Av samma ull och stereotyper

Rimlighet av någon situation är en subjektiv bedömning. Jag själv har mina rötter i Eritrea och har bott här i Sverige i ett kvart sekel vilket är hela mitt vuxna liv. Jag har skaffat mig gedigna  utbildningar  och arbetslivserfarenheter  men kan inte säga att den Svenska arbetsmarknaden fungerar för folk med utländsk bakgrund. 

 Jag skulle inte kunna säga  att det enbart är av godo att jobba med så kallade "landsmän" eller flyktingar just för att man har liknande bakgrund, språk eller  kultur. Det är ett essentialistiskt  förhållningssätt:

 "Antagandet att alla inom en viss kultur eller grupp är identiska eller tillräckligt lika för att de skall kunna klassificeras som "av samma ull". Inom detta område liknar essentialism begreppet stereotyp, ett exempel är begreppet "svart afrikan".   

 Frågan som snarare bör lyftas i samhället skall  handla om varför människor med utländsk bakgrund inte ges lika rättigheter och möjligheter.....om man nu menar allvar med integration i Sverige. Varför anvisas vi mer eller mindre till arbeten som inte motsvarar våra kvalifikationer och kompetenser.  Ingen människa bör dömas till livstids utanförskap p.g.a yttre eller inre attributen.  

 Den existerande strukturella diskrimineringen i samhället är det största problemet. Man pratar inte om ras nuförtiden utan kultur, arbetsmiljöbelastning eller dylikt bara för att man är frispråkig  och ifrågasätter status quo. 

 Vissa människor med invandrarbakgrund har också ett behov av att gå vidare med livet och inte vill  hänvisas till jobb som påminner dem om sin egen flykt, trauma och ångest. Det svenska samhället står inför  en stor utmaning och alla krafter behövs överallt inom alla slags yrken och kompetensområden. 

Alla mänskliga problem kräver  lösningar som bygger på en inkluderande  dialog men det vi har dessvärre är en tröttsam monolog. Vi pratar om varandra men inte med varandra vilket är en stor skillnad. Flyktingkrisen är här för att stanna och alla krafter bör mobiliseras.