Jag har läst både khemiris och Jasenko Selimovics debattinlägg om rasism i Sverige. Polisen har ju ”officiellt” fått riksdagens godkännande att stoppa alla människor som inte ser svenskar ut i jakten på ”papperslösa/illegala invandrare” i landet. Jag har inte förstått mig på vad Selimovic vill hävda men jag har uppfattat hans bidrag som ett lovtal till både Sveige och Svenskar. Det har han förvisso rätt att göra men att omyndigförklara ett geni som Khemiri är väl lite att gå över gränsen.
Jag vet exakt vad Jonas Khemiri pratar om och känner igen många av hans vardags beskrivningar för mörkhyade människor i Svea. Det är ingen som har påstått att alla svenskar är rasister eller dylikt men det faktum att det finns många som har röstat på Sverigedemokraterna (ca.7%) och den siffran kan öka vid nästa val är väl tillräckligt oroande för att erkänna existensen av rasism och främligsfientlighet i landet.
Selimovics försök att ”försvara” vissa polisers illgärningar genom att hitta på andra allibi/svepskäl som skulle kunna förklara och rättfärdiga deras handlingar/beteenden är djupt kränkande och beklämande. Han verkar ha glömt att hans ”unika” framgång inom teatern som invandrare inte alls är representativ för andra människor med utländisk bakgrund och annan yrkes kategori.
Det är välkänt att en man från föredetta Jugoslavien behandlas annorlunda än någon annan från Gambia eller Tunisien i såväl Svea som i Irak. Vi alla gör våra resor på vårt eget sätt utifrån de möjlighter och begränsningar vi stötter på var vi än befinner oss men man måste akta sig för att generalisera och dra alla över en kam. Mitt liv och mitt val präglas av det samhällsklimat som råder i landet som jag befinner mig i. Människors kön, hudfärg, klass, yrke, utbildning, etnicitet o.s.v. är fortfarande avgörande faktorer som formar individens personlighet.
Definationen av rasism och upplevelsen av den må vara både universiellt och individuellt förankrad men alla som har sitt sunt och förnfut i behåll eller kan ta tillfånga det, behöver inte fördjupa sig i vetenskapliga teorier och förklaringar om vad det hela rör sig om. Jag har själv blivit stoppad vid tullen i Helsingborg, Malmö och på flygplatsen i Köpenhamn, i Melbourne och andra ställen så många gånger att jag inte ens vet antalen. Det är alltid väldigt obehagligt och vidrigt när man ”väljs ut” i det så kallade ”stickprovet” eftersom man har vissa drag av ”signalementen” som gäller för kriminella. Man är alltid dömd i förväg och förväntas bevisa sin oskyldighet under hotfulla omständigheter.
Att hela tiden tvingas berätta vad man gjorde i Helsingör eller Köpenhamn och vilka människor man träffade för en korkad polisman eller kvinna är fruktänsvärt förnedrande och föremjukande. Det går inte att beskriva den frustrationen och illskan som man känner vid det ögonblicket. Varför just jag hela tiden? Fråga henne, den där kvinnan med barnvagn, sade jag en gång i mitt desperata försök att ifrågasätta hela systemet. Jag har tvingats att till och med ta av mina byxor och skor eftersom jag hade en gång tagit flyg från spanien och hade ett långt hår.
Jag är glad att jag slipper den sortens förnedring här i mitt hemland ERITREA!
Jag avslutar detta inlägg med Frantz fannons sista bön i boken ”svart hud, vita masker” :O Min kropp, gör mig till en människa som alltid ställer frågor!
6 kommentarer:
Erh...är Marocko ett föredöme när det gäller öppenhet och fördomsfrihet?
http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/667989-sjalvmord-efter-aktenskap-med-valdtaktsmannen
http://afrikagrupperna.se/vaestsahara/nyheter/marockos-kung-skaerper-foertrycket-i-vaestsahara
Jaha.... protesterade tusentals.... Ja, men då är ju allt ursäktat. Det skulle aaaaaldrig hända i Sverige om en våldtagen tjej tvingades gifta sig med förövaren? Du har väl rätt i den mån att det aldrig skulle hända från första början. Fred mellan folkgrupper och folk från hela världen? Det är inte så i Sverige menar du? Kyrkor, synagogor och moskéer? Ja, där är vi rätt restriktiva med nybyggande, men det beror mest på att vi är så sekulariserade. Det byggs i stort sett inga nya religiösa byggnader. I moskéfallen brukar det mest vara minaretutropen som orsakar oro. Fast det gör även en nybyggd kyrkklocka på granntomten.
Det verkar som att du är en av dem som artikeln försökte nå, som bara målar allt nattsvart och sprider uppgivenhet kring dig.
Men det är ju kul att du hittat ett land som du trivs i nu. Hoppas Marocko fortsätter vara ditt drömland.
Definitivt! Självgodheten och självkänslan är inget fel på...svenskmarockonanen med rötter i Nubia , Sudan..:-)
Du har många viktiga poänger, herr Sebnat.
Mycket viktigt att förhålla sig kritisk till (och naturligtvis även lyfta positiva aspekter i) den omgivning man lever i, oavsett om det är ens hemland, ett land man har flyttat till som vuxen eller ett hemland man har flyttat till som vuxen.
Och visst är rasism en företeelse som har utvecklats av Väst, det är ju sedan länge konstaterat och beskrivs t.ex. av George M. Fredrickson (2003): "An ideological basis for explicit racism came to a unique fruition in the West during the modern period. No clear and unequivocal evidence of racism has been found in other cultures or in Europe before the Middle Ages."
Jag känner, trots min rosa hy, betydligt mer igen mig i Khemiris text än i Selimovics eftersom jag många gånger har stått bredvid mörkhyade vänner och andra som har behandlats oerhört illa, medan man har varit betydligt mer inställsam och vänlig mot mig, som är ljushyad. Så många så uppenbara situationer att ingen människa skulle få för sig att påstå att de enbart beror på våra missuppfattningar, felaktiga tolkningar av rasism etc. om samma människa hade varit där, just då, samtidigt som oss.
Detta har jag dock inte enbart upplevt i Sverige utan på många platser, såväl i som utanför Europa.
Khemiris pjäs "Jag ringer mina bröder" är för övrigt mycket sevärd, för den som förstår svenska och befinner sig i London eller Sverige just nu: http://www.riksteatern.se/jagringerminabroder#turneplan
Att beskriva Sverige som ett strukturellt rasistiskt land kan ha sina poänger om detta kan få människor och organisationer att reflektera över sitt eget agerande, om det kan få arbetsgivare att anställa kompetens, inte hudfärg, etc.
Däremot instämmer jag delvis i Adam Cwejmans diskussion kring den strukturella rasismen som kan läsas såväl här http://adamcwejman.blogspot.se/2013/04/strukturell-rasism-en-teoretisk.html som här http://debatt.svt.se/2013/03/27/att-stampla-selimovic-som-husblatte-bekraftar-rasisternas-logik/. Cwejman är liberal, men hans åsikter bör i det här avseendet beaktas ur ett perspektiv bortom blockpolitiken.
Cwejman framhåller att "vi inte är slavar under rigida strukturer. Socialt utvecklade idéer och praktiker är inte allena rådande för vårt handlande. Vi behöver inte handla instinktivt och förutbestämt som led i någon struktur. I någon bemärkelse skapar vi strukturer genom vårt handlande." Han menar vidare att "en teori som har totalt förklaringsvärde kan inte kritiseras och nyanseras. En strukturalistisk förklaring som inbegriper alla våra handlingar kan inte falsifieras. Motsägelser mot teorin blir per automatik bekräftelser för tesens riktighet ("Han försvarar sitt vita privilegium"). Eftersom ingen kan ställa sig bortanför och utanför en strukturalistisk förklaring (strukturen genomsyrar allt) så blir all kritik och all diskussion enbart tecken på positionering inom strukturen."
"Rasism överallt är rasism som inte kan bekämpas", menar Cwejman.
Utöver att Khemiri har många (flest i matchen mellan Khemiri och Selimovic, enligt mig) viktiga poänger så finns det troligen ytterligare en förklaring till varför Khemiris text fick sån oerhörd genomslagskraft när den publicerades: Den beskriver verkligheten på ett relativt enkelt sätt där det är lätt att utläsa vem som är ond och vem som är god. Människor verkar älska enkla lösningar. Jag menar att rädslan för och det bristande engagemanget för att involvera sig i vardagspolitiska frågor är en av huvudorsakerna till varför Sverigedemokraterna har vuxit sig stora i det här landet. Folk orkar helt enkelt inte engagera sig i komplexa frågeställningar och väljer istället en enkel lösning. Ett bristande intresse för vardagspolitik gör att folk upplever att de inte har tillräckliga argument när de ställs inför en diskussion och drar då hellre sig undan diskussionen än att se den som ett utmärkt tillfälle till att utvecklas och lära sig mer.
forts. följer..
…forts.
Människor bryr sig mer om att hinna göra meningslösa statusuppdateringar på Facebook än att uppdatera sig på nyhetsflödet när det senare skulle underlätta deras möjligheter att kunna ta till sig argument, reflektera över argument och faktiskt argumentera själva i politiska diskussioner. Förutsägbarheten attraherar mer än engagemanget kallar. Detta är ett globalt fenomen och inte enbart en i Sverige pågående utveckling. Människan har alltid sökt och kommer alltid att söka trygghet. Och trygghet och förutsägbarhet har ju många gemensamma nämnare.
I min värld är förutsägbarheten det man helst vill undvika. Men jag förvånas över hur ofta människor faktiskt verkar attraheras av det slentrianmässiga. Jag pluggar en kurs i digitalt filmskapande nu och hade nyligen ett seminarium där jag framhöll att nytänkande filmer som försöker demontera fördomar och skapa nyfikenhet väl är de filmer vi bör sträva efter att skapa. Förvånansvärt många i gruppen menade dock att de uppskattade förutsägbara filmer.
Klyftan mellan s.k. news-avoiders och news-seekers ökar dessvärre, visar forskningen. Därmed ökar andelen som inte samlar på sig tillräckligt många argument för att tycka sig kunna medverka i debatten. Ett ställningstagande, för det är faktiskt ett ställningstagande att inte ta till sig tillgänglig information, som till stor del verkar grunda sig på lättja.
Kul att du verkar trivas i Marocko. Jag har fortfarande inte hittat hem. Det land man refererar till som hemlandet är kanske det mest förutsägbara och minst intressanta. Svårt att veta vart i världen man ska söka sig och var man kommer komma till ro, när man redan befinner sig i landet där rötterna finns. Inte ens Matata verkar veta svaret på min fråga.
Att vara nationalist verkar bekvämt. Att tycka att lösningen på alla samhällsproblem finns inom ett lands gränser begränsar nödvändigheten att hålla sig uppdaterad på omvärldens skeenden. Synd att jag för länge sedan har insett att världen är för komplex för att nationalismen ska vara lösningen på våra samhällens problematik.
Gudrun är på väg tillbaka på nationell nivå. Det är bra. Och det här är läsvärt, i sammanhanget: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/jamstalldhet-som-overlevnadsstrategi/
Hej igen Jamal,
Det är en väldigt intressant och viktig diskussion. Texter är dock lättare att misstolka än djupgående diskussioner öga mot öga. Och nu är det nog du som har missuppfattat mig.. ;-)
Min sista kommentar om nationalismen var verkligen inte riktad mot dig, även om jag inser att det möjligen kunde tolkas så, när jag nu läser mitt inlägg i efterhand. Det var snarare ett allmänt och sammanfattande konstaterande som avsåg Sverigedemokrater, deras väljare och likasinnade. Min slutsats är att nationalismen verkar bekväm, men att den inte är min kopp te. Är dock väl medveten om att jag möjligen hade tänkt annorlunda om jag hade levt i ett land som historiskt hade påverkats av koloniala maktmissbrukare, eftersom detta troligen ökar viljan av att få sköta sig själv utan inblandning av andra. Den trångsynthet som nationalismen förespråkar känns dock oerhört ointressant.
Jag har stor respekt och förståelse för ditt val att flytta, eftersom jag tror mig ha förstått vissa av anledningarna, meddelade av en säker och välkänd källa i samband med flytten. Har själv alltid avundats människor som har anknytning till flera länder då jag upplever detta vara oerhört berikande. Men jag kommer leta vidare efter min plats på jorden.
Läser man mitt inlägg noga så skriver jag också att rasism är ett västerländskt fenomen. Min kommentar att folk i min närhet har påverkats av rasism även utanför Europa kan snarare visa att den västerländska attityden har spridits även utanför den här regionen och/eller att de man har mött utanför väst med dessa attityder kanske hade sitt ursprung här. Under min tid i Guatemala mötte jag exempelvis en omfattande rasism från spanskättlingar mot ursprungsbefolkningen, exempelvis i familjen jag bodde hos. Läs Rigoberta Menchú om du vill veta mer om det. Jag har även ecuadorianska vänner som arbetar för FENOCIN i Ecuador, en organisation som exempelvis arbetar för ursprungsbefolkningens rättigheter vilka har påverkats av rasistiska strukturer i landet. Så nog har rasismen spridit sig även utanför väst, även om det fortfarande verkar förekomma i större utsträckning inom den här regionen. Fenomenets ursprung har ju dock inte förändrats.
Jag debatterar så mycket jag kan mot Sverigedemokrater på Twitter och i andra forum. Tröttsamt, men nödvändigt. Ungdomsförbundets ordförande sparkades från SDs kansli kort efter att jag hade argumenterat ner honom på Twitter. Vill tro att jag hade inflytande på att han inte fick sitta kvar, men vet att det hade andra orsaker. Han sitter dock fortfarande kvar som ordförande i ungdomsförbundet och partiet växer, så många bäckar små som argumenterar mot tycks inte resultera i att de får minskat antal väljare. Deras argument är dock svaga och lätta att demontera. Undrar bara hur länge jag kommer orka argumentera mot dessa ointelligenta åsikter. Känns ibland lönlöst och tröstlöst när partiet bara växer och växer. Hade jag varit mer nationalistiskt lagd hade jag kanske haft mer kampvilja och vägrat låta de vinna mark, till varje pris. Men jag känner ofta mer för att bara dra härifrån.
Utopin existerar ju dock inte, och kommer inte kunna frambringas så länge människan ska bebo den, så den verkar det lönlöst att leta efter.
Ha det gott, och låt ordet flöda fortsatt fritt!
Skicka en kommentar