Jag sitter/ ligger själv i soffan i vardagsrummet hemma i Lund på självaste julafton.
Högtidernas höghet enligt många. Det är verkligen barnens högtid kan jag dock ställa upp på.
Frosseri och konsumtion är dock inget som tilltalar mig.
En av våra två fåglar (australiansk nymfkakadua) som vi har här hemma, sitter på mitt knä samtidigt som jazzens sköna melodi klingar in i min själ.
Jag väntar på min son som är hos sin mamma just nu. Jag har handlat en del julklappar som han förhoppningsvis kommer att uppskatta.
Jag har hört av mig till en och annan ensam vän och önskat dem God Jul.
Alla dessa ensamma män på ålderns höst. En och annan ensam kvinna också. Jag kan dock inte säga att jag känner mig speciellt ensam idag.
Att gilla sitt självskap utan självgodhet är inget jag beklagar. Jag saknar min son. Han kommer dock senare.
Jag brukade bjuda in en vän för att vara här och tillbringa julen med oss genom åren men icke i år.
Min inbjudan till honom har " indragits " av personliga skäl På obestämd tid. Humanias beslut är oåterkalleligt och går inte att överklaga. Tyvärr.
Det finns väl gränser på vad man får tåla i vänskapens namn. Jag behöver inte gå in på några detaljer här men jag känner mig nöjd med mitt beslut om att inte bjuda in honom hit.
Ömsesidig respekt och förståelse är avgörande i alla mänskliga relationer. Det kan inte heller ligga under mitt ansvar att lösa alla andras problem.
Jag har svårt för människor som hela tiden önskar att saker och ting skall kretsa kring dem.
De som saknar empati och tänker endast på sig själva.De som inte vill kännas vid andras lidande i Palestina, Sudan, Ukraina eller på nära håll. o.s.v.
Jag orkar inte med sådana likgiltiga människor. Jag vet inte vad jag ska göra av min frustration och min besvikelse.
Det hjälper föga att enbart ventilera. Alla försöker att förverkliga och rättfärdiga sin existens och förhålla sig till verkligheten.
Kierkegaard pratar om de etiska, estetiska och religiösa perspektiven i synen på verkligheten, människor och historien.
Tänkandet är min passion men tankar och känslor kräver handling. Den handlande människan är dömd till livstidsfrihet utan bojor men med ansvar inför sin egen tid och det val som görs alla dagar I veckan. Även på julafton.
God Jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar