Trött på Klostergården
Trött på jobbet
Trött på den enformiga tillvaron
Jag sitter på stadsbiblioteket i Malmö och lyssnar på jazz där inne på caféet.
Jag har haft känslomässiga berg och dalbanor på sistone.
Jag behöver skaka om mig lite grand.
Jag känner inte någon lycka eller tillfredsställelse för tillfället men det hör ju till att vara människa
Grubblerier efter Grubblerier utan ändamål
Saknar små och givande möten med människor om meningsfullheten eller meningslösheten med livet
Ett reflekterande liv skulle kunna vara innehållsrikt med rätt förutsättning
Dödens närvaro bör ju inspirera oss att tillvarata på den stund som vi är här på jorden
Det är dock inte lätt alla gånger när man känner sig begränsad av både inre och yttre omständigheter
Det är okej att inte vara på hugget
Det är okej att uppleva svackor i perioder
Vad vore man utan dessa ångestfyllda dagar
Det må våras just nu men det hänger inte på vädret eller säsongen utan till stor del handlar om de förväntningar som man har på sig själv och sin omgivning
Det går inte att hitta några förnuftiga förklaringar till vissa känslor heller
Ärliga och uppriktiga samtal skulle många må bra av men det är yttlighetens tyranni och konsumtionssamhällets dystopi som dikterar våra livsvillkor i viss mån
Jag vägrar att infinna mig i detta och underställa mig majoritetens kannibalism