Vad är meningen med döden?

Det händer väl rätt ofta att man tänker på meningen med döden......det finns inget enkelt svar. I en människas liv förekommer långa resor där medlen och målen överlappar. Jag finner Sven Lindqvist intressant när han resonerar om denna fråga i sin berömda bok "Utrota Varenda Jävel". Han citerar en norsk filosof vid namn Tönnessen som var gästföreläsare när han läste praktisk filosofi:

"Att födas är att hoppa från toppen av en skyskrapa.
Att leva är att oavbrutet störta mot döden.
Döden är det enda säkra i livet.
Döden är det enda vi behöver bry oss om.
Att tänka på något annat än döden är undanflykter.

Samhället, konsten, kulturen, hela den mänskliga civilisationen är bara undanflykter, ett enda stort kollektivt självbedrägeri, vars avsikt är att få oss att glömma att vi hela tiden faller genom luften och med varje ögonblick kommer närmare döden.

Somliga av oss kommer fram om några sekunder, andra om några dagar, andra om några år - men det är likgiltigt, tidpunkten är likgiltig, Det avgörande är att det bara finns ett enda slut som väntar oss alla".

"-och slutsatsen? undrade sven. Vad skall man göra under dessa sju sekunder eller sju decennier som återstår?

Tönnessen rekommenderade, om jag minns rätt, fullkomlig passivitet. Vi skulle inte göra någonting alls, eftersom vi ändå inte kunde undvika den ofrånkomliga döden som gjorde allting som hände på vägen dit meningslöst.

Det var en slutsats jag inte kunde instämma i.

Jag tyckte att det var fel på Tönnessens bildspråk.

Om man just hade hoppat från en skyskrapa och bara hade sju sekunder kvar att leva - OK, då var det inte mycket mening med att försöka börja något.

Men livet var inte som att hoppa från en skyskrapa. Det var inte sju sekunder utan sju decennier man hade på sig. det räckte för att hinna uppleva och uträtta en hel del.

Livets korthet skulle inte paralysera oss utan hindra oss från att leva utspätt och okoncentrerat.

Dödens uppgift var att tvinga människan till väsentlighet.

Så tänkte jag när ännu inte hade fyllt 30 och fortfarande hade långt kvar till stenläggningen därnere. Jag såg den inte ens.

Nu ser jag den komma rusande emot mig och känner hur handlöst jag faller.

Då inser jag bristen i min utbildning. Varför har jag aldrig fått lära mig att dö?" Så tänkte Sven.

Jag vill att ni kamrater: var ni än befinner är fysiskt och psykiskt ska tänka i dessa banor.