Sigmund Freud föddes den 6 maj 1856 i Freiberg, Österrike och dog 1936. Hans banbrytande analys av människan som utgått från hans egen barndom, är fortfarande aktuell. Fritänkandet och förmågan att analysera och reflektera/planera sägs vara kännetecknande för människan. Att analysera vår barndom och ifrågasätta vilka vi är och försöka att förstå oss på varför vi har gjort de val vi har gjort och beteer oss som vi gör , förutsätter en viss psykologiserande.
Selektiva minnen och endimensionella förklaringar av ens personlighet , gagnar inte ,på intet sätt, den komplexa människan i hennes strävan att berättiga sin blotta existens. Freidrich Nietzche menar att allt som en människa visar utåt föranleder frågan: Vad är hon ute efter att dölja. Ärlighet och autenticitet krävs i berättelsen av vår barndom. Frågan är dock hur mycket av dessa berättelser är äkta händelser eller efterhands konstruktioner som fyller en viss funktion av självhävdelse.
Fragmenterade minnen och diffusa bilder av det förflutna förföljer oss hela livet. Freuds självanalys och introspektion betonade vikten av att vända inåt. Sök inte utanför dig själv! Vänd dig inåt; i den inre människan dväljs sanningen. Samvetsrannsakan och självbiografi kännetecknar introspektion och inriktar blickarna mot det dunkel som omger medvetandets ljus. Självanalys strävar efter att i nattsidans inre verklighet upptäcka grundvalarna till det som framkommer i dagsljusets värld.
Vad gör sexualldriften och dödslängtan/dödskräcken med oss människor? Kan allt mänskligt beteende förklaras utifrån den hämmade sexualldriften i barndomen och föräldrarnas förhållningssätt gentemot oss under de tidiga åren av livet?
Freud hade upplevt en hel del sorg under sitt liv och den tragiska tillvaron hade satt sitt spår i hela hans liv. Han var oftast mycket pessimistisk i sin syn på tillvaron.Hans pessimism kan ha tilltagit tiden efter första världskriget . Dödsdriften var också uppenbar i hans skrifter. Han skrev förljande om människan:
”Människan är frestad att tillfredställa sitt aggressionsbehov på sina medmänniskors bekostnad, att tillgodogöra sig deras arbetsmöda utan vederlag, att utnyttja dem sexuellt utan deras samtycke, att tillägna sig deras ägodelar, att fördmjuka dem, att tillfoga dem lidanden, att göra dem till martyrer och att döda dem. Homo homini lupus: vem skulle i ljuset av livets och historiens alla läxor våga bestrida detta ordspråk?”
Vi är många som vill bestrida detta ordspråk och vägra att tro att människan är född ond vars öden är förutbestämd. Det determinstiska synsättet ger upphov till känslan av uppgivenhet och likgiltighet. Människan är en produkt av sin miljö, brukar det sägas. Den långsiktiga inverkan av den miljö som vi växte upp, i kombination med det genetiska arvet gör oss till de människor vi blir beroende på de val som görs i livet.
Min grundmurade förhållning är dock som J.P. sartre uttryckte det väl: existensialism är humanism! Vi är inte alltid offer till omständigheterna utan möjligheter att agera och reagera mot omvärldens ondska. Jag känner, tror, tycker och tänker, alltså, existerar jag på heltid. Jag är en god människa i den mån jag tillåts vara min egen herre i en värld av orättivisor och försöker att göra något åt den hemska situationen. Vilka medel som tillåts i denna strävan är dock en annan fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar