Jag känner inte för det helt sonika och behöver inte överanalysera anledningen till det.
Jag tycker att det är skönt med lite egen tid och att inte umgås människor bara för att man måste.
Umgänget ska också ge tillbaka något i form av energi och insikt.
En givande dialog och ett intellektuellt utbyte är alltid upplyftande men det blir ofta kallprat med majoriteten av människorna i vardagen.
Jag väljer att avstå den delen. Tystnaden är underskattad. Ett klosterliv lockar mig mer än något annat för tillfället.
Jag tror på den ensamma människan....skriver Gunnar Ekelöf:
"Jag tror på den ensamma människan,
På henne som vandrar ensam,
Som inte hundlikt löper till sin vittring,
Som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti- människa.
Hur nås gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är också boskap i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är också botten i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska i längden."