Erittreaner har fler än en berättelse....

Europas största flyktingkris sedan andra världskriget är ett faktum som högerextremister utnyttjar för att vinna  mark och rita om den politiska kartan. Sverigedemokraterna  håller på att bli ”det största” partiet  i landet. Att nonchalera  och låta SD ta initiativet rörande asyl och migrations/integrations frågor är en felaktig respons  som inte gagnar oroade medborgare varken på kort eller lång sikt. 

Eritreaner tillhör en av de största grupperna som söker asyl i Sverige just nu men debatten om varför så många söker sig hit har aldrig lyfts. Vi vet att det pågår krig i Syrien, Irak, Afghanistan, Somalia..osv.

Eritrea beskrivs oftast som en grym diktatur och som Afrikas svar på Nordkorea i västerländsk media. Men det krävs en mer nyanserad debatt för att förstå den komplexa situationen i Eritrea.

FN publicerade nyligen en rapport om mänskliga rättigheter i landet där det bl.a. står :

”Kritik mot regimen tolereras inte, det finns ett utbrett angivarsystem. Godtyckliga arresteringar, tortyr och avrättningar är vanligt förekommande.  Sexuellt våld mot kvinnliga soldater förekommer i stor omfattning.” 

 Även om FN-rapporten har  hårt kritiserats av regimvänliga för att vara  politiskt motiverad och för att  bygga  på intervjuer med enbart 550 utvalda exileritreaner som inte representerar hela befolkningen, så är trovärdigheten av FN-rapporten ändå i takt. 

Ingen kan förneka  förekomsten av kränkningar av mänskliga rättigheter och underskott av demokrati i källvattnet av konflikten med Etiopien. Det är dock förkastligt och beklämmande att tro att alla Eritreaner är förföljda och samvetsfångar som Dawit Isaak.

 Situationen i Eritrea har inte försämrats under den senaste tiden. Det pågår varken beväpnat krig eller etniska konflikter i landet  men andelen Eritreaner som kommer till Sverige   i synnerhet har ökat markant. Detta har i huvudsak att göra med Sveriges förhållningssätt till landet. Saker och ting har t.o.m. blivit bättre på vissa fronter såsom ekonomin tack vare guldfyndigheterna.  Begränsningar av militär och nationell service  diskuteras också av regimen just nu vilket i sig  är ett stort framsteg. 

Vi Eritreaner måste gå i bräschen och lyfta frågan om varför vi flyr från diktaturen i Eritrea och ser tystnaden och exilen som de tillfälliga lösningarna istället för att arbeta för en bättre framtid i landet. Sverigedemokraterna bör inte ha monopol på migrationsfrågan och dess konsekvenser.

Det är framförallt avsaknaden av framtidstro och känslan av stagnation som tvingar människorna på flykt men långtifrån alla eritreaner har skyddsbehov.

Det finns alltid flera än en förklaring till migration men den  enskilda orsaken till den tilltagande andelen Eritreanska flyktingar som söker asyl i Europa har att göra med  det faktum att de uppmuntras att lämna Eritrea av så kallade aktivister såsom Meron Estiafanos, oppositionella  och västerländska regeringar som lovar permanent uppehållstillstånd i hopp om att detta skulle leda till försvagning av regimen i Asmara. Det finns också en viss europeisk självgodhet och ”räddande ängel post-kolonial komplex” som man gärna vill bibehålla.

 Regimen i Eritrea sitter säkrare än någonsin när alla regimkritiker och ungdomar lämnar landet. Både Sveriges och EUs ställningstagande gentemot Eritrea är väldigt förödande för landets framtid.

De socioekonomiska och politiska begränsningar som finns i landet är inte unika  för Eritrea utan nästan alla ungdomar i utvecklingsländer  genomgår liknande umbäranden. 

Svenska myndigheter i allmänhet och migrationsverket i synnerhet har också ett visst ansvar för det som händer i Medelhavet eftersom man har förklarat alla Eritreaner som förföljda flyktingar i behov av skydd. 

Detta har lett till att även skolungdomar i Eritrea hoppar av skolan och beger sig till Sverige via Sudan, Libyen och Italien. Det är en ansvarslös politik som inte gagnar ungdomarna på sikt. De riskerar sina liv för att ta sig hit.

Det är under omständigheterna inte konstigt att eritreaner vill börja ett nytt liv i Sverige eller Tyskland men ingen ska behöva dö på vägen hit.

Det kom nästan 18 000 Eritreaner till Sverige under 2014 och siffran kommer att öka i år då Migrationsverket bestämt att alla eritreaner har skyddsbehov. Jag håller inte med den bedömningen och anser inte heller att migration är den enda lösningen på Eritreas och eritreanernas problem.

Jag undrar också varför Migrationsverket inte underlättar för eritreaner att komma hit på ett legalt sätt om man nu anser att alla har skyddsbehov. Varför förklarar man inte Sydsudaneser, jemeniter, Somalier, Nordkoreaner, osv....skyddsbehövande i så fall? Svenska myndigheter skjuter sig själva i foten och ropar sedan på hjälp. Det är väldigt märkligt beteende.

Sverige skulle kunna arbeta för en ökad invandring via kvotflyktingar från flyktinglägren runt om i världen. Man skulle också kunna göra Sverige till inbyggarnas och möjligheternas land på sikt. Den långsiktiga och varaktiga lösningen finns dock hos oss Eritreaner själva vid Röda havet och inte varken vid Medelhavet eller Östersjön.