Många upplever skrivandet som ett bejakande och heligt åtagande. Jag skriver, alltså, finns jag eller jag berättar, alltså, existerar jag. Jag är med andra ord summan av mina berättelser. Man kanske inte dör av att inte få berätta men en långvarig tystnad och ofrivillig monolog är inte sund för själen. I kölvattnet av de hemska dåden i Paris i förra veckan, är det väl angeläget att diskutera yttrandefrihetens gränser och dess värdefulla pris.
Ingen människa ska behöva sätta sitt liv för att ha ventilerat sina tankar och åsikter. Det som hänt i Paris är avskyvärt och fruktansvärt. Det tycks vara en obegriplig och sanslös handling som ingen bör rättfärdiga och berättiga. Det innebär dock inte att jag håller med satirtecknarnas uppfattning eller deras förnedring/kränkning av profeten och muslimer.
Man må ha yttrande, tryck och pressfrihet men det är inte utan någon inskränkning. Det fria ordet är inte hänsynslöst utan tvärtom. Ingen har rätt att förlöjliga religiösa och etniska grupper. Charlie Hebdo har ägnat sig åt ovannämnda aktiviteter under större delen av de senaste åren trots att muslimer utgör endast 7 % av befolkningen i Frankrike. Det finns ingen logik i den här oproportionella och snedvridna hackande av en minoritet.
Satirteckning och allt annat så kallat konstnärligt agerande bör fokusera på att kritisera "makten" och inte en redan förtryckt minoritet. Sedan finns också en dubbel moral när det gäller synen på terrorismens offer eftersom offren i Nigeria, Pakistan, Afghanistan, Somalia, Irak, Syrien o.s.v. får knappt någon uppmärksamhet i västerländsk media.
Det råder också en viss skillnad på satirteckningar av Judar och muslimer eftersom man inte får kritisera den förstnämnda gruppen utan att bli straffad men är fritt fram när det gäller andra grupper. Jag är för yttrandefrihet för alla men frihet utan ansvar är ingen frihet utan barbari.
Manifestationen med över en och en halv miljon människor tillsammans med ledare från hela världen i Paris i söndags måste ha varit höjden av all form av hyckleri. Saudiarabiens,Israels, Egyptens, Turkiets, och andra länders representanter gick i armkrok till försvar av demokratin, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Jag är säker på att t.o.m. Gud är arg på denna besynnerliga och skandalösa idioti. undrar vad Frantz Fanon, Kwame Toure och Malcolm X hade sagt om planetens befintliga våldsamma tillstånd. Je nes suis pas Charlie, Je suis Kwame.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar