Polen imponerar

Nu har mitt äventyr i Polen kommit till ända efter en knapp  vecka. Jag har fått ett gott intryck av landet på alla sätt och vis. Nu sitter jag på en bänk precis utanför färjeterminalen i Swinoujscie. Klockan är 11:53 och färjan åker till Ystad vid 13:00.

Jag tog en taxi hit och det var en kvinna som körde den. Bara en sådan sak i det konservativa och katolska landet.

Jag frågar  henne hur det är att bo och leva i Swinoujscie. Hon svarar att staden är bra men människorna suger för de tänker enbart på pengar hela tiden. 

De flesta människor är nog inte jätte förtjusta i sina "landsmän" av flera skäl. Jag är ingen anhängare av den påträngande och trångsynta nationalismen och etnocentrismen heller.

Det stör mig in i helsike att jag har samma pass som Jimmie Åkesson och hans anhängare. Kanske dags att lämna tillbaka det till Ulf Kristersson snart. Det blir han och hans Migrationsminister glad av.

Taxichauffören kunde dock inte ta betalt med kort utan endast i  kontanter vilka jag inte hade några kvar av. 

Jag var därför tvungen att stanna på vägen för att göra ett uttag av den lokala valutan zloty (polska pln).

Det blev dock galet mycket.  Jag tog ut 2000 zloty motsvarande knappt 6000 kronor av misstag istället för 200 zloty som var planen. 

Jag har tydligen stora synbekymmer och progressiva glasögon verkar knappt hjälpa. 

Allt gått bra i övrigt.  Både Gdansk och Swinoujscie är imponerande städer framförallt om man gillar fina stränder och historia. Jag är mäktigt imponerad av stränderna både i Gdansk (Jelitkowo) och Swinoujscie. Rena och människovänliga.

Jag känner mig trygg överallt här i Polen  trots att det inte är många som ser ut som jag. En del polacker tror att jag är en amerikansk soldat men det är inget som stör mig. 

Det är alltid trevligt att vara på främmande platser där ingen känner en och man inte behöver avfärda eller bekräfta folks fördomar så länge de håller sig på avstånd. 

Folk är ganska reserverade och stör inte en i onödan. Det finns naturligtvis både språkliga och kulturella barriärer som är i vägen men min känsla är att detta land är nästa stora turistdestination som kommer att locka fler människor än vad fallet är just nu.

Det är faktiskt inte särskilt ofta som jag haft egen tid under det senaste decenniet eftersom jag är med min älskade son nästan alltid även när jag varit på resande fot. 

Han kände dock inte för att följa med den här gången.  Jag saknar dig, Ezou Ezra. 

Det har ändå varit ganska krävande resa med både båt och tåg i långa stunder. Jag läser, tittar på film och lyssnar på Spotify under resans gång. 

Rekommenderar Barack Obamas film om arbete och vad vi tillbringar dagarna med och det som betyder mest för oss. 

Den andra filmen är dokumentären om KUNGEN Pele'. Båda går på Netflix och har gett mig en berikande erfarenhet. 

Semestern varit fantastisk än så länge och det bästa med det hela är att 3 veckor är kvar av den. 

Det kommer att spenderas bl.a. i Danmark och en sommarstuga i Simrishamn med sonen. Jag har inget att klaga på just nu.

 Tacksamhet präglar mitt liv.

Jag är glad att jag haft förmånen att återkomma hit efter 34 år. Det kommer definitivt inte att dröja lika länge till nästa gång jag kommer hit.  Det blir ett besök bl.a. i Warszawa, Krakow och Auschwiz-Birkenau då. 

Ystad-Swinoujscie-Gdansk

Jag befinner mig i Gdansk, Polen just nu och precis  haft en polsk frukost: äggröra, bröd med smör, hemgjord sylt, grönsaker.  Gott.

Resan hit blev dock onödigt omständig då jag missade båten i Ystad som jag skulle ha tagit 13:30 i torsdags den 20 juli. Jag fick ta båten senare på kvällen vid 22:30 istället.Jag fick hänga i Ystad under hela torsdagen. 

En båtresa på natten utan egen hytt är dock ingen höjdare men det gick vägen ändå utan att kunna sova en enda minut. Jag kan inte sova på en bänk. Jag kom fram till Swinoujscie tidigt på morgonen i fredags den 21 juli.  

Det här är ett återseende för min del efter 34 år då jag kom till Polen för första gången på väg till Sverige i november 1989. 

Det var ju precis då som både kommunismen och Berlinmuren kollapsade. Lech Walesa var den stora ledaren här då men hans eftermäle har numera ifrågasatts då det visat sig att han varit angivare åt kommunisterna samtidigt som han var ledare för arbetarnas fackförening:solidaritet. 

Mitt minne av Polen i allmänhet och Swinoujscie i synnerhet är väldigt svagt och svajigt av någon anledning. 

Sedan fortsatte jag till Gdansk med tåg och kom fram i fredags kväll.  En vän hade redan tagit sig hit  med flyg och jag tog mig till gamla stan i Gdansk till fots från tågstationen. 

Hela resan blev sammanlagt 30 timmar lång,  allt som allt. Jag valde bort flyget som knappt tar en timme och fick uppleva massa saker på vägen istället. Miljön mår också bra av att jag inte flög. 

Jag har fått väldigt fint intryck av Gdansk än så länge.  Artighet och gästfrihet råder I staden. Det är ett land som håller på att lyfta sig. Det är Känslan. Framåtanda och optimism. 

Den svenska service branschen har en hel del att lära av sin polska motsvarighet gällande SERVICE. Servitörerna här är väldigt vänliga, välkomnande och kunniga. Det känns som de har en yrkesstolthet på något sätt.  Det handlar inte om att få dricks eller dylikt utan ett allmänt trevligt bemötande.

Alla mår bra av att bli niad eller tilltalad Sir och Madame medan regnet smattrar på uteserveringens parasoller och en och annan gammal båt kör förbi på kanalen i gamla stan i Gdansk eller på Humania republiken för den delen. 

Folk reser sig fortfarande när de ser gamlingar och sjuka på spårvagnar och bussar.  AMEN.

Det finns dock stora skillnader mellan landsbygden och städerna, gamla och unga i synen på utlänningar och omvärlden.  

Det är ett väldigt spännande land som jag skulle vilja utforska mer. Kaliningrad är egentligen inte särskilt  långt borta härifrån. Ukraina är också nära nog och följden av det brutala kriget märks ju på olika sätt.  

Jag ska idag  åka på en historisk båtkrysning i de delar av Gdansk som format staden. Den här sommaren känns mycket berikande på många sätt. 

Ett kort besök av museet om andra världskriget har jag också hunnit med. 

Semestern ger perspektiv på saker och ting.  Ödmjukhet och tacksamhet präglar min tillvaro för tillfället. 

Ingen idé att låta sig påverkas av vädret I Norra Europa när södra Europa brinner.  Vi haft fantastisk maj och juni. Regnet i juli är därför välkommet. 

Historiska dagar = att sälja sin själ

Klockan är 01:03 , natten mot onsdag,den 12 juli 2023. Jag har svårt att sova trots att jag varit en aktiv medborgare även idag. Jag har badat och tagit bastu på källbybadet samt sett Daniel Lemma live i stadsparken. Jag drack dock  en Coca-Cola där och det kan ha gjort mig pigg som en mört nu. 

Jag blev förföljd av polisen häromdagen när jag körde hem från Göteborg till Lund i mer än timme men jag klarade mig. Jag var " misstänkt " för rattfylleri mitt på ljusan dag.

Detta om att bli utsatt för alla möjliga trakasserier och övergrepp är vanligt bland rasifierade människor. 

Det är alltid obehagligt men det gäller att hålla huvudet uppe och vara samlad i alla lägen. 

Frågan är om det nuvarande sömnproblemet är också relaterat till den situationen. Mycket möjligt. 

Den 10 juli har kallats en historisk dag i svensk historia då Sverige kommer med all sannolikhet att bli medlem av NATO efter Turkiet böjt sig för USA. 

Sverige har officiellt varit alliansfritt och neutralt över 200 år. Alliansfriheten har tjänat landet väl och landet har sluppit delta i både 1:a och 2:a världskriget. 

Sverige fick också ledande roll i konfliktlösning och hantering som en liten nation med en stor röst i världen under det kalla kriget.  

En moralisk supermakt även om den formuleringen ska tas med nypa salt. 

Även svensk neutralitet är en sanning med modifikation då landet har aldrig hållit sig neutralt i någon fråga. 

Det som håller på att ske nu, är dock omskakande och skrämmande utveckling som sätter sitt spår för all framtid.  

Landet har sålt sin själ, frågar sig en vän. Jag svarar ,stater saknar själ. Det är en minoritet som har makten och tjänar på militärisering och krigsindustrin. 

Fy skam på er, inte i mitt namn i alla fall.

Detta kåseri är mitt 200:de. Krönikan började 2007. Hurra Hurra Hurra.