Det är inget fel att uppmärksamma Dawit Isaak och de andra samvetsfångarna i Eritrea. Det jag motsätter mig är att man inte engagerar sig lika mycket för t.ex. alla fängslade flyktingar i Sverige/västerlandet eller kvinnornas situation i Saudi Arabien o.s.v.
Sverige och väst är världsmästare på hyckleri! Den svenska regeringen och media vill driva en etiopisk politik gentemot Eritrea utan någon kunskap om den historiska motsättningen som finns granländerna emellan.
Exil-eritreaner är splittrade och de som stödjer regimen gör det för att "blod och jord" kulturen är fortfarande levande bland eritreaner. Nästan alla har förlorat någon i både befrielsekriget och gränskonflikten mot Etiopien vilket gör att nationalismen bland befolkningen är överdrivet stark. En del tänker om Issayas Afewerki som Napoleon gjorde - Eritrea-c'est moi. Han är Eritrea förkroppsligad på gott och ont. Det rådande läget i landet är fruktansvärt men en eritreansk vår är dock inte i sikte.
Den eritreanska regimens popularitet kan inte mätas av demonstranter i exil utan genom allmänna val i landet. Problemet är dock att liberal demokrati förutsätter ett utbildat folk, fungerande ekonomi och institutioner. Alla dessa variabler saknas i Eritrea och att organisera sig på etniska och religösa grunder är inget att rekommendera. Etiopien och Kenya är allt annat än demokratier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar