Jag befinner mig på Rögle kloster utanför Lund denna helg. Det är en välgörande vistelse för både kroppen och knoppen.
Jag har redan hunnit samtala med en syster om tro, bekännelse, bön, kall, stress, sömnproblem, dödsångest och annat viktigt mellan himmel och jord.
Inget terapeutiskt samtal som sådant utan en andlig dimension och dynamik som ger ett förnuftigt perspektiv till den ensamma ökenvandringen som många av oss ägnar sig till.
Deltagit i middagsbön och kvällsmässa. Jag har också tagit promenad i skogen vid skryllegården. Lunchade också på restaurangen där. Mycket gott och mättande. Trevlig personal också.
Älskar tystnaden och känslan av en reträtt på Rögle kloster. Det står så här i pärmen på mitt rum om vad en reträtt är:
"Människans liv är en pendling mellan arbete och vila: att ge och ta emot. Att Gud "skapade" Sabbatsdagen och helgade den innebär att vilan, i Guds ögon, är lika väsentligt som arbetet.
Människan skall inte bara älska, dvs ge sig själv. Hon måste också bli älskad;att bara få vara. Sabbaten är den tid då man inte själv gör saker, utan där man låter ske! Vi får då vara vad vi ytterst är avsedda för: en inre helgedom, en trädgård, där Gud kan vandra.....".
Vårt samhälle präglas dock av konkurrens, kannibalism, individualism och en ändlös konsumtion. Den samtida kulturen uppmuntrar också sådana beteenden och handlingar.
Allt är till salu för den eviga tillväxtmaskinen som den moderna människan är. Produktivitet, effektivitet och miljöförstöring premieras.
"Reträtt betyder att dra sig tillbaka. Man lämnar då allt " görande" för att träda in i Guds sabbatsvila. Man är. Ingenting behöver presteras.
Man behöver inte uppnå ett andligt " resultat ". Det handlar inte längre om effektivitet, utan om fruktbarhet. "
Att avstå från vardagsrutinen och komma bort från sitt sammanhang i ett par dagar ger en fantastisk möjlighet till reflektioner.
Alla har nog ett behov av egen stund för meditation, kontemplation och bearbetning av alla intrycken som man ständigt utsätts för.
Att konfrontera sina inre demoner och komma bort från de yttre påfrestningar i form av olika aktiviteter, mediaberoende och undanflykter i några dagar eller längre, är enbart positivt för min del.
Världen går inte under för det.
" En gemensam reträtt ger också möjlighet att uppleva gemenskap i bön och tystnad. Man får vara tillsammans utan att behöva " vara trevlig ".
Den djupaste källan till gemenskap mellan människor är alltid bortom ord. Ytterst är varje reträtt någonting djupt personligt. Varje människa är unik, så också hennes livssituation.
Men hos var och en vill Ordet komma och ta sin boning. En reträtt är en möjlighet att öppna sig för denna gåva".
Jag upplever min vistelse här på klostret som en gåva. Jag tänker förvalta den väl. Det är en drömtillvaro som jag vill, skall fortsätta och pågå i all evighet. Jag vill nog bli en munk i nästa fas av mitt liv.
Jag har upptäckt tystnadens upplyftande makt. Jag upplever Guds kärlek genom tystnaden.
Jag förundras över vår rädsla inför tystnaden. Vad bottnar den i? Vad är det som vi är rädda för?
Vi kanske associerar tystnaden med döden omedvetet. Det är dock tvärtom.
Tystnaden är ytterst livets källa. Den inre monologen är upprinnelsen till all dialog.
Jag vill därför be er om den största möjliga tystnaden nu.