Min mentor- poeten - Jan Kunicki dog av hjärtinfarkt i förra veckan. Han varit på netto och handlat lite mat som han senare på kvällen skulle äta men hann inte komma hem. Han befann sig bara 50 meter från sitt hem när döden tog sitt grepp.
Livets bräcklighet och dödens närvaro alltjämt påminner oss om att vara rädd om oss själva och våra nära och kära.
Man måste passa på att leva i nuet. Det är i stunder av sorg och frustration som livet känns som mest orättvist. Jag reflekterar över denna omvälvande upplevelse som en förlust av en vän innebär.
Hur jag än vänder och vrider på mina känslor och tankar, begriper jag inte vad menningen med döden är.
Döden är det enda säkra som vi har här i livet. Allting tar slut och vår begränsad tid här på jorden är nog tilltänkt till att få oss göra rätt "val" för man hinner ju inte med allting på max 70 år. Val ger ångest och ångesten kan bara dämpas när vi respekterar de döda och försonas med döden.
Om jag inte kan försonas med döden ,så kan jag inte heller försonas med livet.
Låt mig önska dig en glad påsk nu!
3 kommentarer:
Tackar så väldigt mycket för denna förklaring! Efter att nästan dagligen, i flera års tid, blivit uppringd av Jan, hörde jag plötsligt inte ifrån honom, försökte ringa honom mycket under de senaste två veckorna.
Särskilt förrförra helgen då det var påsk hade jag tänkt att vi skulle prata mycket.
Trodde att telefonen var sönder, eftersom han råkat ut för det förut, alternativt att han var inlagd på sjukhus,
fast även då han förut varit det, brukade han ringa och berätta var han var.
En väninna som har kontakt med hemtjänsten fick igår höra att han dog 13 mars, men inte om orsaken.
Vet du möjligen något om begravningen? Har jag nu missat den? Blir den katolsk,
med en präst från S:t Thomas' församling?
Uppståndelsens kapell?
Skicka en kommentar