Vi går förhoppningsvis mot ljusare och varmare tider. Vi får läsa dikter i väntan på våren.
Gunnar Ekelöf är en av mina absoluta favorit poeter. Han sammanfattar människans dilemma väldigt väl. Jag känner igen mig i hans beskrivning.
Gunnar skriver i dikten :
Non Serviam
Jag är en främling i detta land
Men detta land är ingen främling i mig!
Jag är inte hemma i detta land
Men detta land beter sig som hemma i mig!
*
Jag har av ett blod som aldrig kan spridas
I mina ådror ett dricksglas fullt!
Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig söka sin blodfrändskap: forska i skriften
Göra en omväg kring seiten i ödemarken
I ordlös vördnad för någonting bortglömt
Jojka mot vinden: vilde! Du den svarte!-
Stångas och klaga mot stenen: Jude! Den svarte!-
Utanför lagen och under lagen:
Fången i deras, de vitas, och ändå
-- lovad vore min lag -- i min!
Så har jag blivit främling i detta landet
Men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!
Jag kan inte leva i i detta landet
Men detta landet lever som gift i mig!
En gång, i de korta, milda
De fattiga stundernas vilda Sverige
Där var mitt land! Det var överallt!
Här, i de långa, välfödda stundernas
Trånga ombonade Sverige
Där allting är stängt för drag...är det mig kallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar