fredag 5 oktober 2012

Vad är ett liv värt?

Livets värde bör nog alltid sättas i relation till döden. Döden skrämmer oss om vi inte bejakar livet. Jag hittade följande kloka ord i Sven Lindqvists bok ”Utrota varenda jävel(1992)”: Det var en norsk filosof vid namn Törnnessen som gästföreläste i praktisk filosofi. Han sa:


” Att födas är att hoppa från toppen av en skyskrapa.
Att leva är att oavbrutet störta mot döden.
Döden är det enda vi behöver bry oss om.
Att tänka på något annat än döden är undanflykter.
Samhället, konsten, kulturen, hela den mänskliga civilisationen är bara undanflykter, ett enda stort kollektivt självbedrägeri, vars avsikt är att få oss att glömma att vi hela tiden faller genom luften och med varje ögonblick kommer närmare döden”.

Sven motsätter sig denna slutsats som förespråkar passivitet och likgiltighet inför det som händer oss och vår omgivning. Han menar att:

”Livet är inte som att hoppa från en skyskrapa. Det är inte sju sekunder utan sju decennier man har på sig. Det räcker för att hinna uppleva och uträtta en hel del. Livets korthet ska inte paralysera oss utan hindra oss från att leva utspätt och okoncentrerat. Dödens uppgift är att tvinga människan till väsentlighet. ”

Man kan alltid ifrågasätta sitt yrkesval, val av plats att leva på eller sin blotta existens men ingen kommer undan det faktum att man är ansvarig för sina val/handlingar oavsett förutsättningar och kontexter eftersom man väljer hur man ska förhålla sig till den rådande omständigheten och göra det bästa av den.

 Min egen väsentlighet är språket arabiska just nu. Jag har börjat studera det språket eftersom det är ett av de nio officiela språken här i Eritrea och ett av de största i denna region vid Röda havet. Människan finns genom språket och språkfilosofi har alltid fascinerat mig. Multikulturalism och mångfaldighet är den bästa gåvan som mänskligheten någonsin fått. Jag kan aldrig förstå mig på människor som förspråkar enfaldighet på alla fronter.

Solen skiner här i Asmara varje dag och vi har cirka 25 grader i huvudstaden ,40-45 vid kusten i Massawa eller Assab. Detta är landet där man kan uppleva tre årstider inom ett par timmar. Den svenska vintern fattas inte mig, helt sonika .

Jag har sökt jobb bl.a. på högskolan I Halal, Adi Keih, UNICEF, Norska Ambassaden, EU – kontoret här i Asmara, en privat skola som heter SMAP och bedriver egen frilans forskning om de olika folkgrupperna här i Eritrea. Frilansande och filosoferande antropolog/journalist tilltalar mig.

Jag kommer också att ägna mig åt översättningar av stora verk av legendariska författare och filosofer till Amaringa och Tigringa under tiden. Att skriva egen bok på sikt är en nödvändighet för mig och jag har världens chans just nu.Livet är därför väldigt värdefullt och inspirerande för tillfället.

Det är vägen till våra destinationer som gör livet mer intressant än själva det slutliga resultatet av våra ansträngningar för att berättiga och rättfärdiga vår blotta existens.Descartes motto ”Cogito, ergo sum” ( Jag tänker, alltså finns jag) är mer aktuellt än någonsin.



Inga kommentarer: