Det är i sig inget märkligt eftersom planeten alltid styrts av vapenmakt och maktlystna människor sedan urminnes tider. Det är stora intressen som tjänar mer pengar på fortsatt status quo än fred.
Kampen för rättvisa och fred måste dock fortsätta.
På det personliga planet har 2024 inte varit något sensationellt år utan ett intetsägande år som haft sina berg och dalbanor.
En god vän till mig dog i november. Mathata Sinkolongo var en fantastisk människa som älskade böcker och socialt umgänge med likasinnade människor.
Alltid lugn och omtänksam. Han var en unik personlighet som hade fasta principer om människors lika värde och rätt att välja sin egen väg här i livet. Han avskydde hyckleri och egoism.
Vila i frid, min vän.
Jag har varit sjukskriven under de senaste två veckorna då jag känt mig utmattad.
Jag har hunnit reflektera en del och läst en fantastisk bok om Frantz Fanon: The rebel's clinic.
Fanon är en inspirerande man. Född och uppvuxen på Martinique i Västindien. Han deltog i andra världskriget för Frankrikes räkning.
Hur kan det komma sig att Frankrike fortfarande har sina kolonier kvar även om de kallas "departement ". Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion (DROM – départments et régions d'outre-mer).
Han utbildade sig sedan till bl.a. psykiatriker i Frankrike som i teorin förespråkade frihet, jämlikhet och broderskap men ägnade sig åt mördande av miljontals människor i sina kolonier.
Fanon stod inte ut med hyckleriet utan anslöt sig till en av rebelgrupperna:FLN som kämpade för Algeriets självständighet.
Rekommenderar hans fenomenala böcker: svart hud och vita masker samt jordens fördömda.
Fanon dog p.g.a.leukemi 1961 , blott 36 år, några månader innan Algeriet skulle bli självständigt.
Han fick mig att tänka på vad är ett liv är värt om man inte ägnar sig åt det man brinner för.
Man behöver hitta sitt kall." Be a slave of a cause" som är större än sig själv och livet. Lev på riktigt, Ras Mekonnen!
Ett arbete för sitt levebröd räcker inte i längden även om jobbet kan vara meningsfullt.
Det är på tiden att jag hittar ett annat arbete. Min motivation är helt borta eftersom hårt arbete inte lönar sig där jag jobbar varken på kort eller lång sikt.
Jag har också varit engagerad i min sons fotbollsförening: LBK i många år. Det är dock tyvärr en genomkorrumperad förening som styrs av några gubbar.
Nu har de beslutat att avstänga mig då jag höjt rösten mot rasism och korruption i klubben via dess ledning.
De har försökt att tysta folk genom åren och lyckats med det men nu är vi flera föräldrar som fått nog och kommer att mobilisera oss.
Rasister och korrumperade gubbar ska inte ha någon plats i någon förening.
Klubbledningen försöker att sopa undan problem med rasism och främlingsfientlighet under mattan men kommer inte att lyckas den här gången. Vi är många som fått nog.
Jag har inga stora planer inför 2025 men hoppas på ett nytt jobb och ett lugnare år.
Jag tänker också använda all den ilska och vrede som jag har inombords till något positivt.
Mitt engagemang mot rasism och främlingsfientlighet kommer att få ännu mer kraft.
I övrigt har jag bestämt mig att konsumera alkohol endast när solen skiner och jag befinner mig på en ö. Jag har inget behov av alkohol och dricker sällan.
* Jag ser framemot ett föredrag av Umar Johnson i Stockholm i mars 2025.
* Bruno k. Öijer skriver: "hon måste ha gått förbi mitt hus i natt för någon har ritat ett hjärta i imman på mitt fönster. "
Det är mycket fint sagt såsom han beskriver om de dansande snöflingorna på gatlyktor i vintermörkret. Det fick mig att drömma.
* Jag drömde om Aitana från Andalusien och Milagrosa från Salta häromdagen. Jag minns att jag kände väldigt starkt för de här tjejerna när det begav sig.
Någon ringde på min dörr då och jag tittade genom tiithållet och påmindes om dessa tjejer.
Jag öppnade dörren då i hopp om att det skulle vara någon av dessa tjejer. Det visade sig dock att det var en tiggare från Rumänien.
Dagdrömmer jag fortfarande?
Ja, tack för all del av livet inklusive de underskattade mardrömmarna.