Svälten på Afrikas horn..

Jag delar Erik Björnssons analys i dagens nyheter av torkan på Afrikas horn i stort sett
http://www.dn.se/nyheter/varlden/darfor-svalter-folken-pa-afrikas-horn
men vill betona att avsaknad av demokrati i regionen är ett av de viktigaste skälen till status quo. Det är som Nobelpristagaren Amartya sen hävdar om svältkatastrofer:

” Demokrati förhindrar svält. Detta genom att staten då vidtar nödvändiga åtgärder, eftersom de är ansvariga inför medborgarna.”

Så är det inte fallet i något land på Afrikas horn. Det finns inte medborgare i västerländsk mening utan ”undersåtar” som förtrycks av statens maktapparater: säkerhetstjänsten, polisen och militären o.s.v. Kenya, Sudan och Etiopien är långt ifrån fungerande demokratier. Det saknas civilt samhälle, fungerande institutioner och strukturer för att värna om mänskliga rättigheter och individens frihet. Staten har misslyckats med att mobilisera massorna för att skapa en nationell identitet. Etniska och religiösa motsättningar underblåses på grund av den skeva ekonomiska fördelningen och ”etniskt baserade politiken” som eliten driver på. Somalia är ett unikt fall för sig och har inte ens haft en regering som har kontroll över sitt eget territorium på 20 år med ett enda undantag under 2006 när de islamiska domstolarna styrde i en kort tid men avsattes av Etiopien med hjälp av USA.

Många Afrikanska länder har inte råd heller att hjälpa sina medmänniskor, därav det lilla bidraget från Afrikanska unionen vars stora finansiär varit Muhammar Khadaffi. Pan-Afikansim är något vi Exil-Afrikaner brinner för men vanligt folk i många länder i Afrika har fullt upp med att ”överleva” dagen. Detta betyder dock inte att man inte bryr sig om andra människor som har det ännu sämre ställt.

Det finns dock ett undantag i detta resonemang: Eritrea!

Vad händer i detta yngsta land? Regimen påstår att det inte finns svält och torka i landet och de är självförsörjande. Jag köper inte denna propaganda tillfullo men det finns dock en viss sanning i det. Regeringen har haft som prioritet att kunna ”stå på egna ben” och satsat väldigt mycket på konstbevattning och dammbygge vilket kan ha bidragit till att minska vidden av torkan där. Man har dessutom en billig arbetskraft som man har mobiliserat i form av ändlös nationell service. Man kan ha moraliska och politiska reservationer mot regimens förhållningssätt till sin egen befolkning som inte ens äger sina liv men frågan är om de andra länderna ska följa efter Eritrea?

Ingen har dock kunnat åka runt i Eritrea och göra egna observationer i landet vilket gör att diktaturen kanske ljuger om situationen där. Mina källor därifrån ger mig dock en bild av ett land som klarar sig ganska bra när det gäller egen försörjning. Man kan säga att det finns matbrist och undernäring av barn i Eritrea men inte i samma utsträckning som de andra länderna i regionen. Media skulle nog behöva uppmärksamma Eritreas socio-ekonomiska och politiska situation bortom Dawit Isaak som snart suttit i fängelse i 10 år. Det är dock en annan fråga.

Med vänlig hälsning

Mehretab Mekonnen Belay, alias, Kwame Toure