”Sommaren är kort och det mesta regnar bort” sägs det. Det är på tiden att någon lyfter fram den positiva funktionen som festivaler uppfyller i samhället i dessa tider då alla skriverier handlar om tafsande män och våldtäkter.
Malmö-festivalen är inget undantag. Jag har alltid tyckt att en hel vecka av stadsfestival är allt för länge och kvalitén på festivalen kan diskuteras.
Jag hade hellre sett tre dagars intensiva festivaldagar med bra musikutbud istället. Jag är själv antropolog och frilansjournalist från Eritrea som har varit på många festivaler både i Sverige och i utlandet. Jag är fascinerad av den ”svenska synden”.
Vad är det som driver detta reserverat och avvaktande folk i normala fall att förlora fotfästet, kontrollen över sig själv och beter sig som ”skitstövlar” enbart för att man antingen befinner sig i utlandet, i krogmiljö eller på festivaler?
Jag syftar inte enbart på folk med etniskt svensk bakgrund i det här sammanhanget eftersom även folk med utländsk härkomst är skyldiga till allt tafsande i högsta grad.
Diskussionen bör dock inte handla om ens ”nationalitet” eller dylikt utan vad för sorts samhälle som vi vill ha och vilka värderingar som är acceptabla. Man kan inte skylla allt på alkohol och droger för dessa stora personlighetsförändringar och avskyvärda handlingar.
Vad som är rätt och fel i ett fritt samhälle med en moralisk kompass, blir suddigt ”tillåten” på en festival. Gränser tänjs och folk har inte några betänkligheter i vad de får göra och inte göra.
Det är i ljuset av detta som jag begav mig till Öland Roots för att göra ”en deltagande observation” av det exotiska folket ”svenskar”, både som antropolog och journalist.
Temat för årets festival var kärlek, medvetenhet och solidaritet. Jag fick verkligen uppleva en sann gemenskap under tre intensiva dagar 13–15 juli i år.
Så mycket kärlek och vänskap på ett och samma ställe. Jag har fått tiotals vänner för livet. Helt otrolig stämning skapas runt festivalområdet av miljön som är omringad av skog och sjö.
Man samtalar om det viktiga i en sådan miljö: vad är det att vara människa 2017? Hur skall jag förhålla mig till mina medmänniskor i vardagen?
Jag har varit nedstämd under våren och försommaren av olika anledningar. Jag har varit i kontakt med sjukvården där jag bor men de har hänvisat till semestertider och bett mig att återkomma i höst.
Det var då jag bestämde mg för att öka till Öland Roots för första gången och uppleva den familjära miljön på plats.
Nu i efterhand kan jag tycka att det var ett av de klokaste besluten som jag har fattat på sistone. Så festivaler behövs i allra högsta grad om man lyckas engagera vanliga människor i organisationen som Öland Roots gör.
Svensk Reggae mår bra och jag mår också bra av det.
Öland Roots blev min Prozac helt enkelt. Jag blev också tafsad och antastad av en kvinna även på denna festival trots allt men det var ett välkommet tafsande i mitt fall eftersom jag kunde hantera situationen och förvandla den till min fördel.
Jag dansade med kvinnan i fråga en bra bit på natten och tog farväl därefter. Detta kan ej jämföras med vad våra systrar utsätts för av vanliga män i Malmö och andra städer. Inga likheter alls.
Man ska aldrig förringa eller förminska varje kvinnas utsatthet. Allt är dock inte svart och vitt. Ett helhetsperspektiv och heltäckande förhållningssätt i den gråa farozonen är en förutsättning för att tackla problematiken.
Det krävs därför en nyanserad diskussion om våra värderingar som samhällsmedborgare och människor. Det handlar också om de olika livsvillkor som män och kvinnor har på grund av både de biologiska och sociala förutsättningarna och begränsningarna inom samhällets ”normer”. Ingen ska behöva vara rädd för att gå på festivaler.
Att stänga och lägga ned dessa är dock att utsätta ett helt folk för socialt utanförskap och kollektiv bestraffning. Festivaler är trots allt är en folkrörelse som drivs av musikens helande kraft. Malmö har nog mycket att lära sig av Öland!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar