Enstörning och ensamvarg

Ingen har missat massakern i Örebro vid det här laget. Det fruktansvärda har inträffat igen. 

Jag kan dock inte begripa att vissa politiker försöker att framställa sig som landsfader eller moder i ljuset av detta. 

Samma politiker som ägnat  sig åt främlingsfientlighet och rasism, ska nu framstå som upplysta och sympatiska människor.

Det är hyckleri på högsta nivå. Sedan undrar man ju också varför vita mördare ska alltid beskrivas som enstörningar och ensamvargar medan andra är antingen terrorister eller gängkriminella mördare. 

Det är mycket som händer i samhället och man blir utmattad. Man vet inte vart man ska ta vägen. Jag är mållös. 

Det kanske är tystnaden som ska råda. När orden tar slut, tar också livet en annan inriktning. 

Verkligheten är för grym för att beskrivas. Orden räcker inte. Poesin och musiken får vara trösten i dessa svåra tider.

Jag hoppas ändå tro, hopp och kärlek segrar i slutändan. 

Sorgen är trots allt kärlekens pris.

Ännu ett år till ända!

Ja, ännu ett år har kommit till ända. 2024 har varit ett turbulant år på många sätt. Krigen och kriserna i många länder fortsätter i oförminskad styrka. 

Det är i sig inget märkligt eftersom planeten alltid styrts av vapenmakt och maktlystna människor sedan urminnes tider. Det är stora intressen som tjänar mer pengar på fortsatt status quo än fred.

Kampen för rättvisa och fred måste dock fortsätta. 

På det personliga planet har 2024 inte varit något sensationellt år utan ett intetsägande år som haft sina berg och dalbanor. 

En god vän till mig dog i november. Mathata Sinkolongo var en fantastisk människa som älskade böcker och socialt umgänge med likasinnade människor. 

Alltid lugn och omtänksam. Han var en unik personlighet som hade fasta principer om människors lika värde och rätt att välja sin egen väg här i livet. Han avskydde hyckleri och egoism.

Vila i frid, min vän. 

Jag har varit sjukskriven under de senaste två veckorna då jag känt mig utmattad. 

Jag har hunnit reflektera en del och läst en fantastisk bok om Frantz Fanon: The rebel's clinic.  

Fanon är en  inspirerande man. Född och uppvuxen på Martinique i Västindien. Han deltog i andra världskriget för Frankrikes räkning. 

Hur kan det komma sig att Frankrike fortfarande har sina kolonier kvar även om de kallas "departement ". Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion (DROM – départments et régions d'outre-mer).

Han utbildade sig sedan till bl.a. psykiatriker i Frankrike som i teorin förespråkade frihet, jämlikhet och broderskap men ägnade sig åt mördande av miljontals människor i sina kolonier.

Fanon stod inte ut med hyckleriet utan anslöt sig till en av rebelgrupperna:FLN som kämpade för Algeriets självständighet. 

Rekommenderar hans fenomenala böcker: svart  hud och vita masker samt jordens fördömda. 

Fanon dog p.g.a.leukemi 1961 , blott 36 år, några månader innan Algeriet skulle bli självständigt. 

Han fick mig att tänka på vad är ett liv är värt om man inte ägnar sig åt det man brinner för. 

Man behöver hitta sitt kall." Be a slave of a cause" som är större än sig själv och livet. Lev på riktigt, Ras Mekonnen! 

Ett arbete för sitt levebröd räcker inte i längden även om jobbet kan vara meningsfullt.

Det är på tiden att jag hittar ett annat arbete. Min motivation är helt borta eftersom hårt arbete inte lönar sig där jag jobbar varken på kort eller lång sikt. 

Jag har också varit engagerad i min sons fotbollsförening: LBK i många år. Det är dock tyvärr en genomkorrumperad förening som styrs av några gubbar.

Nu har de beslutat att avstänga mig då jag höjt rösten mot rasism och korruption i klubben via dess ledning. 

De har försökt att tysta folk genom åren och lyckats med det men nu är vi flera föräldrar som fått nog och kommer att mobilisera oss.

Rasister och korrumperade gubbar ska inte ha någon plats i någon förening.

Klubbledningen försöker att sopa undan problem med rasism och främlingsfientlighet under mattan men kommer inte att lyckas den här gången. Vi är många som fått nog.

Jag har inga stora planer inför 2025 men hoppas på ett nytt jobb och ett lugnare år.

Jag tänker också använda all den ilska och vrede som jag har inombords till något positivt. 

Mitt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet kommer att få ännu mer kraft. 

I övrigt har jag bestämt mig att konsumera alkohol endast när solen skiner och jag befinner mig på en ö. Jag har inget behov av alkohol och dricker sällan.

* Jag ser framemot ett föredrag av Umar Johnson i Stockholm i mars 2025.

* Bruno k. Öijer skriver: "hon måste ha gått förbi mitt hus i natt för någon har ritat ett hjärta i imman på mitt fönster. "  

Det är mycket fint sagt såsom han beskriver om de dansande snöflingorna på gatlyktor i vintermörkret. Det fick mig att drömma. 

* Jag drömde om Aitana från Andalusien och Milagrosa från Salta häromdagen. Jag minns att jag kände väldigt starkt för de här tjejerna när det begav sig.  

Någon ringde på min dörr då och jag tittade genom tiithållet och påmindes om dessa tjejer. 

Jag öppnade dörren då i hopp om att det skulle vara någon av dessa tjejer. Det visade sig dock att det var en tiggare från Rumänien.

Dagdrömmer jag fortfarande? 

Ja, tack för all del av livet inklusive de underskattade mardrömmarna. 

Den gåtfulla människan!

Vi tänker alltså finns vi. Tankar som förhoppningsvis leder till gynnsamma handlingar som gagnar mänskligheten både på kort och lång sikt. 

Immanuel Kant menar att allt filosoferande bör utgå ifrån följande frågor:

1. Vad kan jag veta?

2. Hur bör jag handla?

3. Vad kan jag hoppas på?

4. Vad är människan?

*** Mitt motto är Cogito, ergo sum! Jag finns alltså tänker jag. 

-Övriga reflektioner ut ur en gråvardag i december 2024. Juletider står för dörren. 

LBK- Lunds Bollklubb:

Jag har blivit indirekt hotad av en man som vill tysta mig då jag höjer min röst mot rasism och nazism i en fotbollsförening i Lunds Bollklubb-LBK.

Supporterklubben har stora problem och det finns många barn och ungdomar som inte vet vad de lägger ut i sociala medier. 

Nazisymbol förekommer och jag har bildbevis som mannens barn lagt ut av någon anledning. 

Pappan försöker att tysta mig nu men förgäves. Jag är fel person att hoppas på det. 

Mitt engagemang är starkt och ingen kan hejda  och sabba min sons och hans vänners framtid. 

Jag svarade honom att " du inte kan hota och skrämma mig till tystnad  när jag tar upp viktiga frågor. Skäms."

Generellt är folk väldigt konflikträdda i Sverige. Då konstaterar jag:

* Du kan hota någon från Svedala, Pajala och Tomelilla till tystnad. Men inte någon som jag från kampala,Lalibela och Duala.

Adiguadad och emboito heter hembyarna som min pappa och mamma respektive kommer ifrån i Eritrea. 

Jag är en kosmopolot som föddes och växte upp i Addis Ababa. Har bott i Sverige i över 35 år och rest över 50 länder över hela jordklotet. Har också bott i Eritrea. 

Jag vill inte bo här i Sverige längre. Är här för sonens skull. Landet har blivit mer och mer främlingsfientligt, tyvärr. 

Hoppas på att flytta till karibien någon gång. 

Längtan till kärlek:

* Jag sprang på en kvinna häromdagen och hon vill träffa någon som gillar att läsa och filosofera men hon sade absolut inte någon bibliotekarie. 

Lycka till, sade jag. 

Jakten på den stora kärleken är fascinerande lika mycket som den motsägelsefulla människan.

Åt helsike med Positivt tänkande:

* Man väljer inte sina tankar. 

* Man väljer inte varken  glädjen eller sorgen/förtvivlan utan försöker att genomleva alla sina känslor. 

* Man har inget val när man drabbas av livets motgångar. Jag är tveksam till allt positivt tänkande industrin.

* Man kan dock välja i viss mån hur man ska förhålla sig till sina alla känsloregister.

Jag har alldeles för många känslor just nu och sömnproblem har uppstått igen sedan någon vecka tillbaka. 

Det är främst jobbrelaterat. Jag har jobbat och slitit på samma ställe i snart sju år och får inte den uppskattning som jag förtjänar. 

Jag fattar inte hur jag ändå orkar med allt utan särskilt mycket sömn alls.

Människans inneboende krafter är fantastiska. Mod och beslutsamhet driver mig just nu. Det finns saker att engagera sig i och de är större än sig själv och livet. 

Jag kommer aldrig att underkasta mig rasister, fascister och mördare.  

Kampen fortsätter. Come what May. Brother Malcolm X said it clearly: 

By any means nescessary, through the bullet or the ballot! 

Victory to the masses like in Syria! A revolution that has been in the making for too long. What is going to happen now? We hope for the best outcome but unfortunately, there is no any guarantee. 

Mina Haiku dikter

Jag sov som ett stock i natt 

Att jag inte kunde  ens höra mig när jag snarkade .

Jag är hög på livet 

Att jag inte ens kan se skillnaden 

Mellan gryningen och skymningen 

Dag och natt i november -mörkret. 

Varför har vi svårt att prata med varandra 

Men väldigt lätt att prata om varandra.

Komihåg att minnas glömskan.

Glöm inte att komma ihåg och minnas minnet.

Ljusets styrka mäts inte av mörkrets sprängkraft.

Var inte rädd för mörkret som är en föregångare till ljuset och ljudet samt livet.

Var inte rädd för tystnaden 

Ty, tystnadsplikten vore  verkningslös annars. 

Folk har mycket att snacka om 

Men inget att säga.

Hur kan man äga framtiden 

När man inte ens har koll på det förflutna? 

Inre väsen och yttre omständigheter 

Utgör jaget som är en vilsen själ utan hemvist. 

Den solitära människan

En självvald ensamhet är uppfriskande. Jag umgås inte mycket med vänner och arbetskamrater nuförtiden. 

Jag känner inte för det helt sonika och behöver inte överanalysera anledningen till det.

Jag tycker att det är skönt med lite egen tid och att inte umgås människor bara för att man måste. 

Umgänget ska också ge tillbaka något i form av energi och insikt.  

En givande dialog och ett intellektuellt utbyte är alltid upplyftande men det blir ofta kallprat med majoriteten av människorna i vardagen. 

Jag väljer att avstå den delen. Tystnaden är underskattad. Ett klosterliv lockar mig mer än något annat för tillfället. 

Jag tror på den ensamma människan....skriver Gunnar Ekelöf:

"Jag tror på den ensamma människan, 

På henne som vandrar ensam,

Som inte hundlikt löper till sin vittring,

Som inte varglikt flyr för människovittring:

På en gång människa och anti- människa.

Hur nås gemenskap?

Fly den övre och yttre vägen:

Det som är boskap i andra är också boskap i dig.

Gå den undre och inre vägen:

Det som är botten i dig är också botten i andra.

Svårt att vänja sig vid sig själv. 

Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.

Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.

Det opraktiska är det enda praktiska i längden."

Besviken och missnöjd

Mycket vill ha mer. Den ständiga jakten på att hitta lugn och ro och känna någon form av tillfredsställelse med tillvaron, gör oss ännu mer besvikna och missnöjda.

Ännu en dag, en vecka, en månad, ett år och ett decennium runnit  iväg. Vart tog tiden sin tillflykt? 

Vad blev det av det tilltänkta härliga livet? 

Varför känner jag som jag gör? Kan man styra sina känslor med hjälp av förnuftet?

 Är människan verkligen en förnuftig varelse?  

Känslor, tankar och handlingar verkar inte ha någon samverkan i många mänskliga situationer och kontexter som vi inte kan påverka och råda bot på.

Poeten Edith Södergran ( 1892-1923) sammanfattar det mänskliga dilemmat i dikten Dagen svalnar:

"Du sökte en blomma 

Och fann en frukt.

Du sökte en källa 

Och fann ett hav.

Du sökte en kvinna 

Och fann en själ - 

Och du är besviken. "

Ja, det är frågan. När blir man nöjd?

Människan vill inte ha endast sitt dagliga bröd utan behöver en andlig dimension.

Jag saknar  dynamiska interaktioner och  mellanmänskliga värmen i vardagen här i Sverige. 

Någon bör väcka oss ut ur vår dvala.  

Tro, hopp och kärlek och störst av dem är  kärleken står det i bibeln. 

Det är dock sällan som tron, hoppet och kärleken räcker hela vägen till graven.

 Tyvärr. 

To be or not to be is not The Question!

I do already exist by being a human- being on planet earth. I intend to missunderstand Shakespeare, Martin Heidgger and others intentionally. 

To be or not be is not only a ridiculous question but it is not even a real quesion. To have or not to  have is not a destiny either. 

I have some reasons for raising this question here and now but I shall focus on my existential dilemmas based on my experience  in the last few weeks.

My son is visiting Eritrea with his mother right now for the first time since a couple of weeks ago. 

I have not been able to be there because of personal reasons even if I am on vacation here in Sweden currently. 

I have had plenty of thinking to do as I have been on my own for the first time in almost 11 years. I miss my son a lot as most of my life evolves around him.

I therefore decided to travel to Denmark and Germany the other day after a couple of weeks only in Skåneland, in southern Sweden.

I got a bit edgy as the vacation does not feel right if you are at home for the whole period. 

A luxury problem which I am  grateful for having. There is no any privilegie otherwise  in being a  part and parcel of the Babylonian evil system. 

I thought of travelling to different countries around here and I eventually decided to have a roadtrip and to drive to Denmark and Germany over several bridges and tunnels on monday the 5th of august after using a dice to decide like the fiction  book "the dice man". 

I do have phobia for bridges and tunnels that create claustrophobic feelings and tensions.

After being given a parking ticket fine on arrival day and a sleepless night in a bunk bed/sleeping Wooden box like a coffin in Odense, Denmark on monday. 

I was also stopped by two armed policemen on my way to find another parking lot after the ticket fine on the same day.

I was told by the policemen that I was driving in a "green area" which does not allow cars like mine. 

I should have been fined thousands of crowns but the policemen were kind enough to understand that I have had a tough day and let me be "forgiven" for  this time around. 

It was a big relief of course. 

The next day, I ended up checking-in at  a  very expensive hotel  in Flensburg in Germany. I had no other option, unfortunately. 

The friends that I was trying to get in touch with both in Denmark and Germany were not reachable. 

I decided therefore to drive back to Sweden the next day after a failed attempt to stay on the roadtrip. 

I am back at home in Lund  today, wednesday, the 7th of august. Just after a couple of days on the roadtrip. 

Too much debacle in a short time was the last straw that broke "MY" camel's back. I did not want to continue travelling through Denmark and Germany without any entusiasm and the right mindset.

I met a very young person from France in the hostel and had a nice conversation on the roadtrip. 

The younger generation gives me hope for the future. A drama student from Nantes who is much more matured than her actual  age. 

So, the question is not to be or not to be but to confront your fears and reflect upon the choices you do make in life on a free will bases or without it. 

We are all actors on the planet and most of us bad ones even if we have some good ones too. 

Moving around and travelling to new places, gives you new perspective on life and your self. 

This is not a news as such but worth emphasizing the vulnerability and unpridictabilty of our destinies in the Journey of life.

Luna said in french before saying good bye to me in Flensburg:

"C'est Le pompon sur la Garonne".