August Strindberg 1849-1912 Förbannelse över dig England-Landsflykt

Landsflykt 

Östersolen lyser på vita berg

Och jag hörde en röst från söder

 som talade och sade:

Förbannelse!

Förbannelse över dig, England, 

Så kritvitlimmad utanpå

Som en vitmenad grav

Men inuti så svart,

Så sotigt svart

Som en stenkolspråm

Ankrad mellan Nordsjön och Atlanten. 

Förbannelse över dig, grosshandlarö,

Och din minuthandlarpolitik!

Förbannelse över lord Beaconsfield

Som i den mänskliga kärlekens namn 

Skötte sitt medlarkall 

Mellan Asien och Europa 

Som en veritabel provisionsresande!

Förbannelse över din heliga kyrka 

Och dina sanna kvinnor,

Dina sanna strumpstickande

Tevattens-kvinnor!

Förbannelse över dina Tauchnitz-

editions-romaner,

Dina missionshus och Frälsningsarméer!

Men jag svarade från norr och sade:

Du sotiga vita Albion!

Om än dina synder vore blodröda 

Som dina rostbiffar,

Om ditt hjärta vore svart som din stenkol,

Jag,den mäktige och landsflyktige,

Jag, tar ditt marina kritlager 

Och stryker ett streck 

Över ditt stora debet 

På din stora svarta tavla;

Icke därför att jag är duperad 

Av ditt förträffliga Pale Ale

Och dina goda rakknivar;

Jag förlåter dig

Dina ostindiska synder,

Dina afrikanska brott 

Och dina irländska nidingsdåd;

Jag förlåter dig, England, 

Icke för din skull,

Men för er,

Dickens, Darwin, Spencer och Mill!

Skrivandet som en terapi

Jag fascineras av människans behov av  att berätta för andra genom att antingen skriva eller tala. 

Att dela med sig  är avgörande för mänskliga relationer. 

Jag märker själv hur bra jag mår efter att ha skrivit något på det här forumet. 

Det verkar ha blivit en miniterpi för min egen personliga utveckling. 

Jag bryr mig inte om någon annan läser detta eller ej.

Man kan skriva och skicka brev till sig själv också. Mottagare och avsändare kan lika gärna vara en och samma person.

Bekräftelse och erkännande må vara drivkraften för många men den yttersta meningen med livet kan inte vara att räkna hur många likes eller följare man har i olika sociala medier. 

Att unna sig en stund av reflektioner på ett öresundsrunt weekend är ett privilegium.

Det finns inga gränser på vilka vyer som ska åskådas och bli föremål för vidare fördjupning. 

Terapeutiskt och filosofiskt skrivande har hjälpt mig att bearbeta olika känslor och utmaningar här I livet. 

Det står så här om skrivande och hälsa av   beteendevetaren Ann Westermak   :

"Vad är då skrivterapi? Och är det möjligt att skriva sig fri? Vad sker i den skrivterapeutiska processen och vem kan lära sig att använda de skrivterapeutiska metoderna.

När jag skriver min berättelse får jag syn på mig själv, i ett sammanhang. Förändrar jag berättelsen förändras bilden av mig. Så blir terapeutiskt skrivande en spegel, för mig att kunna se, lära känna, bekräfta – och älska den som är jag. Skrivande som friskvård och personlig utveckling.

Skrivandet är också ett språk. Utöver den rationella nivån finns den symboliska, mytiska och poetiska, som leder till ett läkande skrivande. Denna tillhör bildernas och sinnenas värld. När jag skriver ur fantasin, poetiska texter eller en saga, finns alltid ord och bilder som talar till mig. Om jag tar mig tid att lyssna, öppet och mottagande.

Slutligen kan skrivandet vara min personliga bro; min spång till den jag innerst inne är. Förbinder inre med yttre, tankar med känslor, psyke med kropp. Medvetet med omedvetet, drömmar med verklighet, mörker med ljus. Och sårat med läkning. Det terapeutiska skrivandet leder mig vidare så att jag får vara den jag innerst är, färgstark, fri."

Så skriv för livet!!!