Strömmen är alltid på.........med rätt inställning till livet..

I mörkrets hjärta är inte människan dömd till en fullständigt underkastelse av naturen och dess onda krafter. Det finns förvisso goda krafter i mörkret också men människan ,inklusive mig själv, tänker oftast på vad det inte går att göra när strömmen är borta. Jag tänkte på tankenskraft och började läsa böcker som jag aldrig blev klar med i Sverige. Använde då levande ljus, solenergiljus och en lampa som går att ladda om.


Jag har tagit med mig hundratals böcker från Sverige hit till Eritrea och är evigt tacksam för mina samlingar och mitt lilla bibliotek här.Jag har läst klart ,under de senaste dagarna då jag har varit sjuk och nästan sängliggande med irriterade ögon, sömnlöshet och astma, : ”The Prophet ”av Kahlil Gibran, ”Stavrogins brott” av Fjodor Dostojevskij, ”The Alhambra of Granada” som är mer eller mindre en fotobok av Liuis Casals och Félix Bayón.

Min fru är i Namibia och deltar i en pan-Afrikansk ungdomskonferens. Hon är nämligen vice-president för PYU-pan-African youth union på Afrikas horn. Avsaknad av sömn har haft en negativ inverkan på mig i flera veckor, ens världsbild och relation med omgivningen påverkas markant. Jag blir deprimerad och saknar all initiativförmåga för att göra något åt min situation. Jag började ifrågasätta mitt beslut att bosätta mig i Eritrea. Jag saknade Sverige stundtals vilket är naturligt eftersom jag bott i Sverige under hela mitt vuxna liv.

Jag vet att det jag känner är en tillfällig svacka och det mesta kommer att ordna sig så fort jag hittar en sysselsättning som jag tycker om. Övergångstiden efter en återvändning och omställningen samt återanpassningen skulle kunna ta 2-4 år.Det är naturligtsvis olika från person till person och beror helt och hållet på ens förutsättningar, vilja och motivation i kombination med livsvillkoren i landet i fråga.Jag har inga problem med språket och kulturen vilket är en stor fördel.

Det är ändå här i Eritrea som jag har mina rötter och bör försöka att stadga mig så mycket det bara går. Det innebär inte att jag är fast här för all framtid utan det bara känns rätt att vistas här just nu trots alla utmaningar och problem som det innebär att flytta till en annan ort på ålderns höst.

Född och uppvuxen i Etiopien där jag bodde tills jag var 18 år för att sedan flytta till Sverige som flykting på grund av kriget mellan Eritrea och Etiopien. Bodde i Sverige i drygt 22 år när jag begav mig in på detta nya projekt av att bosätta mig i Eritrea vid årsskiftet 2011/2012. Jag har varit här I Eritea nästan hela detta år förutom de två månader i våras då jag kom tillbaks till Sverige för att bryta upp med mitt liv där och packa.

Det var en av mina svåraste stunder i livet då det inte handlade om bara mitt liv utan andra människor som varit mig nära och kära i flera år. Hur kan man följa sitt hjärta utan att såra andra männsikor? Jag vet vad som hade kunnat göras annorlunda då men jag är inte i färd med att försvara min ställning och mitt beslut. Jag bara vill redgöra för min sårbarhet utan att hamna i någon polemik med någon annan än mig själv. De bästa samtalen kanske äger rum med sig själv en söndag morgon som denna . Vad vet jag? Det enda jag vet är att vi är här på jorden under en begränsad tid och urval av livsöden inte alltid är i våra händer.



Man väljer dock hur man ska förhålla sig till alla dessa alternativ och hur man vill gå vidare med de val man gjort.Min egen lycka just nu och i framtiden känns ovidkommande för tillfället men allt kommer nog att bero på min egen ambition och styrka att fokusera på det som jag brinner för och hitta en platform att förverkliga dem.

Allt avbrott och uppbrott sätter klart sitt spår på mig och är kankse därför som jag är ständigt på språng. Denna rastlöshet har inte släppt mig ännu. Jag har varit i över 50 länder och borde känna mig lugnare vid det här laget som en medelålders gift man vid snart 41 år. Livets menning är 42 brukar man säga av någon anledning. Jag får återkomma vid ett annat tillfälle just varför 42 är den magiska åldern. Det finns nämligen skäl till det.

Jag läser ” Förförarens dagbok” av Sören Kierkegaard just nu. Det känns häftigt att läsa denna existentialist (1813-1855) i artdecco staden Asmara. Människan har alltid sökt efter sin plats på jorden och det är fascinerande att inse att det är mycket som förenar oss i våra drömmar, rädslor och fantasier oavsett vilken bakgrund vi har och varifrån vi kommer.

Sören Kirkegaard skriver bl.a. : ” Jag är en vän av tankefrihet, och ingen tanke är så absurd att jag inte vågar tänka den.” Han skriver vidare att : ”Kärlekens gud är emmelertid blind, men med klokskap kan man nog narra honom. Konsten är att vara så mottaglig som möjlig för intryck, att veta vilket intryck man gör och vilket intryck man får av alla unga flickor. På det sättet kan man till och med vara förälskad i flera på samma gång eftersom man då är förälskad på olika sätt i var och en av dem. Att älska en är för lite, att älska alla är yttligt, att känna sig själv och älska så många som möjligt, att låta sin själ gömma alla kärlekens makter i sig, att var och en får sin bestämda näring medan medvetandet ändå omfattar helheten – det är njutning, det är att leva.”

Tanken behöver inte alltid leda till handling men själva tanken på att överskrida ens egen begräsning på alla fronter ger mig hopp inför det nya året 2005(enligt vår Geez/julianiska kalender) som nu faller på tisdag den 11 september 2012(enligt den gregoriska kalendern som härskar i Babylon).Det nya året firas rejält här i Eritrea,folk köper sig nya kläder,skor och slaktar höns,getter, får och tjur. Det är rätt vanligt att se folk bärandes en get eller ett får på ryggen knuten runt midjan samtidigt som de cyklar eller ha djuret på pakethållaren. Begreppet djurplågeri finns inte i ordboken ännu.

Gott Nytt År på er alla!