Vår bild av Kuba är färgad av Fidel Vastro och den kubanska revolutionen. Vad händer med landet nu när Castro tycks ha dragit sig tillbaka från maktens centrum men finns kvar bakom kulisserna och kommer att ha fortsatt inflytande i landet? Castro har förkropsliggat den Kubanska befolkningen i nästan 50 år och tomrummet kommer aldrig att fyllas vid hans sannolika bortgång rätt snart. Raul är inget långsiktigt alternativ utan är tilltänkt som tillfällig lösning under en kort övergångsperiod.
Det Amerikanska embargot, i kombination med det kalla krigets slut, har skapat ekonomiskt kaos på Kuba. Jag har inga illusioner om det Kubanska systemet och dess brister. Kuba är en diktatur där en liten elit utövar makten genom ett totalitärt system som jag inte försvarar. Den kubanska regeringen förnekar systematiskt sina medborgare grundläggande rättigheter till yttrande frihet, frihet att bilda politiska organisationer, frihet till församling, rörelsefrihet och rätten till rättvisa rättegånger.
Kubas författning av år 1992 slår i paragraf 5 fast att:
"Kubas kommunistparti, som följer Martis idéer och marxism-leninismen och som är den kubanska nationens organiserade förtrupp, är samhällets och statens högsta ledande kraft, och organiserar och leder den gemensamma ansträngningen mot målen att bygga socialismen och nå ett kommunistiskt samhälle."
Det ideala kommuinstiska samhället har inte förverkligats och makten har korrumperat Castro och hans anhängare som fortsätter att livnära sig på en politik som snarare går ut på att överleva för egen skull än att leva upp till befolkningens behov och intresse.
Alla som har tagit makten genom gerilla krig som Castro, Mugabe, Afeworki o.s.v. lämnar aldrig sina ställningar frivilligt. Det känns som om allt maktskifte i sådana omständigheter förutsätter blodspillan. Man kan dock inte underskatta vikten av yttre faktorer såsom omvärldens politik av embargo och isolation, kan ha tvingat Kuba, Zimbabwe, Eritrea o.s.v. till mer förtryck av sin egen befolkning och totalitarism utan dess like.
Kubas kommunistparti har dock lyckats rätt bra på många andra fronter. Socialrättvisa inom utbildningsväsendet har skipats. Alla har tillgång till vård utan kostnad.
Framtiden är oviss som det alltid varit men kuba och dess socialistiska värden kommer att inspirera ännu fler människor och den nya generationen är beredd att kämpa vidare för sin frihet utan USAs (Under Satans Authority) inblandning.
Socialism eller döden!
1 kommentar:
Rätt intressant uttdrag ur den kubanska konstitutionen det där.
Jag har aldrig tidigare hört talas om ett revolutionärt parti som säger sig vara nationens förtrupp. Proletariatet, eller de arbetande klassernas förtrupp är den leninistiska benämningen, men "nationens förtrupp" låter väldigt mycket som ett begrepp som hör fascismen till.
Att sedan gammelskägget går i pension kvittar väl egentligen helt. Han, som sitt parti, har varit politiskt bankrutt väldigt länge nu.
När han nu så småningom trillar av pinnen har historien begravt hans focoism, den sorgliga teorin om de kringströvande rebellerna. En teori som för övrigt också har rätt mycket gemensamt med fascismen; teorin att historien skrivs av ett gäng övermänniskor som bestämmer historien, förnekandet av att massorna skriver historien.
Skicka en kommentar