Den plötsliga Döden av en kollega varit omskakande ....
Döden är alltid en tankeställare
Den är ur filosofi
Min egen död får en viss påminnelse om livets skörhet och bräcklighet..
Döden är egentligen den enda säkra här i livet men varje gång den inträffar, blir vi överrumplade....
Mitt förflutna är längre än min framtid....
Det är dock inte mycket som jag kan göra åt det....
Det finns mer mening med Döden än själva livet.....
Den begränsade tiden som jag har kvar, stressar mig jätte mycket..
.
Det är främst det faktum att jag inte kommer att finnas kvar under större delen av min älskade sons vuxna liv som jag blir ledsen, frustrerad och förtvivlad över....
Capedium bör vara min ledstjärna....ta en dag i sänder och njuta av stunden med sonen .....för jag vet ju inte om denna dag är min sista eller ej.
Jag finns alltså tänker jag. Jag tänker, har känslor och handlar genom mitt sunt och förnuft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar