Mycket vill ha mer. Den ständiga jakten på att hitta lugn och ro och känna någon form av tillfredsställelse med tillvaron, gör oss ännu mer besvikna och missnöjda.
Ännu en dag, en vecka, en månad, ett år och ett decennium runnit iväg. Vart tog tiden sin tillflykt?
Vad blev det av det tilltänkta härliga livet?
Varför känner jag som jag gör? Kan man styra sina känslor med hjälp av förnuftet?
Är människan verkligen en förnuftig varelse?
Känslor, tankar och handlingar verkar inte ha någon samverkan i många mänskliga situationer och kontexter som vi inte kan påverka och råda bot på.
Poeten Edith Södergran ( 1892-1923) sammanfattar det mänskliga dilemmat i dikten Dagen svalnar:
"Du sökte en blomma
Och fann en frukt.
Du sökte en källa
Och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
Och fann en själ -
Och du är besviken. "
Ja, det är frågan. När blir man nöjd?
Människan vill inte ha endast sitt dagliga bröd utan behöver en andlig dimension.
Jag saknar dynamiska interaktioner och mellanmänskliga värmen i vardagen här i Sverige.
Någon bör väcka oss ut ur vår dvala.
Tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken står det i bibeln.
Det är dock sällan som tron, hoppet och kärleken räcker hela vägen till graven.
Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar