onsdag 27 februari 2008

Kuba är lika med Fidel Castro!

Vår bild av Kuba är färgad av Fidel Vastro och den kubanska revolutionen. Vad händer med landet nu när Castro tycks ha dragit sig tillbaka från maktens centrum men finns kvar bakom kulisserna och kommer att ha fortsatt inflytande i landet? Castro har förkropsliggat den Kubanska befolkningen i nästan 50 år och tomrummet kommer aldrig att fyllas vid hans sannolika bortgång rätt snart. Raul är inget långsiktigt alternativ utan är tilltänkt som tillfällig lösning under en kort övergångsperiod.

Det Amerikanska embargot, i kombination med det kalla krigets slut, har skapat ekonomiskt kaos på Kuba. Jag har inga illusioner om det Kubanska systemet och dess brister. Kuba är en diktatur där en liten elit utövar makten genom ett totalitärt system som jag inte försvarar. Den kubanska regeringen förnekar systematiskt sina medborgare grundläggande rättigheter till yttrande frihet, frihet att bilda politiska organisationer, frihet till församling, rörelsefrihet och rätten till rättvisa rättegånger.

Kubas författning av år 1992 slår i paragraf 5 fast att:

"Kubas kommunistparti, som följer Martis idéer och marxism-leninismen och som är den kubanska nationens organiserade förtrupp, är samhällets och statens högsta ledande kraft, och organiserar och leder den gemensamma ansträngningen mot målen att bygga socialismen och nå ett kommunistiskt samhälle."

Det ideala kommuinstiska samhället har inte förverkligats och makten har korrumperat Castro och hans anhängare som fortsätter att livnära sig på en politik som snarare går ut på att överleva för egen skull än att leva upp till befolkningens behov och intresse.

Alla som har tagit makten genom gerilla krig som Castro, Mugabe, Afeworki o.s.v. lämnar aldrig sina ställningar frivilligt. Det känns som om allt maktskifte i sådana omständigheter förutsätter blodspillan. Man kan dock inte underskatta vikten av yttre faktorer såsom omvärldens politik av embargo och isolation, kan ha tvingat Kuba, Zimbabwe, Eritrea o.s.v. till mer förtryck av sin egen befolkning och totalitarism utan dess like.

Kubas kommunistparti har dock lyckats rätt bra på många andra fronter. Socialrättvisa inom utbildningsväsendet har skipats. Alla har tillgång till vård utan kostnad.

Framtiden är oviss som det alltid varit men kuba och dess socialistiska värden kommer att inspirera ännu fler människor och den nya generationen är beredd att kämpa vidare för sin frihet utan USAs (Under Satans Authority) inblandning.

Socialism eller döden!


måndag 25 februari 2008

BALKANISERING- till vilket ändamål???

Utbrytare republiker förklarar sig självständiga och omvärlden erkänner deras suveränitet och territorial integritet direkt. Enligt folkrätt experten Ove Brink i sydsvenskan i lördags krävs det två saker för att lyckas bryta sig loss från en stat: ha tur och starka vänner i rätt tid. Detta kan stämma i Kosovas fall.

Självbestämmanderätten är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna men utan socialrättvisa är denna rättighet ingen rättighet värt namnet. Jugoslavien har producerat 7 nya stater de senaste 15 åren och Sovjetunionen ännu fler.

Tanken på egen flagga och nationalsång är fortfarande påfrestande. Nation-state projektet är ett Europeiskt påfund och saknar verklighets förankring i många länder. I Afrika är de bara Namibia och Eritrea som lyckats med den bedriften under de senaste 30 åren.

De nya länderna från forna Jugoslavien aspirerar på att bli medlemmar av EU. Religös och etnisk nationalism har varit kännetecknande för de här nya staterna. Humania motsätter sig all form av nationalism och kommer aldrig att erkänna Kosovo så länge den lilla enklaven förespråkar etnifiering....

Sovjetunionen må ha varit baserat på centralisering och odemokratiska strukturer men idén som sådan var inget fel på. EU och USA är inte mer deomokratiska än andra enheter som i första hand är avsedda för ekonomiska syften.

Jag vill ha ett samhälle som präglas av öppenhet och mångfald vars små enheter bidrar till större enheter på global nivå. Balkanisering bör inte vara den enda vägen ut ur de demokratiska underskotten.

Jag är pan-afrikanist och humanist som försvarar mänskligheten över hela planeten. Drömmen om den kosmopolitiske världsmedborgaren lever kvar hos mig även om utvecklingen går åt annat håll i många regioner.

onsdag 20 februari 2008

President Barack Obama af OBAMAMANIA republik!

Det är lite för tidigt att förutsäga utgången av valet i USA men jag leker med tanken att Barack Obama vinner det demokratiska partiets nominering och slår republikanen John McCain i presidentvalet i november. Vad skulle det betyda för världen i allmänhet och färgade människor och muslimer i synnerhet? Kommer det att ske något radikalt? Ibland känns det som om vem som helst skulle kunna vara bättre än Bush men jag är inte säker på att ens hudfärg och kön är avgörande för hur ledarskapet ska gestaltas.

Barack Obama och Hilary Clinton må ha helt andra referensramar än medelålders vita män men detta i sig är ingen garanti för att deras utrikespolitik ska skilja sig särskilt mycket från andra amerikanska presidenter. Båda kandidaterna tävlar om vem som är "Israels bästa vän" och om vem som kan bomba Iran mest. I grund och botten handlar allting om amerikanskt intresse utifrån elitens perspektiv oavsett vem som är hyresgästen i Vita huset. Makten har varken hudfärg eller kön. Det enda vi vet är att makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.

Colin Powel och Condoleeza Rice tillhör eliten och har inte så mycket gemensamt med "jordens fördömda". De har inte påverkat USAs politik i någon positiv inriktning. De har snarare bidragit till att göra USA till ett farligt imperium med ambition att lägga beslag på hela jordklotet. Barack verkar kunna vara en schysst och karismatisk ledare. Humania republik kan trots allt tänka sig ge sitt fulla stöd till Barack i avsaknad av bättre kandidat. Stödet är dock inte oreserverat och villkorslöst. Vi kräver frihet, jämställdhet och broderskap över alla etniska, sociala, ekonomiska, klass och könsgränser. Baracks slogan " change we can belive in" bådar gott men frågan är om han kommer att leverera vid ett eventuellt maktövertagande..???Miljökämpen och konsumententadvokaten Ralph Nader är dock den bäste kandidaten.