Bara Eritreas folk kan rädda Eritrea

Startsidan / Debatt / Debattämnen / Världen 2015-11-16

 Jag förnekar inte det faktum att Eritrea inte är någon rättsstat. Landet har inte ens ett eget parlament. Vanessa Berhe, och många andra i oppositionen, är dock väldigt bra på att förvränga verkligheten och skildra Eritrea ensidigt. 

Regimvänliga är inte heller så mycket bättre när det gäller ensidigheten.

Det är som Chimamanda Adiche säger, det inte finns enbart en berättelse om en världsdel eller ett land. 

Eritrea är ett mångfacetterat land och verkligheten är mer komplex än Berhe försöker göra gällande. Jag är en av de få som kritiserade den eritreanska regimen redan 1997, då jag varnade för den annalkande diktaturen i tidskriften New African: ”Afewerki, no champion of democracy. ”

Jag själv bodde i Eritrea så sent som 2012-2013 och vet vad jag pratar om. Det finns åtminstone sex högskolor i Eritrea, även om kvalitén på dessa kan diskuteras. Vanessa Berhe nämner aldrig konflikten med Etiopien som gjort att Eritrea befinner sig i ett krigstillstånd och därav militärtjänstgöringen sedan 1998.

Det är lätt att skylla allt på regimen i Asmara men man måste också ha det geopolitiska, historiska och holistiska perspektivet i sin analys. Eritreas existens har alltid varit i fara.

Att fortsätta stigmatisera eritreaner som offer för omständigheterna och som ett folk som inte kan göra något åt situationen, gagnar ingen. Den koloniala mentaliteten härskar fortfarande i världen och Berhe verkar tro att räddningen kommer från väst. Men Västvärldens ”räddande ängel-komplex” behöver dekonstrueras. Lösningen på Eritreas problem finns självklart hos det eritreanska folket.

Migrationverkets bild av Eritrea stämmer inte mer verkligheten..

DEBATT. En av de största grupperna som får asyl i Sverige just nu är eritreaner. Trots det finns det ingen debatt kring varför så många söker sig hit.

Eritrea beskrivs i västerländsk media som en grym diktatur, Afrikas svar på Nordkorea. Men det krävs en mer nyanserad bild för att förstå den komplexa situationen i landet. Eritrea har mer gemensamt med Kuba – även om det inte heller är något smickrande sällskap rent politiskt.

FN publicerade nyligen en rapport om mänskliga rättigheter i landet där det bland annat står: ”Kritik mot regimen tolereras inte, det finns ett utbrett angivarsystem. Godtyckliga arresteringar, tortyr och avrättningar är vanligt förekommande.  Sexuellt våld mot kvinnliga soldater förekommer i stor omfattning.”

Även om rapporten har kritiserats hårt av regimvänliga för att enbart bygga på intervjuer med exileritreaner, så är trovärdigheten hög. Ingen kan förneka förekomsten av kränkningar och ett underskott av demokrati i kölvattnet av konflikten med Etiopien. Det är dock helt fel att tro att alla eritreaner är förföljda.

Situationen i Eritrea har inte försämrats under den senaste tiden. Det pågår varken krig eller etniska konflikter även om det råder ett krigstillstånd på grund av gränskonflikten med Etiopien.

Samtidigt har läget blivit bättre på vissa områden, till exempel ekonomin tack vare guldfyndigheterna. Begränsning av den militära och nationella tjänstgöringen till 18 månader, som den var tänkt från början, diskuteras också av regimen just nu vilket i sig är ett stort framsteg. En ny författning håller på att utarbetas och ska vara klar 2018. Det återstår dock att se om dessa löften infrias.

Trots det har antalet eritreaner som kommer till Sverige ökat markant. Detta har i huvudsak att göra med Sveriges och EU:s förhållningssätt till Eritrea.

Den enskilt största orsaken är att människor uppmuntras att lämna Eritrea av oppositionella – och att västerländska regeringar lovar permanent uppehållstillstånd. I Sverige får eritreaner sedan 2014 permanent uppehållstillstånd, efter beslut från Migrationsverket.

Resultatet har blivit att regimen sitter säkrare än någonsin då alla regimkritiker och ungdomar lämnar landet. Eritrea dräneras på sin bästa resurs, dess befolkning.

Det är framför allt avsaknaden av framtidstro som får människor att fly men långtifrån alla eritreaner har skyddsbehov. De socioekonomiska och politiska begränsningar som finns i landet är inte unika för Eritrea utan många ungdomar i utvecklingsländer genomgår liknande umbäranden, till exempel i Sydsudan, Jemen, Somalia och Nordkorea.

Under 2014 kom nästan 18 000 eritreaner till Sverige och siffran kommer att öka i år, efter Migrationsverkets beslut att alla eritreaner har skyddsbehov.

Jag håller inte med i den bedömningen. Beslutet har lett till att ungdomar hoppar av skolan och med livet som insats beger sig till Sverige. Tonåringar omfattas inte av den obligatoriska militära eller nationella tjänstgöringen men antalet ensamkommande barn från Eritrea är trots det större än någonsin.

Svenska myndigheter skjuter sig själva i foten och ropar sedan på hjälp. Det är ett väldigt märkligt beteende.

Den eritreanska regeringen är självklart huvudansvarig för befolkningens lidande, den har misslyckats med att leda landet i rätt inriktning. Presidenten har inte lyckats bli en statsman utan fortsätter styra landet med järnhand.

Men vi eritreaner måste gå i bräschen och lyfta frågan om varför vi flyr från diktaturen i Eritrea och ser exilen som en lösning i stället för att arbeta för en bättre framtid i landet.

Den långsiktiga och varaktiga lösningen finns hos oss själva vid Röda havet och inte vid Medelhavet eller Östersjön.

Åtalad förnekar mord på Ikea

Det har varit en bra dag idag ,onsdagen  den 28 oktober 2015. Jag har gjort lite textöversättning från Svenska till Tigrinja, gjort en polisanmälan mot Tony Blair för brott mot mänskligheten och har påverkat SVT i en positiv bemärkelse.

Jag har faktiskt känt att en man kan göra en viss skillnad i den här världen. Jag har aldrig förstått varför media och polis måste berätta nationaliteten på en misstänkt brottsling. På vilket sätt hjälper eller gagnar  en sådan information , offren eller allmänheten? Det finns ingen logik överhuvudtaget.

Ett sådant förfarande bara bidrar till att ge bränsle åt högerextremisters redan ökända och rasistiska antagande. Public service bör inte deltaga i detta smutsiga spel. JAG VILL DOCK tacka Ulf Johansson på SVT texttv för att ha tagit till sig min kritik och korrigerat texten gällande knivmorden i Västerås i somras. Det blev så här istället:

                                        
  114 SVT Text         Onsdag 28 okt 2015
   INRIKES PUBLICERAD  28 OKTOBER       
                                        
  Åtalad förnekar mord på Ikea          
                                        
  Den 36-årige man som åtalats för      
  dubbelmordet på Ikea i Västerås i     
  augusti erkänner knivhuggen men       
  förnekar att han haft för avsikt att  
  döda. Det framkom när rättegången     
  inleddes i dag.                       
                                        
  Mannen, som sökt asyl, förklarar dådet
  med att han kände desperation efter   
  ett avslag från Migrationsverket. Han 
  kan dock inte ge ett ordentligt svar  
  på varför han valde att attackera     
  människor.                            
                                        
  Offren var en 55-årig kvinna och      
  hennes 28-årige son från Skellefteå.  
                                        

Erittreaner har fler än en berättelse....

Europas största flyktingkris sedan andra världskriget är ett faktum som högerextremister utnyttjar för att vinna  mark och rita om den politiska kartan. Sverigedemokraterna  håller på att bli ”det största” partiet  i landet. Att nonchalera  och låta SD ta initiativet rörande asyl och migrations/integrations frågor är en felaktig respons  som inte gagnar oroade medborgare varken på kort eller lång sikt. 

Eritreaner tillhör en av de största grupperna som söker asyl i Sverige just nu men debatten om varför så många söker sig hit har aldrig lyfts. Vi vet att det pågår krig i Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia..osv.

Eritrea beskrivs oftast som en grym diktatur och som Afrikas svar på Nordkorea i västerländsk media. Men det krävs en mer nyanserad debatt för att förstå den komplexa situationen i Eritrea.

FN publicerade nyligen en rapport om mänskliga rättigheter i landet där det bl.a. står :

”Kritik mot regimen tolereras inte, det finns ett utbrett angivarsystem. Godtyckliga arresteringar, tortyr och avrättningar är vanligt förekommande.  Sexuellt våld mot kvinnliga soldater förekommer i stor omfattning.” 

 Även om FN-rapporten har  hårt kritiserats av regimvänliga för att vara  politiskt motiverad och för att  bygga  på intervjuer med enbart 550 utvalda exileritreaner som inte representerar hela befolkningen, så är trovärdigheten av FN-rapporten ändå i takt. 

Ingen kan förneka  förekomsten av kränkningar av mänskliga rättigheter och underskott av demokrati i källvattnet av konflikten med Etiopien. Det är dock förkastligt och beklämmande att tro att alla Eritreaner är förföljda och samvetsfångar som Dawit Isaak.

 Situationen i Eritrea har inte försämrats under den senaste tiden. Det pågår varken beväpnat krig eller etniska konflikter i landet  men andelen Eritreaner som kommer till Sverige   i synnerhet har ökat markant. Detta har i huvudsak att göra med Sveriges förhållningssätt till landet. Saker och ting har t.o.m. blivit bättre på vissa fronter såsom ekonomin tack vare guldfyndigheterna.  Begränsningar av militär och nationell service  diskuteras också av regimen just nu vilket i sig  är ett stort framsteg. 

Vi Eritreaner måste gå i bräschen och lyfta frågan om varför vi flyr från diktaturen i Eritrea och ser tystnaden och exilen som de tillfälliga lösningarna istället för att arbeta för en bättre framtid i landet. Sverigedemokraterna bör inte ha monopol på migrationsfrågan och dess konsekvenser.

Det är framförallt avsaknaden av framtidstro och känslan av stagnation som tvingar människorna på flykt men långtifrån alla eritreaner har skyddsbehov.

Det finns alltid flera än en förklaring till migration men den  enskilda orsaken till den tilltagande andelen Eritreanska flyktingar som söker asyl i Europa har att göra med  det faktum att de uppmuntras att lämna Eritrea av så kallade aktivister såsom Meron Estiafanos, oppositionella  och västerländska regeringar som lovar permanent uppehållstillstånd i hopp om att detta skulle leda till försvagning av regimen i Asmara. Det finns också en viss europeisk självgodhet och ”räddande ängel post-kolonial komplex” som man gärna vill bibehålla.

 Regimen i Eritrea sitter säkrare än någonsin när alla regimkritiker och ungdomar lämnar landet. Både Sveriges och EUs ställningstagande gentemot Eritrea är väldigt förödande för landets framtid.

De socioekonomiska och politiska begränsningar som finns i landet är inte unika  för Eritrea utan nästan alla ungdomar i utvecklingsländer  genomgår liknande umbäranden. 

Svenska myndigheter i allmänhet och migrationsverket i synnerhet har också ett visst ansvar för det som händer i Medelhavet eftersom man har förklarat alla Eritreaner som förföljda flyktingar i behov av skydd. 

Detta har lett till att även skolungdomar i Eritrea hoppar av skolan och beger sig till Sverige via Sudan, Libyen och Italien. Det är en ansvarslös politik som inte gagnar ungdomarna på sikt. De riskerar sina liv för att ta sig hit.

Det är under omständigheterna inte konstigt att eritreaner vill börja ett nytt liv i Sverige eller Tyskland men ingen ska behöva dö på vägen hit.

Det kom nästan 18 000 Eritreaner till Sverige under 2014 och siffran kommer att öka i år då Migrationsverket bestämt att alla eritreaner har skyddsbehov. Jag håller inte med den bedömningen och anser inte heller att migration är den enda lösningen på Eritreas och eritreanernas problem.

Jag undrar också varför Migrationsverket inte underlättar för eritreaner att komma hit på ett legalt sätt om man nu anser att alla har skyddsbehov. Varför förklarar man inte Sydsudaneser, jemeniter, Somalier, Nordkoreaner, osv....skyddsbehövande i så fall? Svenska myndigheter skjuter sig själva i foten och ropar sedan på hjälp. Det är väldigt märkligt beteende.

Sverige skulle kunna arbeta för en ökad invandring via kvotflyktingar från flyktinglägren runt om i världen. Man skulle också kunna göra Sverige till inbyggarnas och möjligheternas land på sikt. Den långsiktiga och varaktiga lösningen finns dock hos oss Eritreaner själva vid Röda havet och inte varken vid Medelhavet eller Östersjön.

Call a spade a spade....

It is high time to call a spade......a spade.

To "call a spade a spade" is a figure of speech which explicitly calls out something as it is, by its right name. The implication is not to lie about what something is and instead to speak honestly and directly about a topic, specifically topics that others may avoid speaking about due to their sensitivity or the unpleasant or embarrassing nature of the subject.^[1]
Brewer's Dictionary of Phrase and Fable (1913) defines it as:

To be outspoken, blunt, even to the point of rudeness; to call things by their proper names without any "beating about the bush".

Migration is one the most sensitive subjects that Swedes would normally avoid to talk about at workplaces or public forums. The current influx of refugees to Europe has not as a matter of fact reached its highest or biblical level  as yet. Thousands of migrants here and there through out Europe would not even make 1 % of the total population in the continent. People are good in talking about the positive implications of globalization but  when it comes to welcoming refugees, few are ready to leave their comfort zones and accomodate the new reality.

Germany and Sweden are urging us to believe that they are taking the bulk of the burden and responsibility. These two countries are of course calculating on future gains as the demographic imbalance would otherwise have jeoparidized their welfare state without  refugees. Young  educated or miseducated/uneducated  migrants would be helping the economy of host nations in the long run despite temorary setbacks and hurdles in the short term. Integration and multiculturalism demand a democratical process that  paves the way for equal rights and opportunity for all at some point. This takes time.

Many of us know why Syrians, Iraqis, Somalis, Afghanis....etc,  flee from their home countries or the neighbouring ones  but how about ERITREANS? I am of  Eritrean origin who has lived in Babylone for a quarter of a century but have never seen so many Eritreans in Sweden as now.

How come? What are the push factors away from Eritrea  and pull factors to Europe? I am well informed about the current state of matters in Eritrea and I used to live there between  2012-2013. Nothing new has occured in the country which means: no new war, no new conflict or no new form of more brutality of the dictatorship than earlier. Things are as usual with the country  being in a war footage because of the border tension with neighbouring Ethiopia and almost everybody over the age of 18 is armed and is  in uniform since 1998.

One of the push factors is the lack of vision and the absence a bright future in combination with the open-ended  military and national service. The violation of human rights, the  lack of  socio-economic and democratic  political progress  have also forced Eritreans to leave the land before but not as the current magnitude.

All Eritreans of course DO NOT come directly from Eritrea and seek asylum in Europe. Many used to leave in Ethiopia, Sudan, Libya, the middle east, even Italy, etc. ONE OF THE MAIN pull factors FOR THEM to risk their lives is:  the promise from Europe that they would be allowed  to stay here on a permanent basis if they only could make it here by hook or crook. 

They therefore risk their lives to get here because they know that once they make it here, they are guaranteed a residence permit.  The turbulent and traumatic journey would not be in vain even if the Europe they encounter is cold, dismissive and critical of them being here.  No job opportunities, no housing , no social life for many. Some question why thay have come here as their dreams have become like nightmares with increasing xenophobia and racism facing them on a daily bases.

Migration should not and can not be the ultimate solution for all our woes, predicaments, stagnations and quagmires. The Eritrean leadership should bear its share of responsibility for leading the country to the current situation of hopelessness. Eretrean leadership has failed us. Period. We should stop the blame game on the conflict with Ethiopia or the USA.

The push and pull factors for migration are  interconnected. I understand all refugees who want to start a new life elsewhere and I do not have any moral upper hand to question the quest for freedom that all human beings strive for. I just feel sad for all the children and teenagers who die or are uprooted without even being  slightly guilty of status quo anywhere in the world.

Almost 25 years as an independent country, Eritrea,  should have been in a much better position but as it stands now, we should let reality to speak for itself. where are we as a nation? We have become a nation without a clear and fullfilling destination.

Europe and the USA owe us a lot and ending up at their  dorrsteps and knocking on their gates might force them to rethink and compell them to pay back for the damages they have inflicted on humanity in general and the African continent in particular. Reparation for slavery and colonialism is therefore a must. And we want justice now.

kampen fortsätter

Man bör kunna diskutera flera saker samtidigt oavsett forum, tid  och sammanhang även i ett så litet land som Sverige. Jag har inget att förlora på att ventilera mina funderingar eftersom jag hellre vill bibehålla min värdighet än trygghet. 


Ingen kan därför få mig att vara tyst. Demokrati och Yttrandefrihet  sägs existera även i detta land men alla vet vad som gäller på de flesta arbetsplatser. Tystnad och likgiltighet råder trots vedervärdiga förhållanden på många ställen. Ingen vill vara "obekväm" gentemot sin omgivning.  Man kan också kalla det för feghet eller rädsla. 

Vi invandrare med Afrikansk bakgrund är de mest marginaliserade i samhället både politiskt och ekonomiskt. Vi är allt annat än etablerade på arbetsmarknaden trots  flera bra utbildningar, fantastiska livserfarenheter   och en språkförmåga av sällan skådad på planeten.

 Hur kan vi då  arbeta för att underlätta integrationen  och etableringen för  nyanlända invandrare medan vi själv befinner oss  i någon form av segregation. 

 Jag förväntar mig inte att  folk ska ha samma referensramar eller upplevelser av min verklighet men att åtminstone få en tankeställare och ett kritiskt förhållningssätt till Status quo:

Varför ser verkligheten så dyster ut som den gör? Vad är det som gått förlorat i Sverige under de senaste 30 åren. 

Att sopa problemet under mattan och ignorera människors oro är ingen framkomlig väg på sikt. 

 Alla människor  bör ha samma värde och det ska inte finnas skillnad på folk och folk. Vissa människor  verkar ha väldigt låg status i samhället i allmänhet och på vissa statliga institutioner  i synnerhet. Jag tänker inte acceptera denna hierarkin så länge jag lever. Det handlar inte om mig utan min sons och hans jämnårigas framtid. 

 Jag är  oroad för majoritetens tystnad och likgiltighet inför den rådande dåliga stämningen i det svenska samhället.  Vi sitter i samma båt och behöver hitta gemensamma lösningar förr eller senare.

Jag för min del  befinner mig ute på  ett stort hav och kan inte simma men tänker inte bekymra mig för någon/några privilegierade  som tar skum/bubbelbad hemma i sina jacuzzier  för han/hon ska drunkna. Låt kampen fortsätta!

Av samma ull och stereotyper

Rimlighet av någon situation är en subjektiv bedömning. Jag själv har mina rötter i Eritrea och har bott här i Sverige i ett kvart sekel vilket är hela mitt vuxna liv. Jag har skaffat mig gedigna  utbildningar  och arbetslivserfarenheter  men kan inte säga att den Svenska arbetsmarknaden fungerar för folk med utländsk bakgrund. 

 Jag skulle inte kunna säga  att det enbart är av godo att jobba med så kallade "landsmän" eller flyktingar just för att man har liknande bakgrund, språk eller  kultur. Det är ett essentialistiskt  förhållningssätt:

 "Antagandet att alla inom en viss kultur eller grupp är identiska eller tillräckligt lika för att de skall kunna klassificeras som "av samma ull". Inom detta område liknar essentialism begreppet stereotyp, ett exempel är begreppet "svart afrikan".   

 Frågan som snarare bör lyftas i samhället skall  handla om varför människor med utländsk bakgrund inte ges lika rättigheter och möjligheter.....om man nu menar allvar med integration i Sverige. Varför anvisas vi mer eller mindre till arbeten som inte motsvarar våra kvalifikationer och kompetenser.  Ingen människa bör dömas till livstids utanförskap p.g.a yttre eller inre attributen.  

 Den existerande strukturella diskrimineringen i samhället är det största problemet. Man pratar inte om ras nuförtiden utan kultur, arbetsmiljöbelastning eller dylikt bara för att man är frispråkig  och ifrågasätter status quo. 

 Vissa människor med invandrarbakgrund har också ett behov av att gå vidare med livet och inte vill  hänvisas till jobb som påminner dem om sin egen flykt, trauma och ångest. Det svenska samhället står inför  en stor utmaning och alla krafter behövs överallt inom alla slags yrken och kompetensområden. 

Alla mänskliga problem kräver  lösningar som bygger på en inkluderande  dialog men det vi har dessvärre är en tröttsam monolog. Vi pratar om varandra men inte med varandra vilket är en stor skillnad. Flyktingkrisen är här för att stanna och alla krafter bör mobiliseras.

The politics of Afro-Swedishness...........Part 1 and part 2....

Philosophers Michael McEachrane and Mehretab Mekonnen Belay, alias, Kwame Toure discuss the term Afro-Swedishnes and its relevance. A good one :-)

Operation Black vote...

We want to be empowered but power does not come to you because you ask for it. Power to the people...through activism, representation:

 https://soundcloud.com/user-953213946-97487712/simon-woolley-talking-to-mehret-ab-operation-black-vote

Slavery matters..

Minnet av det förflutna är viktigare än någonsin om vi ska förstå varandra bättre och ta ett kollektivt ansvar inför dagens utmaningar och framtidens svårigheter. Lyssna på länken nedan:

https://soundcloud.com/user-953213946-97487712/swedish-culture-and-democracy-minister-talking-to-mehret-abhttps://soundcloud.com/user-953213946-97487712/swedish-culture-and-democracy-minister-talking-to-mehret-ab

Från Rödahavet till medelhavet..

”Det är framförallt avsaknaden av framtidstro och känslan av stagnation som tvingar människorna på flykt. Svårigheten att ta sig in i EU på legala vägar, uppmuntrar människor att ta den enda vägen som finns kvar”, skriver Mehretab M Belay.

Båtflyktingarna

Mehretab M BelayAntropolog, frilansjournalist

Ännu en gång har hundratals båtflyktingar fått sätta livet till i ett försök att ta sig till Europa. Vi vet inte särskilt mycket om dessa människors livsöden men många av dem var från Eritrea, Somalia eller Egypten.
Länderna med kust längs Röda havet står numera för en stor del av migrationen i världen. Det krävs ett historiskt och helhetsperspektiv för att förstå sig på orsakerna till denna stora rörelse.
Jag är själv eritrean och vet varför de flesta eritreaner flyr från landet.
Konflikten med Etiopien är ständigt närvarande i Eritrea. Människor tvångsrekryteras till militären på grund av krigstillståndet i landet, och det pågår en jakt efter avhoppade soldater.
Alla vuxna män och ogifta kvinnor i Eritrea har fått var sin AK47 Kalashinkov för att ”vakta” och ”försvara” landet.
Konstanta vatten- och elavbrott, och den långa nationella servicen som innebär att man arbetar för olika myndigheter för några hundra kronor i månaden, tär på befolkningen.
Och de socioekonomiska och politiska begränsningar som finns i landet, skapar frustration och uppgivenhet hos många ungdomar som saknar all mänsklig frihet för att kunna förverkliga sina drömmar.
Jag själv bodde i Eritrea under 2012-2013 och gjorde någon form av deltagande observation som antropolog och frilansjournalist.
Min erfarenhet av situationen i Eritrea, har dock inte förenklat min bild av landet. Eritrea beskrivs oftast som en grym diktatur och som Afrikas svar på Nordkorea i västerländsk media. Men det krävs en mer nyanserad debatt för att förstå den komplexa situationen i Eritrea.
Det är framförallt avsaknaden av framtidstro och känslan av stagnation som tvingar människorna på flykt men långtifrån alla eritreaner är samvetsfångar som Dawit Isaak.
Svenska myndigheter i allmänhet och migrationsverket i synnerhet har också ett visst ansvar för det som händer i Medelhavet eftersom man har förklarat alla eritreaner som förföljda flyktingar i behov av skydd.
Detta har lett till att även skolungdomar i Eritrea hoppar av skolan och beger sig till Sverige via Sudan, Libyen och Italien. Det är en ansvarslös politik som inte gagnar ungdomarna på sikt. De riskerar sina liv för att ta sig hit.
Det är under omständigheterna inte konstigt att eritreaner vill börja ett nytt liv i Sverige eller Tyskland men ingen ska behöva dö på vägen hit.
Det kom nästan 18 000 Eritreaner till Sverige under 2014 och siffran kommer att öka i år då Migrationsverket bestämt att alla eritreaner har skyddsbehov. Jag håller inte med den bedömningen och anser inte heller att migration är den enda lösningen på Eritreas och eritreanernas problem.
Jag undrar också varför migrationsverket inte underlättar för eritreaner att komma hit på ett legalt sätt om man nu anser att alla har skyddsbehov.
EU har byggt murar mellan kontinenterna istället för broar. Man kan fråga sig varför enbart européer ska ha rätten att resa fritt men inte afrikaner?
Det är inte en fri invandring som jag här förespråkar utan en reflektion över den snedvridna resursfördelningen på planeten.
Båtolyckan utanför Lampedusa med hundratals döda eritreaner för ett och ett halvt år sedan verkar inte ha lett till någon förbättring alls. Tusentals eritreaner på flykt har också dött i Sinaiöknen och på andra ställen.
Folk är medvetna om risken men de tar den ändå. Olika individer har naturligtvis olika motiv till sina beslut men svårigheten att ta sig in i EU på legala vägar, uppmuntrar människor att ta den enda vägen som finns kvar.
Sverige skulle kunna arbeta för en ökad invandring via kvotflyktingar från flyktinglägren runt om i världen men den långsiktiga och varaktiga lösningen finns hos oss Eritreaner själva.
Vägen till socioekonomisk utveckling, politisk frihet  och en värdig tillvaro är lång men den börjar inte i Medelhavet utan vid Röda havet.