Man föds inte till en människa och blir inte heller en människa efter en viss tid utan det är ett livsprojekt som pågår i ens hela liv. Man blir aldrig en fullbordad och färdig människa någon gång. Det är en process som aldrig tar slut.
Det är i hennes brister, pinsamheter och tillkortakommanden som människan avslöjar sina beslöjade sidor. Perfektionism bör inte vara något man strävar efter. Måste jag göra något för att berättiga min blotta existens ? Vad är mitt varande värt? Är inte livet i sig ett arbete? Varför denna hysteri om jobb som allas och alltings mått? Vad innebär att förverkliga sig och ens drömmar?
Jag upplever,alltså, lever jag. Jag överlever,alltså, är jag inte kontingent. Människan sägs behöva arbeta för sitt överlevnad men när den fasen är avklarad blir relationen mellan arbetet och människan mer komplicerat.
Arbetet = Ett nödvändigt ont ?
Människan = En kontingens ?
Arbetet = En kontingens ?
Människan = En nödvändigt ond ?
Jag ställer frågorna och du förväntas komma med svaren eller fundera vidare. Kontingensen kan vara en nödvändighet eller den kontingentas nöd. Jag fascineras också av människans behov av att berätta som tycks vara lika viktigt som basbehoven: vatten, mat, kläder,bostad, kärlek o.s.v. Den ständiga längtan att hamna i någon form av socialkontext. Jag berättar, alltså, finns jag. Människan behöver synas, höras och bekräftas mer än något annat djur. Vad har jag för rätt dock att hävda som nedanstående ?
Cogito, ergo sum = Jag tänker,alltså, finns jag.
Homo Mensura = Människan är alltings mått.
2 kommentarer:
I det lutheranskt uppfostrade Sverige är det intressant att fundera över arbetets nödvändighet och behovet av bekräftelse.
För att en verksamhet och aktivitet ska anses vara nödvändig bör den generera lön eller studiemedelsinkomst. Om profiten istället är lust, självuppfyllelse och eufori verkar inte detta automatiskt betyda att aktiviteten anses vara lika betydelsefull. Jag arbetar, alltså finns jag. Men kvällens lustfyllda spelning, surfande om Latinamerikas nyheter, dokumentären som visas om Strindberg och radions repris av hyllningen till soulregenten James Brown ger mig samma kunskapstillflöde och känsla av tillfredsställelse som gårdagens lönearbete och dagens skrivande på hemtentamen.
Konsten verkar vara att lyckas göra sitt intresse ekonomiskt lönsamt. Då blir intresset socialt accepterat som en betydelsefull aktivitet. Att roa sig är inte accepterat ur långsiktig synpunkt, så länge det inte är lönsamt.
...sa hon i ett behov av att berätta och få sina åsikter bekräftade...
Arbetet - en social aktivitet som inte bara skapat mänskligheten, men som definierar den.
Jag kan inget annat göra än att referea till Engels skrift "The Part Played by Labor in the Transition From Ape to Man", som du hittar här:
http://www.marx2mao.com/M&E/PPL76.html
Skicka en kommentar