Ingen har missat massakern i Örebro vid det här laget. Det fruktansvärda har inträffat igen.
Jag kan dock inte begripa att vissa politiker försöker att framställa sig som landsfader eller moder i ljuset av detta.
Samma politiker som ägnat sig åt främlingsfientlighet och rasism, ska nu framstå som upplysta och sympatiska människor.
Det är hyckleri på högsta nivå. Sedan undrar man ju också varför vita mördare ska alltid beskrivas som enstörningar och ensamvargar medan andra är antingen terrorister eller gängkriminella mördare.
Det är mycket som händer i samhället och man blir utmattad. Man vet inte vart man ska ta vägen. Jag är mållös.
Det kanske är tystnaden som ska råda. När orden tar slut, tar också livet en annan inriktning.
Verkligheten är för grym för att beskrivas. Orden räcker inte. Poesin och musiken får vara trösten i dessa svåra tider.
Jag hoppas ändå tro, hopp och kärlek segrar i slutändan.
Sorgen är trots allt kärlekens pris.