Vänskaplig kärlek

 Jag håller på att bli kär i min vän.....

Dessa är inga förbjudna känslor som dykt upp från ingenstans utan känslor som funnits i periferin genom alla dessa år som jag känt dig.....

Något  håller dock på att hända med mig nuförtiden.....

Varje gång jag umgås med dig, så  finns inte tiden som ett  fenomen som man ska förhålla sig till hela tiden...

Jag har inga som helst hämningar och begränsningar på vad jag kan prata med dig om....

Du är en godhjärtad människa som får mig att växa...

Jag har nu känt dig i nästan 12 år just i dagarna...

Varje gång jag umgås med dig, upplever jag en stor glädje över vår vänskap....

Jag vet hur du har det på det privata planet och kan föreställa mig vad du går igenom känslomässigt......

Känslomässiga berg och dalbanor som värvas av  hopp och hopplöshet...

Vi är många som befinner oss i gränslandet mellan ambivalens och tvetydighet....

Jag tvivlar, alltså, är jag en homosampien som gillar Reggae, Calypso, Soca, Jazz, Cumbia, Blues, o.s.v......

Vad vore jag utan min förtvivlan och frustration över sakernas tillstånd....

Det är väl det som gör oss till människor...

Jag ser dig liggandes på golvet på flygplatsen i Kastrup när du somnade på sekunden...

Ångrar att jag inte tog kort på dig då....

Jag hade nog blivit årets fotograf eller dylikt......

Nu skriver jag den här dikten till dig en tidig måndag morgon i ottan istället...

Jag Lyssnar också på fina jullåtar med bl.a. Elyana Dorsay: Noe'l , c' est l'amour och Charles Brown....x-mas is coming home...på Spotify

Jag har precis skaffat mig ett abonnemang på Spotify...

tröttnade på all reklam där till sist... 

Jag har också skaffat mig youtube premium och slipper reklam även där...

Det kallas livskvalitet...typ..

Sedan har jag sydsvenskan och Netflix....

Jag har aldrig skrivit så mycket till en annan kvinna som jag gör gentemot dig...

Jag har aldrig skickat något sms till någon annan från något flyg heller å andra sidan.

Jag har inga avsikter för att tränga in mig i din redan sprängfyllda själ.....

Jag vet inte ens vad jag vill uppnå med detta skrivande förutom en egen terapi...typ...

Ska jag skicka detta till dig eller ej?

Dela med dig gör väl inget...tänker jag,  oavsett utgång.

Någon tänker på dig i vilket fall som helst.

Om jag kan väcka ett och annat leende och ett litet skratt hos dig, är jag mer än glad.

Du känner mig väl vid det här laget att jag är en realist med en god självkännedom och självbehärskning.

I rest my case here for now.

Det är vecka 50 trots allt.....och en måndag.....ett jäkligt fint sätt att börja veckan med att dela sina känslor med sin fina vän.

Alla känslor behöver dock inte alltid leda  till någon handling,  så vida tankar som blivit texter, inte betraktas som en sådan.

 
Kram på dig, min vän