Avskaffa Jagismen

Vem är du? Hur mår du? Vag gör du? Varifrån kommer du? o.s.v. är några av de frågor som ständigt ställs i vardagen utan någon baktanke eller uppsåt. 

Jag har lust att svara att jag inte får kommentara pågående ärenden.Låt mig återkomma en vacker dag när uppenbarelsen drabbat mig och kan svara på dessa frågor. 

Men man gör inte det av artighet. 

Vi är ju i en ständig rörelse och frågan om vem man nu är och tidigare varit samt kommer att bli framöver, bör dock inte besvaras lättvindigt. 

En viss tankeväckande verksamhet sattes  igång hos mig häromdagen när jag läste en bok om konsten att leva utifrån en gammal kinesisk filosofi i konfuciansk anda. 

Kroppen och själen i symbios eller i en viss strid, kan ge uttryck för en gestaltning av ens personlighet som utvecklas med tiden. 

Jag är dock tveksam till "jaget " skall vara en endimensionell enhet som behöver hävda sig i alla lägen. 

Gillar tanken på svagheter är i grunden styrkor om man är en ödmjuk person och inte skäms för sina utvecklingspotentialer. 

Självhävdelsebehovet i alla möjliga forum, bottnar nog i avsaknad av självkännedom. 

Förespråkar därför avskaffandet av pronomen JAG som ändå är en illusion eller utopi utan VI. 

Vi är beroende av varandra men drivkraften för en mänsklig utveckling både på det individuella, lokala och globala planet, inte kan vara, bekräftelsebehovet.

Allt detta behov bottnar ändå i att många inte mår särskilt bra främst på det psykiska området. 

Enligt den gamla kinesiska vissdomsläran är de här följande egenskaperna avgörande för ens välbefinnande:

1. Godhet 

2. Anständighetskänsla

3. Ritualer 

4. Skarpsinnen

Man efterlyser en godhjärtad, anständig och skarpsinning medmänniska som utövar olika ritualer för att kunna få nya perspektiv i vardagen. 

Det är värt att tänka på dessa i våra relationer. Har man varit tillräckligt god och anständig mot andra, så återkommer fina vibbar gentemot en på olika sätt. 

Vi är sällan närvarande i vissa situationer. Skarpsinnet och ritualerna kan därför hjälpa oss på traven. 

Ingen är perfekt och man behöver inte sträva efter perfektion heller.Det gäller att bejaka ens fulla utvecklingspotential så länge man andas in och ut. 

Det finns mycket att förundras över här i världen men som min bortgångne vän och Poet Jan Kucinicki (i vin och poesi) brukade säga:

"Det är enkelt att leva,
Men det är ännu enklare
att uppleva en dag än
att skriva en dikt."

Jag vet att den svenska hösten/vintern väntar runt hörnet och kylan och mörkret kommer att få ett starkt grepp om detta avlånga land i utkanten av Europa så småningom. 

Årstider är bara en påminnelse om att  ingenting varar för evigt. 

Ljuset och mörkret avlöser varandra såsom gryningen och skymningen gör alla dagar. 

Jag rekommenderar därför Augustinus (354-430) en av västerlandets mest inflytersika teologer. 

Han uppmannar oss oavsett väderlek:

”Människorna, gå ut att beundra höga berg,
Havets väldiga vågor,
Flodernas breda strömmar,
Oceanens vida krets och
Stjärnornas kretslopp –
Och gå förbi sig själv.”                               

Ja, överskrid dig själv. Begränsa inte dig till Jagets bojor. Släpp loss och gör bort dig. Fascineras och  förundras av  nya kontexter och verkligheter nära dig. Det kommer du inte att ångra.