Kallis/Bastu/ fabriksåterställning

Det händer något med mig varje gång jag badar och bastar.Något positivt med kroppen och själen. Stressen släpper och jag upplever oerhört lugn genom att enbart sitta i bastun naken bland okända människor. 

Jag kan sitta där och glo på örsundsbron i flera timmar. Det är en fantastisk utsikt till havet och bron på så nära håll. 

Allt härligt och underbart  är definitivt inte bortom horisonten här i Skåneland. 

Kylan i havet är uppfriskande. Sedan i bastun igen. In och ut tills man känner sig färdigt bastad och bastardad. 

Det är ju kombinationen av bastun och havet som skapar en känsla av frihet hos de badande, vilsna och vissna själen. 

Det faktum att man är naken och inte har något att dölja inför omvärlden, gör att alla är där på samma villkor. Man behöver inte göra sig till någon märkvärdig varelse. 

Den mytomspunna och mytoomsupna människan öppnar upp sig då. Vistelsen där präglas oftast av smittande ödmjukhet, tacksamhet och nyfikenhet. 

En del människor är där varje dag men jag är inte där mer än en gång i månaden.

Varför gör man inte det man mår bra av oftare? 

För min del har det varit brist på tid. Jag ska dock göra något åt saken och försöka vara där åtminstone ett par gånger i månaden.  

Att nollställa sig eller befinna sig i en position av "fabriksåterställning" precis som vid skapelsen, har vi nog ett stort behov av då och då. 

Man behöver inte alltid prestera och vara produktiv för att rättfärdiga sin blotta existens. 

Ibland är det mycket befriande att unna sig en dag av avslappning genom att inte göra någonting alls. 

Jag finns, alltså badar och bastar jag. Kallis är mitt kall helt enkelt. Snart är det också vår......hoppas jag på även om det snöar vid skrivande stund här i Lund idag den 27 mars 2023, 18:44.  

Moraliska betänkligheter efter tsunamin och pandemin. Putnamin?

Frågan är om den mänskliga kompassen tappades bort för exakt 2023 år sedan i samband med uppståndelsen av kristendomen och jesusfödelsen i väst?

Mänskligheten har nog aldrig sjunkit så lågt som nu både på det individuella planet och som grupp. 

"Att handla rätt" för den ena, kan innebära det motsatta för den andra.

Jag är inte mycket för kultur relativsm men universella och mänskliga värderingar ägs inte av en minoritet i väst. 

Västerlandet är ju trots allt sinnebilden av mänsklig dekadens  på många fronter även om självbilden är att framställa denna kontinent som den goda världsdelen. 

Historien talar dock sitt tydliga språk.

Jag behöver inte gå in på alla historiska ögonblicken då folkmord rättfärdigats i civilisationens namn. 

Jag nämner dock några: slavhandeln, kolonialismen, förintelsen, utrotning av ursprungsbefolkningen över hela planeten, första världskriget, andra världskriget, det kalla kriget och de fortsatta krigen på många håll, o.s.v.

Det är många som ägnar sig åt att förvränga sanningen och historierevisionism.

Hur kan det komma sig då att den gruppen som är mest skyldig till majoriteten av dessa  brott som begåtts mot mänskligheten, lyckats att göra sig till förespråkare av demokrati och mänskliga rättigheter.

Det är ett hyckleri på högsta nivå. Ryssland, Kina, Japan, Turkiet, lilla Britanien, Indien med flera som har imperialistiska och expansiva tendenser lirar också i samma liga. 

Alla är med andra ord "lika goda kålsupare" som påskyndar mänsklighetens undergång på olika sätt. 

Tredjevärldskriget kan dessvärre inte uteslutas utifrån de förhållandena  som nu råder i världen. 

Man ska nog vara väldigt försiktig när det gäller att moralisera och demonisera andra utan att se sig om först i sitt eget hus. 

Vi har överlevt tsunamin och pandemin under de senaste åren men frågan är om vi överlever putnamin. Det får tiden utvisa. 

Rögle kloster-Tystnad och reträtt

Jag befinner mig på Rögle kloster utanför Lund denna helg. Det är en välgörande vistelse för både kroppen och knoppen. 

Jag har redan hunnit samtala  med en syster om tro, bekännelse, bön, kall, stress, sömnproblem, dödsångest och annat viktigt mellan himmel och jord.

Inget terapeutiskt samtal som sådant utan en andlig dimension och dynamik som ger ett förnuftigt perspektiv till den ensamma ökenvandringen som många av oss ägnar sig till. 

Deltagit i middagsbön och kvällsmässa. Jag har också tagit promenad i skogen vid skryllegården. Lunchade också på restaurangen där. Mycket gott och mättande. Trevlig personal också.  

Älskar tystnaden och känslan av en reträtt på Rögle kloster. Det står så här i pärmen på mitt rum om vad en reträtt är: 

"Människans liv är en pendling mellan arbete och vila: att ge och ta emot. Att Gud    "skapade" Sabbatsdagen och helgade den innebär att vilan, i Guds ögon, är lika väsentligt som arbetet. 

Människan skall inte bara älska, dvs ge sig själv. Hon måste också bli älskad;att bara få vara. Sabbaten är den tid då man inte själv gör saker, utan där man låter ske! Vi får då vara vad vi ytterst är avsedda för: en inre helgedom, en trädgård, där Gud kan vandra.....".

Vårt samhälle präglas dock av konkurrens, kannibalism, individualism och en ändlös konsumtion. Den samtida kulturen uppmuntrar också sådana beteenden och handlingar. 

Allt är till salu för den eviga tillväxtmaskinen som den moderna människan är.  Produktivitet, effektivitet och miljöförstöring premieras. 

"Reträtt betyder att dra sig tillbaka. Man lämnar då allt " görande" för att träda in i Guds sabbatsvila. Man är. Ingenting behöver presteras. 

Man behöver inte uppnå ett andligt " resultat ". Det handlar inte längre om effektivitet, utan om fruktbarhet. "

Att avstå från vardagsrutinen och komma bort från sitt sammanhang i ett par dagar ger en fantastisk möjlighet till reflektioner.

Alla har nog ett behov av egen stund för meditation, kontemplation och bearbetning av alla intrycken som man ständigt utsätts för. 

Att konfrontera sina  inre demoner och komma bort från de yttre påfrestningar i form av olika aktiviteter, mediaberoende och undanflykter  i några dagar eller längre, är enbart positivt för min del. 

Världen går inte under för det. 

" En gemensam reträtt ger också möjlighet att uppleva gemenskap i bön och tystnad. Man får vara tillsammans utan att behöva " vara trevlig ". 

Den djupaste källan till gemenskap mellan människor är alltid bortom ord.  Ytterst är varje reträtt någonting djupt personligt. Varje människa är unik, så också hennes livssituation. 

Men hos var och en vill Ordet komma och ta sin boning. En reträtt är en möjlighet att öppna sig för denna gåva". 

Jag upplever min vistelse här på klostret som en gåva. Jag tänker förvalta den väl. Det är en drömtillvaro som jag vill, skall fortsätta och pågå i all evighet. Jag vill nog bli en munk i nästa fas av mitt liv.  

Jag har upptäckt tystnadens upplyftande makt. Jag upplever Guds kärlek genom tystnaden. 

Jag förundras över vår rädsla inför tystnaden. Vad bottnar den i? Vad är det som vi är rädda för? 

Vi kanske associerar tystnaden med döden omedvetet. Det är dock tvärtom. 

Tystnaden är ytterst livets källa. Den inre monologen är upprinnelsen till all dialog. 

Jag vill därför be er  om den största möjliga tystnaden nu.