I Karin Boyes Samlade Dikter står följande beskrivning (på omslaget) av denna geniala poet och människa:
”Karin Boye (1900-1941) är en av den svenska 1900- talslitteraturens främsta lyriker. Hon ger en intensiv och originell tolkning åt det inre livets konflikter eller stämningar av befrielse. Hennes lyrik har med sitt äkthetskrav behållit sin livskraft, stark och uppfordrande talar hennes röst till oss.”
Jag kunde inte ha sagt det bättre. Karin Boye är för mig den bästa svenska som funnits på denna jord. Det är alltid tråkigt att folk av hennes dignitet inte finns med oss. Blott 41 år fick hon vara. Livets konflikter och motsättningar fascinerar mig. Det paradoxala beteendet i människan och hennes sårbarhet beskrivs bäst i Boyes dikter.
I Härdarna från 1927 skriver hon så här:
I Rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
Men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlig rast,
Där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
Blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, byt upp!Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Gunnar Ekelöf är en annan svensk geni som jag hör läsa sina dikter här i Asmara nästan varje dag.Jag har honom på min dator. Det är alltid befriande och rörande att höra honom. Det svenska språket känns hemma när jag hör Gunnar. Männsikan finns ju genom språket. Gunnar säger:
En värld är varje människa,
Befolkad av blinda varelser
I dunkelt uppror mot jaget
Konungen som härskar över dem.
I Varje själ är tusen själar
Fångna, i varje värld är tusen
Världar dolda och dessa blinda,
Dessa undrevärldar är verkliga
Och levande, fast ofullgångna,
Så sant som jag är verklig.
Och vi konungar och furstar av
Tusen möjliga inom oss är
Själva undersåtar, fångna själva
I någon större varelse,
Vars jag och väsen vi lika lite
Fattar som vår överman sin överman.
Av deras död och kärlek
Har våra egna känslor fått en färgton!!!
Det finns mycket att förundras över här i världen men som min bortgångne vän och Poet Jan Kucinicki (i vin och poesi) brukade säga :
Det är enkelt att leva,
Men det är ännu enklare
att uppleva en dag än
att skriva en dikt.
Jag vet att den svenska vintern är på frammarsch nu och kylan och mörkret håller på att få ett starkt grepp om det avlånga landet i utkanten av Europa. Jag rekommenderar därför Augustinus (354-430) en av västerlandets mest inflytersika teologer. Han uppmannar oss oavsett väderlek:
”Människorna, gå ut att beundra höga berg,
Havets väldiga vågor,
Flodernas breda strömmar,
Oceanens vida krets och
Stjärnornas kretslopp –
Och gå förbi sig själv.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar