Eritreansk festivals, vara eller icke vara?

Betlehem Dawit Isaak skrev en debattartikel i Göteborgs posten den 20 juli 2024. Jag håller med hennes beskrivning av Eritrea i mångt och mycket men att kalla regimen for fascistisk är att ta i.

Situationen i Eritrea och Regimens grymhet kan inte förklaras endast med bombastiska ord. 

Det krävs lite djupare analyser och nyanser  som också tar hänsyn till den Geopolitska och historiska orättvisan som landet varit utsatt för.  

Regimen är illa nog och har inget behov av högerextremistiska och ideologiska jämförelser som fascismen står för. 

Adolf Hitler och Benito Mussolini har inte inspirerat Issayas Afeworki. Issayas är en despot av sin egen tid.  

Jag är också arg och besviken på Regimen lika mycket som Betelhem. Inget kan rättfärdiga morden, fängslandet och tortyren  av oliktänkande människor såsom Dawit och hundratals andra Eritreaner.

Festivalen i Stockholm är dock inte enbart för regimvänliga utan för alla Eritreaner som också vill ta del av sin kultur och tradition i exil. Jag har aldrig varit på Festivalen av principiella skäl men har inget emot den.

Alla har rätt till föreningsfrihet i Sverige och  att avguda vem man vill. 

Jag fördömer regimen utan reservation men önskar att vi Eritreaner samsas om att vi ser på händelseutvecklingen i Eritrea på olika sätt eftersom vi naturligtvis har olika utgångspunkter och förutsättningar.  

Vi måste ha respekt för det. Att ägna sig åt vandaliseringar och våldsamheter i olika sammanhang såsom vid demonstrationer och festivaler hör inte hemma i en demokrati

Enkel är födelsen

Låt  Gunnar Ekelöf komma tilltals:

Enkel är födelsen:

Du blir du

Enkel döden 

Du är inte mera Du

Det kunde ha varit omvänt

Som i en spegelvärld:

Döden kunde ha fött dig

Och Livet släckt ut dig

det ena såväl som det andra  - 

Kanske är det så:

Ur döden är du kommen,långsamt 

utplånar dig Livet. 

Sommaren 2024

Jag hör flygplan/helikopter som hovar  här utanför min bostad i Lund denna fredag kväll den 28 juni 2024.

Jag vet inte vad det rör sig om. Är det polisen som är på jakt efter någon eller har kriget kommit allt närmare. 

Skrämmande tankar gör sig påminda allt oftare i dessa tider.  Varför låter det så länge? 

Det är en kuslig känsla. Jag var tvungen att gå och kolla upp det hela från vardagsrummet.

Jag hörde barn som säger något till någon så här sent på fredagkvällen. 

Det blev tyst sedan.  Jag Lyssnar på dr.dk/p2 och lyssnar på klassisk musik.  Jag har dessvärre slutat att lyssna på svensk radio som får mig att må dåligt av någon anledning. 

Jag hittar som vanligt trösten i bl.a. litteraturen och musiken.  Just nu läser jag bl.a. en bok om den modiga människrättskämpen och min ungdomshjälte Malcolm X. 

Han var en fantastisk och bildad människa som ger mig både styrka och inspiration. 

Gunnar Ekelöfs dikter berör mig alltid på djupet. Han försöker att sätta ord på alla de olika förnimmelser som vi upplever. 

Melankolia

Trött på Klostergården 

Trött på jobbet 

Trött på den enformiga tillvaron 

Jag sitter på stadsbiblioteket i Malmö och lyssnar på jazz  där inne på caféet.  

Jag har haft känslomässiga berg och dalbanor på sistone. 

Jag behöver skaka om mig lite grand. 

Jag känner inte någon lycka eller tillfredsställelse för tillfället men det hör ju till att vara människa 

Grubblerier efter Grubblerier utan ändamål

Saknar små och givande möten med människor om meningsfullheten eller meningslösheten  med livet 

Ett reflekterande liv skulle kunna vara innehållsrikt med rätt förutsättning

Dödens närvaro bör ju inspirera oss att tillvarata på den stund som vi är här på jorden 

Det är dock inte lätt alla gånger när man känner sig begränsad av både inre och yttre omständigheter 

Det är okej att inte vara på hugget 

Det är okej att uppleva svackor i perioder 

Vad vore man utan dessa ångestfyllda dagar

Det må våras just nu men det hänger inte på vädret eller säsongen utan till stor del handlar om de förväntningar som man har på sig själv och sin omgivning 

Det går inte att hitta några förnuftiga förklaringar till vissa känslor heller  

Ärliga och uppriktiga samtal skulle många må bra av men det är yttlighetens tyranni och konsumtionssamhällets dystopi som dikterar våra livsvillkor i viss mån 

Jag vägrar att infinna mig i detta och underställa mig majoritetens kannibalism 

Medley-Swingband-Jazzig värre

Jag befinner mig på Medley i Malmö och väntar på en konsert av Nanna Carling. Jag är här själv och är lite upprymd eftersom det var ett tag sedan som jag var på någon spelning överhuvudtaget.  Det är sällan som jag har egen tid mitt i livet men är ändå nöjd.

Jag kollade upp med några vänner och frågade om de ville hänga med men det funkade inte för dem av olika anledningar. 

Jag kan inte säga att jag mår illa av självskapet. Det är skillnad på självvalt utanförskap och påtvingad ensamhet. 

Det är mest pensionärer här och jag känner mig ganska hemma bland den här målgruppen.  Jag skulle nog bli en glad pensionär som de flesta om jag slapp lönearbetet om några år.

Frågan är om sällskap är överskattat. Det är oftast ens egen självbild och förväntningar som ställer till det.  

Påtvingad socialisering kan vara bra även om ens sociala och kulturella kompetens kan ifrågasättas. 

Socialinteraktion med både  främlingar och bekanta är en konst i sig.  Vad är egentligen rätt och fel sätt att vara i konsert sammanhang.  

Jag har nog växt ifrån den ständiga jakten på äventyr i tillvaron och blivit en lugn och sansad gubbe med glimten i ögat. 

Människan må vara ett socialt djur men självskap är nödvändigt för ett reflekterande liv.

Man väljer ju själv i viss mån hur man ska tillbringa sin fritid om man har en sådan och är privilegierad att kunna välja var man ska vara och vad man ska göra. 

Det känns som jag är på rätt plats denna fredag kväll i mitten av mars 2024. Det svänger, swing + jazz= Sant

I väntan på våren

Nu börjar våren tveka ännu mer utan att ha varit på antågande alls. Jag haft ganska fin vinter men börjar känna mig lite utmattad nu. 

Vi går förhoppningsvis mot ljusare och varmare tider. Vi får läsa dikter i väntan på våren.  

Gunnar Ekelöf är en av mina absoluta favorit poeter.  Han sammanfattar människans dilemma väldigt väl. Jag känner igen mig i hans beskrivning. 

Gunnar skriver i dikten :

Non Serviam

Jag är en främling i detta land

Men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land 

Men detta land beter sig som hemma i mig!

                                   *

Jag har av ett blod som aldrig kan spridas

I mina ådror ett dricksglas fullt!

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig söka sin blodfrändskap: forska i skriften

Göra en omväg kring seiten i ödemarken 

I ordlös vördnad för någonting bortglömt

Jojka mot vinden: vilde! Du den svarte!-

Stångas och klaga mot stenen: Jude! Den svarte!-

Utanför lagen och under lagen:

Fången i deras, de vitas, och ändå 

-- lovad vore min lag -- i min!

Så har jag blivit främling i detta landet 

Men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!

Jag kan inte leva i i detta landet 

Men detta landet lever som gift i mig!

En gång, i de korta, milda 

De fattiga stundernas vilda Sverige 

Där var mitt land! Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas 

Trånga ombonade Sverige 

Där allting är stängt för drag...är det mig kallt. 

February- black history month

This is the shortest month of the year according to the Gregorian calender. I do not adhere to it though. 

I follow the abyssinian ortodox Christian coptic church calender which stems from the Julian one.

It is 2016 right now. There are  13 months spread out equally over the year with 12 months containing 30 days each and the exceptional  13th one has either 5 or 6 days depending on whether it is a leap year or not. 

The reason that I am taking up this is because february is officially  black history month in north America.

Black History Month is an annual observance originating in the United States, where it is also known as African-American History Month.

It has received official recognition from governments in the United States and Canada, and more recently has been observed in Ireland and the United Kingdom. 

It began as a way of remembering important people and events in the history of the African diaspora. It is celebrated in February in the United States^[4] and Canada,^[5] while in Ireland and the United Kingdom it is observed in October.^[6][7]

The history of black people should be observed all over the year as it is the history of humanity and humility.

I do understand the circumstances and undelying conditions  that have brought us here. 

Our brothers and sisters in north America went through a lot of upheavals and turbulant times. 

They are still facing a lot of challenges on a dayily basis. 

So the black history month has an enormous importance there. 

The genocide and inhuman treatment of black people continues unabated. 

Slavery and colonialism continue in a different manner.

I would like therefore  to mobilize the global south in Africa, Asia, Latinamerika and the Carribean to  be  part and parcel of a new movement. 

It is about time that we created a more inclusive global mobilization against the West.

The black century/millennium is now and the time is right. 

The amazing history, culture, civilization and advancement of the African continent needs to be  on the spotlight without the involvment of babylonians who delibrately portray us only negatively.

We can not and should not allow others to tell us what we are or what to believe in.

We are afterall people with a rich history that needs to be told by ourselves. 

A month of february is not enough but at least is a spring board for  greater times ahead for humanity in general and  people of colour in particular.