att ”debattera” är hotfullt och mindre konstruktivt. Jag vet inte vad det hela rör sig om men jag tror ändå att avsaknad av debattkultur bland Eritreaner är ett av problemen.

Man har lätt för att födöma andra utan att jälv komma på något bättre.Mycket känslor är natuligtsvis inblandande vilket gör att förnuftet bortträngs och allt kretsar kring frågan om man är för eller mot den Eritreanska regeringen.

Det spelar ingen roll om man använder termerna regim eller regering i detta sammanhang. Det är inte skillnaden mellan demokrati och diktatur som är på tapetten här utan Eritreanernas ”debattkultur.” Hurvida den finns eller inte? Varför den ter sig som den gör o.s.v.?

Jag hävdar fortfarande att Mediakampanjen i Sverige har inte hjälpt någon alls, inte minst Dawit Isacc. Det vet alla men man vill nonchalera,försumma och åsidosätta det faktum för att ägna sig åt pajkastning istället.

Har jag någonsin sagt eller skrivit att jag är mot demokrati, yttrande frihet eller respekt för mänskliga rättigheter? Inte en enda gång.

Det faktum att jag bor här i Eritrea, måste inte innebära att jag är för regimen. Jag sympatiserar med kampen för att stå på egna ben utan att vara beroende av ”bistånd”. Jag är för landet Eritrea och dess befolkning.Man bör hålla sig till debattämnet om jag ska ta folk på allvar.

Jag är för en äkta och genuin demokrati som är inkluderande och baserad på gräsrots rörelser. Att hålla allmänna val som grundar sig på religiös och etnisk sekterianism är inget för mig.

De flesta val dessutom resulterar i 51% (52%) för regeringen och 49%(48%) för oppositionen vilket inte räcker för att förklara en grupp som totalt vinnare över den andra. Viljan till Konsensus och självbestämmanderätten saknas överallt i världen.

Eritreas konstitution från 1997 är inget fel på och det vet alla individer som har läst den. Utvecklingen i Eritrea fram till det senaste kriget med Etiopien 1998 var mestadels positiv. Det pågående tillståndet av varken fred eller krig är inte självförvållat utan det är tackvare USAs och Etiopiens vägran att låta konflikten få en fredlig lösning.

Många ser Eritrea i svart och vitt. Verkligheten är dock gråare och mer komplex än så. En fungerande demokrati kräver i första hand fred och social rättvisa i landet. Utbildad befolkning med civilt samhälle, ekonomisk utveckling och fungerande demokratiska institutioner är också nödvändiga förutsättningar för en lyckad demokratiseringsprocess.

Dessa komponenter saknas i Eritrea för tilfället på grund av bl.a. krigstillståndet och överlevnadsfrågan för nationen. Den positiva ekonomiska utvecklingen på sistone kommer förhoppningsvis att ge upphov till en rättvis resurs fördelning på sikt. Detta kommer att engagera medborgarna i landet ännu mer att känna sig som ägare av sitt eget öde.

Är Kenya, Etiopien, Nigeria, Syd Afrika o.s.v. länder som bör anses som fungerande demokratier? Jag är tvecksam till importerad demokrati för att tillfredställa andra intressegrupper än sin egen befolkning.

Många Eritreaner i Sverige vaknar nog varje morgon och känner sig som främlingar som aldrig släpps in i värmen trots decennier där. Man vill dock famställa sig som försvarare av Sverige och dess "grundlag" för att dämpa sin egen ångest.

Man kan komma hit till Eritrea och göra någon insats värd namnet istället. Jag har inte lust att berätta om för folk alla de positiva framstegen som görs här i landet trots både ekonomiska och politiska sanktioner från omvärlden. Att se är att tro, sägs det. Ni är välkomna hit för att göra egen iaktaggelse.

Att diskutera situationen i Eritrea på internet i all respekt men den som vill förändra någonting och vill göra något, bör vara här på plats. Det finns ingen anledning att fortsätta med exilen genom att skylla på det polistiska läget i hemlandet.

Alla vet om att när det kommer till kritan, så handlar om det rådande krigstillståndet som det enskilda och viktigaste skälet till att vara på bortaplan. Många ungdomar har tröttnat på att vara i skyttegravar på obestämd tid men ekonomisk osäkerhet och avsaknad av trygghetssystem i Eritrea är också avgörande orsaker till att bo och leva i exil. Så är också fallet för många av flyktingar och invandrare i världen.

Det är lätt att glömma att Eritrea fortfarande befinner sig i ett krigstillstånd.Etiopien attackerade Eritrea helt oprovicerat så sent som knappt ett år sedan. Någon frågade mig lite sarkastiskt om jag hade fått kalashikov som om det vore något att skämta om.

Folkets armé är redo men fred är vår prioritering. Eritrea har aldrig varit på offensiven under hela det senaste kriget med Etiopien sedan 1998.

Självförsvar är det bästa medlet att hålla fienden på avstånd. Om det inte hade varit för Eritreas starka armé, så skulle vi inte ha haft landet i behåll vid det här laget. Kolla på vad Kenya och Etiopien gör med somalien!

Jag förnekar inte existensen av andra problem såsom politiska och socioekonomiska men jag hävdar dock ännu en gång att det är vi Eritreaner tillsammans såväl oppositionella som regimvänliga som kan lösa dessa utmaningar, ingen annan.

Jag är för försoning , nåd och amnesti för folk som förespråkar fredliga medel ut ur dödläget både socioekonomiskt och politiskt.

Folk som saknar självförtroende och självkänsla, brukar alltid angripa andra. Man kan Skaffa sig egen blogg istället om man har något vettigt att komma med. Det är inte rätt att gömma sig bakom mina blogginlägg och gå till personligt angrepp.Detta kan svenskarna göra bättre både språkligt och intellektuellt.

Varken Göteborgs posten eller någon annan svensk media behöver Eritreanernas hjälp. Många känner sig nog överflödiga i Sverige och vet att ens egen egen situation är frustrerande.Den frustartionen vill man ventilera på detta forum. Det är helt okej för mig:-) Att blanda ihop önsketänkande(fantasi) med verkligheten är dock inte acceptable.

Förnekelsen av olikheter och förespråka enfaldighet, kännetecknar alla fundamentalister oavsett religios, politisk eller hud färg. Både kollektiv och individuell f rihet handlar om ansvar. Ingen kan läxa upp mig om vikten av demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

Jag är tacksam om man fortsätter att fortbilda sig istället. Alla vinner på att koncentrera sig på sitt eget bästa. Ingen mår bra av negativisering och svartmålning. Låt oss diskutera saker och ting sakligt utan barnslig pajkastning.

Nu får det vara nog även med denna diskussion.Jag är klar för denna gång. Läs de övriga blogginläggen också

Adjö -

Ras Mekonnen

No tempest in Asmara, Eritrea, sunny and bright

Asmara, Eritrea is a quite and calm city as usual. People are going about their business as ever before. The western media has exaggerated about what actually  happened  here on monday. There is no point in speculating about things that you have no information about.

There is neither a mutiny by renegade soldiers nor a military coup. Wishful thinking and reality are often on a collision terms. I live here and do not see any reason to feel agitated by the reports of the media.

Eritrean independence and liberation shall always be defended by its brave citizens. We Eritreans shall never give the west and Ethiopia a pretext to invade us in the name of the "protection of human rights" and democracy. Eritrea for Eritreans and Eritrean problems call Eritrean solution.

France infantilizes its former colonies

I remember vividly travelling throughout West Africa: Senegal, Mauritania, Mali, Guinea-Conakry, The Gambia and Cape Verde back in 2003. Coming to Timbuktu and Niafunke - the birth place of the Blues legend Ali Farka Toure was indeed the most exciting and inspiring part of this whole soul- searching journey to that part of the world.


I was trying to follow the traces of the slave trade and visiting “the former slave houses” in different countries in this region gave me a new spectrum and perspective on life which broadened my parameters and scope on West Africa. Mali being one of the poorest countries on the planet has had a number of rebellions by the Tuareg people in the vast desert area. The entities which compose the nation-state have never been strong enough in Mali. The fragmental nature of its institutions and the lack of economic progress has always been the centre of all the difficulties that the nation has faced for decades.

The current crisis in Mali can only be understood holistically if the historical perspective of the French colonialism is taken into account. The French has always advocated “infantilization” and “assimilation” of their former colonies.

French interests in the natural resources of many countries in Africa have always been defended through massacre and warfare like in Ivory Coast, Libya, etc. France has many military bases across Africa to achieve these goals. Why the Malian government and army are so weak to the extent that they need the “help” of France is a very legitimate question that everybody needs to ask.

Professor Jeremy Keenan´s article in New African January 2013 is mind blowing in this respect. He believes that it is the US and Algerian covert activities which sowed the seeds of the conflict by creating terrorist groups like Islamic Maghreb and others in order to justify their launching of a new Saharan front in the “Global war on Terror”. I am not so much into conspiracy theory but the argument of the professor makes sense to me from a standpoint of a pan-Africanist. The Americans have been working hard to have military bases across Africa – AFRICOM, to no avail for years.

The current mess in Mali allows foreign intervention and gives another excuse for the “fight against terrorism”. I dislike the fundamentalists who are destroying and terrorizing the population in Northern Mali but I can not understand the logic of calling the former colonial master to “save you” from those who are created by the west from the beginning. It takes a mental slavery to behave this way. You have different deficiencies of Francophone, Anglophone, Lusophone but thanks God there is nothing called Italiphone to my knowledge!

Imagine Eritrea calling for the Italians to save us from rebels or an eventual Ethiopia invasion. It is completely unthinkable and unimaginable thanks to our self-determination and mindset of self-reliance/self-sufficiency.

No body denies the fact that the overthrow of Muhammad Kaddafi and the Libyan war spilled over into Mali as the rebels there used to fight for the late colonel but Malian problems do not call for a military solution alone.

There is no conflict that could be solved without the facilitation of political settlement which advocates social justice and fair distribution of resources in Mali. Keenan concludes: Washington´s Global War on Terror has come home to roost for the peoples of the Sahara.

Philosophy is perhaps the very purpose of life

The New Year 2013 has been around for a week and a half now. I do not have any particular new year´s resolution per se to live up to but I keep on questioning status quo and pondering over life unabated.


I want to believe that Humania is condemned to a lifetime freedom.

What does freedom entail though on an individual level?

*Pursuing your goals and desires without any hindrance,

*Doing whatever you want to do without affecting other people negatively,

*To be your own boss,

*To be where you want to be,

*To have the means to travel as much as you want,

*To feel total happiness and equanimity with the ups and downs in the mundane of life, etc.

The absence of daily routine and social context seems to be taking its toll on me right now. Job opportunities do not exist in abundance here in Eritrea as it is a country still resurrecting from the devastation of war. The current situation with neither war nor peace is not helping either as the country needs to be vigilant towards its enemies in the horn of Africa and beyond.

“Creating your own work” is the melody everywhere right now. I have been thinking about different areas of business but I do not feel that I am the right person to be selling and buying things. It is not in my DNA at all. Trying it may open up my mind, so I prefer not to say never ever in the business world.

I have also to admit the fact that the Lutheran culture of work-holism does not appeal to me and has never appealed before either. I have never thought that working 8 hours a day Monday-Friday is the ultimate meaning of life even if it is something one enjoys doing. Life is too short just to be entirely spent at a working place with colleagues and assignments you most dislike.

A responsible citizen of the world full of bewilderment and wonderings can not stop thinking about the very purpose of life.

I am reading Alain De Botton´s book “The consolations of philosophy” (2000). He refers to the philosophy of Socrates, Epicurus, etc. in ancient Greece and tries to give us some consolations in times of feeling unpopularity, not having enough money, frustration, inadequacy, a broken heart and all sorts of difficulties.

The emphasis is on being a critical citizen by asking uncomfortable questions. “Conventional wisdom” exerts a lot of pressure on individuals to follow mainstream opinions that compel them to do things they actually do not enjoy.

One should ask what success and failure mean as everything in between is a journey of wisdom that engenders a lot of lessons. No one is a looser in these endeavours in my view. Everyone is just trying to make sense of their mere presence on this planet which has not welcomed us all with open arms and equal rights and opportunities.

Humility before all challenges in life is a must as we did not after all apply for an entry visa to come to this world. It was our parents who took that crucial decision and thought that we would be having some nice time on earth. We might not be having that fun all the time but it is still okay to be above the ground and experience things that give us new perspectives.

It takes more than a gut to stand for the true virtues and convictions of the life path one has decided to follow and die for it as Socrates did. Facing death with that sort of composure amidst a crowd who behaved like a bunch of wild animals is indeed inspiring even now in 2013, more than 2400 years later.

The philosophy of Epicurus focused on the importance of pleasure. He asserts that:

“Pleasure is the beginning and the goal of a happy life confirming what many had long thought but philosophy had rarely accepted. The philosopher confessed his love of excellent food:

“The beginning and root of every good is the pleasure of the stomach. Even wisdom and culture must be referred to this.”

Philosophy properly performed was to be nothing less than a guide to pleasure:

“The man, who alleges that he is not yet ready for philosophy or that the time for it has passed him by, is like the man who says that he is either too young or too old for happiness.” (Ibid: 50-51).

Freedom, Friendship and thought are the three most important components of happiness for Epicurus.

Freedom requires taking responsibility for the life of yourself and others. To be exempted from doing things that are boring and exhausting does not necessarily mean that one has more freedom than others unless this exemption gives opportunity to other individuals to realize their full potentials.

Human beings are social animals and their need for confirmation is more omnipresent than other creatures. Friendship is the ultimate resort where your weakness and strength become the focal point of attention. True friends care and raise critical issues that develop you as a human being.

Descartes theory of “Cogito, ergo sum” comes to my mind when I think of “thought”. I think therefore I exist. Thinking makes us question, doubt, feel anxiety and uncertainty for the rest of our lives as long as we claim to be homosapiens.

Life would probably be much more boring if we had all the answers for all our questions. Philosophy might not give us “happiness” as such but provides us with the tools to pursue the very purpose of us being wherever we are at this moment. A healthy and prosperous living means philosophising full time until the last breathes of our lives.

Svenska media suger..

Många Svenska journalister är naiva och deras naivitet skrämmer mig fruktansvärt mycket. Sverige vill gärna framställa sig som yttrande frihetens försvarare på alla fronter.


Fallet Dawit Isaak har fått ett stort genomslag i det avlånga landet på sistone till den grad att någon lösning har försvårats på kort sikt.

Den svenska media fortsätter att svartmåla Eritrea och vägrar att överhuvudtaget berätta om några positiva framsteg som görs i landet.

Jag tog kontakt med Göteborgs posten för några veckor sedan och frågade om de skulle vara intresserad av ett eller flera reportage som skulle spegla verkligheten i Eritrea.

Det svar jag fick från dem var väldigt obehagligt och korkat:

” Du står regimen väldigt nära. Vi vill veta på vilket sätt din flyttning till Eritrea gagnar yttrandefriheten i landet.”

De vill politisera mitt enskilda val att flytta hit. Jag fattar inte hur korkade människor kan ibland vara.

Svensk hyckleri är ett välkänt fenomen men när folk försöker att göra sig till hjälte på andra människors tragedi, är det väldigt osmakligt. Dawit Isaak hade aldrig fått chansen att utöva sitt yrke som journalist i Sverige.

Han arbetade som lokalvåradare bl.a. på Liseberg och i Domkyrkan i Göteborg som kallas för Sveriges framsida. En av anledningarna till att han flyttade tillbaka till Eritrea var också just avsaknaden av möjlighet att utvecklas som journalist/författare och människa i Sverige.

Gud vet hur många invandrare som bl.a. är journalister, läkare eller civilingenörer o.s.v. som aldrig får möjlighet att arbeta inom sina yrken i sverige.

Statsministern Fredrik Reinfeldt har också sagt att arbetslösheten bland etniskt Svenskar är ändå väldigt låg vilket innebär att det är helt okej folk av ett annat ursprung utsätts för diskriminering och mass arbetslöshet.

Sverige har inte något moraliskt överttag att läxa upp Eritreaner om mänskliga rättigheter, demokrati och yttrande frihet.

Att fortsätta trakassera en nation som försöker att stå på egna ben, gagnar ingen. Monologen bör ta slut och en genuin dialog som grundar sig på respekt för varandra mellan nord och syd krävs för att hitta någon kompromis.

Den koloniala mentaliteten genomsyrar svensk media även undet 2000-talet. Den klumpiga svenska regimen, några journalister på bl.a. Dagens nyheter, Göteborgs posten och expressen är skyldiga till att ha skapat ett infekterat klimat mellan Eritrea och Sverige.

Orsaken till status quo är bl.a. svenskarnas arrogans och ignorans. Dessa må vara deras signum i kombination med en barnslig naivitet men frågan är vad man vinner på ett sådant beteende.

Det är bättre att folk ger sig lite tid att lära sig om Eritreas historia och kultur. Direkt konfrontation med Eritrea leder aldrig till någon lösning som gynnar alla inblandade parter.

Dawits familj står närmast honom och man borde ta hänsyn till deras vädjan till att få slut på den svenska mediakampanjen.

Jag har aldrig förstått varför bara den ena sidan med Leif Brink och Essayas Isaak hörs i Svensk media i större utsträckning än de andra familjmedlemmarna som valt en annan strategi att tackla problemet.

Anledningen är väl att Dawits andra syskon och barn inte tror på mediakampanjen och förespråkar ett sansat förhållningssätt till det hela. De saknar också sponsörer och kontaktnätverk inom svensk media.

Svensk media har aldrig varit fri och oberoende som den vill göra sig gällande. Vi vet vilka som har monopol på ordet i Svea. 80 % av all media är borgerligt ägt och Bonniers familj har en hel del innehav inom pressvärlden från tidningar till Radio och TV.

Enkelspårigheten och förutsäbraheten i svenska media förklaras också av ägandestrukturen i landet. Det finns ingen mångfaldighet att överhuvudtaget tala om. Man får skörda som man sår.

Den mäsnkliga tragedi av Dawits fall utnyttjas maximalt av svensk media som saknar all saklighet. Avvikande åsikter är aldrig välkomna och ingen tar sig tid att fråga sig varför över 80% av Eritrianer i Sverige stödjer sin regering i Asmara.

Jag bor och lever i Eritrea och häpnas varje dag av folkets beslutsamhet att klara av den svåra vardagen och bygga upp landet trots hela världens både politiska och ekonomiska sanktioner.

Västerländsk arrogans går inte hem hos oss Eritreaner och folket kommet aldrig att ge vika. Dawit är vår bror och vi bryr oss om honom mer än någon annan. Människan lever alltid på hoppet och lösningen till detta och annat kan bara komma från Eritreanerna själva.

INGEN ANNAN!