Jag befinner mig på Medley i Malmö och väntar på en konsert av Nanna Carling. Jag är här själv och är lite upprymd eftersom det var ett tag sedan som jag var på någon spelning överhuvudtaget. Det är sällan som jag har egen tid mitt i livet men är ändå nöjd.
Jag kollade upp med några vänner och frågade om de ville hänga med men det funkade inte för dem av olika anledningar.
Jag kan inte säga att jag mår illa av självskapet. Det är skillnad på självvalt utanförskap och påtvingad ensamhet.
Det är mest pensionärer här och jag känner mig ganska hemma bland den här målgruppen. Jag skulle nog bli en glad pensionär som de flesta om jag slapp lönearbetet om några år.
Frågan är om sällskap är överskattat. Det är oftast ens egen självbild och förväntningar som ställer till det.
Påtvingad socialisering kan vara bra även om ens sociala och kulturella kompetens kan ifrågasättas.
Socialinteraktion med både främlingar och bekanta är en konst i sig. Vad är egentligen rätt och fel sätt att vara i konsert sammanhang.
Jag har nog växt ifrån den ständiga jakten på äventyr i tillvaron och blivit en lugn och sansad gubbe med glimten i ögat.
Människan må vara ett socialt djur men självskap är nödvändigt för ett reflekterande liv.
Man väljer ju själv i viss mån hur man ska tillbringa sin fritid om man har en sådan och är privilegierad att kunna välja var man ska vara och vad man ska göra.
Det känns som jag är på rätt plats denna fredag kväll i mitten av mars 2024. Det svänger, swing + jazz= Sant