An improved relationship between Sweden and Eritrea is the only way forward.

Sweden could play a positive role in the Horn of Africa by implementing  a holistic  and a dialogue based approach with all parties involved. A new relationship with the regime in Eritrea is demanded  if the imprisoned Swedish citizen Dawit Isaak is to be released.

Dawit Isaak turned 50 recently, was it  another day of uncertainty and appalling conditions in the cell? No body  really knows if the journalist and the imprisoned Swedish citizen Dawit Isaak is still alive. I ponder a lot  on how his health might be right now - if he still is alive. He has, after all, spent over 25 % of his life in prison.

All imprisonment is destructive to the individual, and in view of the prevailing conditions in Eritrean prisons, I can not imagine how Dawit's physical and mental health has deteriorated. It is seldom  that the regime executes well-known  political prisoners of conscience, but terrible conditions in prisons impair usually prisoners health. The public can not find out where the prisoners are or how they cope, and these  detainees are never  brought to justice.

Media campaigns and silent  diplomacy have  failed, and it is therefore time to change strategy. Debaters in Sweden lack knowledge of Eritrea, and this has impacted the case negatively. The issue has been hijacked by the cultural elite, and Eritreans in Sweden feel marginalized and excluded in the debate about their  country and their  fellow countryman.

Although a peace agreement has been signed  between Eritrea and neighboring Ethiopia, it  is still a very tense situation in Eritrea. The country  strongly  feels threatened by Ethiopia, which has  much more population. All adult Eritreans are  armed and forced into military or national service for an unlimited period of time.

Approximately 200 Eritreans are fleeing the country every day and almost 8000 of them have come to Sweden this year alone. We need a new approach towards the country to find a comprehensive solution. I am against economic sanctions as some advocate, as they affect the long-suffering population more than the government.

Eritrea is one of the few countries in the world that has not held a  national general elections since independence, which  Eritrea gained in 1993 after a  thirty-year  war of liberation against Ethiopia that came to an end  in 1991. Eritrea does not even have a parliament right now. An Arab Spring is not likely to be on the road. Silence and migration  seem to be the Eritrean way of   resistance against the regime at the moment.

Eritrea does not care about its  reputation, unlike neighboring Ethiopia where the Swedish journalists Martin Schibbye and Johan Persson were detained for over a year. It is easier to put pressure on countries that are dependent on Western aid, which Eritrea is not.

The issue of Dawit Isaak should be broadened and put into a  perspective, with an eye for the geo-political and humanitarian aspects. The conflict with Ethiopia overshadows everything else in the Eritrean society. The new Swedish government must take this into consideration. The constant power and water outages, socio-economic and political stagnation combined with a lack of confidence in the future is about to erode Eritrea.

 I am very concerned about the country's current  development. Our dream of a free and an independent Eritrea is turning into a nightmare. Sweden could play a positive role in the Horn of Africa if the government implements  a holistic approach and a dialogue-based relationship with all parties.

I propose the following measures which I believe could  help Dawit Isaak to come home to Gothenburg within the next two years. This is not a quick fix but a long-term project:

- Foreign minister  Margot Wallström (S) visits Eritrea as soon as possible ,with among others, Dawit Isaak's daughter Bethlehem and meet the President of Eritrea.

 - Sweden  opens  an embassy in Asmara.

- The 2 % tax  that we exiled  Eritreans pay, for the  needy and relatives of victims of war in Eritrea, should  be deductible in the tax return in Sweden.

- Afro-Swedes in general and Swedish Eritreans in particular ought to mobilized,  so that they engage in Dawit Isaak's case. The regime listens more to these people than the African Union, European Union, United Nations and the United States.

 - Sweden should also work  to resolve the border dispute between Eritrea and neighboring Ethiopia, which refuses to respect the verdict of the International Boundary Commission.

- Sweden should act  for the  lifting of United Nations`  sanctions against Eritrea.

- The bilateral relationship  between Sweden and Eritrea needs to be strengthened further  more by Swedish participation and commitment to tackle the major socio-economic problems that Eritrea is facing.

 There is no guarantee that these measures would lead to Dawit Isaak's release. But I believe that improved relations between Sweden and Eritrea is the only way forward. Anything else means lost time and wasted resources.

En förbättrad relation mellan Sverige och Eritrea är den enda vägen framåt.

Sverige skulle kunna spela en positiv roll på Afrikas horn om en helhetssyn och dialog med alla parter tillämpas. Om den fängslade svenska medborgaren Dawit Isaak ska släppas fri krävs en ny relation till regimen i Eritrea.
 
Dawit Isaak fyllde 50 år nyligen, var det ännu en dag av ovisshet och vidriga förhållanden i cellen?
Ingen vet egentligen om journalisten och den fängslade svenska medborgaren Dawit Isaak lever. Jag tänker väldigt mycket på hur hans hälsotillstånd skulle kunna vara just nu – om han lever. Han har ju trots allt tillbringat drygt 25 procent av sitt liv i fängelse.

All fängelsevistelse är nedbrytande för individen, och med tanke på de förhållanden som råder i eritreanska fängelser kan jag inte föreställa mig hur Dawits fysiska och psykiska hälsa har försämrats.
Det är sällan som regimen avrättar de kända politiska samvetsfångarna, utan hemska förhållanden i fängelserna försämrar vanligen fångarnas hälsotillstånd. Allmänheten kan inte ta reda på var fångarna finns eller hur de har det, och den här gruppen fångar ställs inte heller inför rätta.

Mediekampanjer och tyst diplomati har misslyckats i Dawit Isaaks fall, och det är därför dags att ändra strategi.
Debattörer i Sverige saknar kunskap om Eritrea, och detta har påverkat fallet negativt. Frågan har kapats av kultureliten, och eritreaner i Sverige känner sig marginaliserade och uteslutna i debatten om sitt land och sin landsman.

Även om ett fredsavtal har slutits mellan Eritrea och grannlandet Etiopien råder fortfarande ett mycket spänt läge i Eritrea. Landet upplever sig starkt hotat av Etiopien, som har mångdubbelt fler invånare.Alla vuxna eritreaner är därför beväpnade och tvingas till militär eller nationell tjänstgöring på obegränsad tid. Ungefär 200 eritreaner flyr från landet varje dag och nästan 8 000 av dem har kommit till Sverige bara i år.

Vi behöver ett nytt förhållningssätt gentemot landet för att hitta en heltäckande lösning.
Jag är emot ekonomiska sanktioner som somliga förespråkar, eftersom de drabbar den hårt prövade befolkningen mer än de styrande.

Eritrea är ett av de få länder i världen som inte har hållit allmänna nationella val sedan självständigheten, som för Eritrea vanns 1993. Fram till 1991 fördes ett trettioårigt befrielsekrig mot Etiopien.
I dagsläget har Eritrea inte ens ett parlament. Någon arabisk vår lär inte vara på väg. Tystnad och flykt tycks vara eritreanernas motstånd mot regimen för tillfället.

Eritrea bryr sig inte om sitt anseende, till skillnad från grannlandet Etiopien där journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i drygt ett år. Det är lättare att utöva påtryckningar mot länder som är beroende av västerländskt bistånd, vilket Eritrea inte är.

Frågan om Dawit Isaak bör vidgas och sättas i ett bredare perspektiv, med blick för de geopolitiska och humanitära aspekterna.Konflikten med Etiopien överskuggar allting annat i det eritreanska samhället, vilket den nya svenska regeringen måste ta hänsyn till.

De ständiga el- och vattenavbrotten, den socioekonomiska och politiska stagnationen i kombination med avsaknad av framtidstro håller på att urholka Eritrea.
Jag är väldigt bekymrad över landets utveckling. Vår dröm om ett fritt och självständigt Eritrea håller på att förvandlas till en mardröm.

Sverige skulle kunna spela en positiv roll på Afrikas horn om regeringen tillämpar en helhetssyn och en dialogbaserad relation med alla parter.
Jag föreslår följande åtgärder som jag anser kan hjälpa Dawit Isaak att komma hem till Göteborg inom de närmaste två åren. Detta är ingen snabb lösning utan ett långsiktigt arbete:

- Utrikesminister Margot Wallström (S) åker så fort som möjligt till Eritrea tillsammans med bland andra Dawit Isaaks dotter Betlehem och möter Eritreas president.

- Sverige öppnar en ambassad i Asmara.

- Den tvåprocentsskatt som vi exileritreaner betalar till exempelvis behövande och anhöriga till krigsoffer i Eritrea blir avdragsgill i deklarationen i Sverige.

- Afrosvenskar i allmänhet och svenskeritreaner i synnerhet mobilseras så att de engagerar sig i Dawit Isaaks fall. Regimen lyssnar mer på dessa personer än på Afrikanska unionen, Europeiska unionen, FN och USA.

- Sverige arbetar för att lösa gränskonflikten mellan Eritrea och grannlandet Etiopien, som vägrar att respektera domen från den internationella gränskommissionen.

- Sverige agerar också för att FN ska lyfta sanktionerna mot Eritrea.

- Den bilaterala relationen mellan Sverige och Eritrea förstärks ännu mer genom svenskt deltagande och engagemang för att tackla de stora socioekonomiska problem som Eritrea står inför.

Det finns ingen garanti för att dessa åtgärder skulle leda till Dawit Isaaks frisläppande. Men jag tror att en förbättrad relation mellan Sverige och Eritrea är den enda vägen framåt. Allt annat innebär förlorad tid och bortslösade resurser.

Kultureliten har inget samvete

Den Svenska kultureliten har nu börjat kritisera den nya kulturministern Alice Bah Kunke och förklarat henne som en  inkompetent person som inte kan någonting. Expressen är väl inte känd för att  förespråka djupa och utvecklande samtal men Gunilla Brodrej tar  sin trångsynthet i sin kritik av Alice Bah  till helt annan nivå:
http://www.expressen.se/kultur/alice-bah-kuhnke-har-inte-kompetens-nog/.

Jasenko Selimovic är också en annan kulturelit som alltid försvarar etablissemanget och tar sig själv på stort allvar. Han är inte sen på att hänga på drevet mot Alice och Miljöpartiets kulturpolitik.Han skrämmer mig med sin arrogans och Besser-Wisser mentalitet /förhållning.   Jag är inte alls  imponerad av honom.  Kultureliten verkar sakna både  samvete och kompas. 

Vissa av frågorna som ställdes i p1 morgon var visst hypotetiska och jag ser ingen inkompetens i att svara på det sätt som ministern gjorde.Komplexa frågor som rasism i media har inga enkla svar och Alice påpekar också just detta.

Kultureliten i Sverige har försökt att förminska och förlöjliga Alice ända sedan  hon utsågs till kulturminister. Man kan ju klart undra varför det alltid blir så  varje gång en färgad människa blir minister eller får  en betydande post i samhället. Jag vill inte gå in på de teorier som jag har och spekulera i det men jag har en utmaning till alla icke-vita som aspirerar på att bli minister i väst. Jag vill att ni ska avböja all ministerpost gällande kultur, migration, integration och idrott. Varför är dessa poster reserverade just till denna grupp är också en annan fråga som jag har svar på:-).

 Lyssna och döm själv efter att ha lyssnat Alices intervju här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6000017&playaudio=5120196