tisdag 13 oktober 2015

kampen fortsätter



Man bör kunna diskutera flera saker samtidigt oavsett forum, tid  och sammanhang även i ett så litet land som Sverige. Jag har inget att förlora på att ventilera mina funderingar eftersom jag hellre vill bibehålla min värdighet än trygghet. 


Ingen kan därför få mig att vara tyst. Demokrati och Yttrandefrihet  sägs existera även i detta land men alla vet vad som gäller på de flesta arbetsplatser. Tystnad och likgiltighet råder trots vedervärdiga förhållanden på många ställen. Ingen vill vara "obekväm" gentemot sin omgivning.  Man kan också kalla det för feghet eller rädsla. 

Vi invandrare med Afrikansk bakgrund är de mest marginaliserade i samhället både politiskt och ekonomiskt. Vi är allt annat än etablerade på arbetsmarknaden trots  flera bra utbildningar, fantastiska livserfarenheter   och en språkförmåga av sällan skådad på planeten.

 Hur kan vi då  arbeta för att underlätta integrationen  och etableringen för  nyanlända invandrare medan vi själv befinner oss  i någon form av segregation. 

 Jag förväntar mig inte att  folk ska ha samma referensramar eller upplevelser av min verklighet men att åtminstone få en tankeställare och ett kritiskt förhållningssätt till Status quo:

Varför ser verkligheten så dyster ut som den gör? Vad är det som gått förlorat i Sverige under de senaste 30 åren. 

Att sopa problemet under mattan och ignorera människors oro är ingen framkomlig väg på sikt. 

 Alla människor  bör ha samma värde och det ska inte finnas skillnad på folk och folk. Vissa människor  verkar ha väldigt låg status i samhället i allmänhet och på vissa statliga institutioner  i synnerhet. Jag tänker inte acceptera denna hierarkin så länge jag lever. Det handlar inte om mig utan min sons och hans jämnårigas framtid. 

 Jag är  oroad för majoritetens tystnad och likgiltighet inför den rådande dåliga stämningen i det svenska samhället.  Vi sitter i samma båt och behöver hitta gemensamma lösningar förr eller senare.

Jag för min del  befinner mig ute på  ett stort hav och kan inte simma men tänker inte bekymra mig för någon/några privilegierade  som tar skum/bubbelbad hemma i sina jacuzzier  för han/hon ska drunkna. Låt kampen fortsätta!

Inga kommentarer: