Jag har bott här i Sverige sedan den 2 november 1989 och kan inte säga att jag fått ett fast grepp om landet och tvärtom. Frågan är om det är lättare för ett land att få grepp om en individ eftersom jag som en filosoferande antropolog inte har eller haft den ambitionen.
Att leva är inte samma sak som att bo eller överleva. Jag fortsätter dock att fråga mig vem jag hade varit om jag varit kvar på Afrikas horn under de senaste 34 åren. Omöjligt att svara på men jag är säker på att den filosofiska nyfikenheten hos mig,hade funnits kvar oavsett folkbokföringsadress.
Sitter återigen på en parkbänk i centrala Köpenhamn ( Kongens Have) den här eftermiddagen som är midsommarafton. Danskarna firar sankt hans och studenterna sin skolavslutning.
Jag har bestämt mig för att fly ifrån det svenska midsommarfirandet. Om det är något som svenskarna kan identifiera som typiskt svenskt, så är det väl midsommarfirandet runt midsommarstången och dansa smågrodarna.
Jag har inget emot firandet i sig men överkonsumtionen av alkohol och dess följder vill jag helst slippa.
Njuter av Reggaen via hörlurarna och gör mina iakttagelser i drottningens stad.
Nationalismen och främlingsfientligheten tilltar i Sverige och har blivit en rumsren och accepterad företeelse nuförtiden. Det är en skrämmande utveckling som i sig inte är överraskande med tanke på den europeiska historien.
Sverige har oftast befunnit sig på fel sida av historien och jag har försökt att förstå mig på svenskarna under alla dessa år.
Svenskar är generellt konflikträdda och strävar oftast efter att uppnå någon form av konsensus i alla lägen men det bara skapar ytliga relationer och yttre trygghet.
Mina deltagande observationer och samlade omdömen om landet, leder till följande slutsatser:
Sverige är i grunden ett enhälligt och provinsiellt land. Landet har inte haft beväpnade konflikter på över 200 år vilket gör att folk saknar referensramar och livskompass.
Många saknar också både självkänsla och självförtroende. Självkännedom har dock många men det räcker inte för att bygga upp en riktig vänskap i längden.
Det paradoxala med befolkningens förhållningssätt är att man blir osäker i sina mänskliga relationer samtidigt som man inte vet vad det hela går ut på.
Man är för och mot det mesta på samma gång. Det är sällan de orden som uttrycks i olika sammanhang, betyder någonting eftersom handlingarna talar ännu tydligare och kraftfullare även om det är i motsatt inriktning.
Dessa gärningar syns tydligt bl.a. i den havererade integrtionsfrågan, misslyckade jämlikheten och jämställdheten, i svensk så kallade neutralitet och svenskarnas måttfullhet.
Glad midsommar!