Etiopien och Kenya är ett par av de många länder i Afrika som hållit skandalomsusade allmänna val, med hundratals döda och skadade, de senaste tre åren. I båda länderna har regeringarna vägrat att lämna makten ifrån sig trots tydliga bevis på att de har förlorat valen. Etiopiens diaktator Meles Zenawi har haft makten sedan 1991 och Kenyas Kibaki försöker att sitta kvar i ytterligare fem år ,till varje pris. Jag har börjat ifrågasätta syftet med att hålla allmänna val i länder där regeringarna inte har den verkliga viljan till demokratisering, utveckling och välstånd.
Demokrati som sådan åstadkommer inte ekonomiskt tillväxt och allt fler har börjat förespråka en mild variant av den Kinesiska styrelseformen även i Afrika. Afrika behöver varken Kinesiseras, Indieniseras eller Europiseras. Afrika och Afrikaner finns men finns inte mer än andra kontinenter och människor. Folk måste få möjligheter att vara egna herrar på sina gårdar och förstärka sina egna livskrafter. Att underminera människors initiativförmåga och tvinga dem till att underställa sig andras villkor och intressen är det sista man önskar sig. Världsbanken och IMF genom sitt strukturanpassningsprogram har berövat människor i Afrika möjligheten att föra ett människovärdigt liv de senaste 30 åren.
Allmänna val i sig garanterar ingenting annat än att man legitimerar diktaturer genom en folkomröstning som genomsyras av fusk och våld. Fria val kan inte äga rum utan fria medier som skyddas av en fungerande konstitution och respekt för mänskliga rättigheter. Alla förutsättningar saknas i både Etiopien och Kenya. Gräsrotsorganisationer och det civila samhället är kvävda. Makthavarna är välmedvetna om att det som de håller på med är spel för gallerierna och deras främsta mål är att bebihålla status quo. Folket representeras inte av dessa korkade ledare som berikar sig på befolkningens bekostnad.
Vad är då alternativet? Många menar att det är bättre med ett val som hålls trots många brister än att ha det som i Eritrea som är det enda landet i Afrika som aldrig hållit något val alls.Det är säkert bra att man har nationell dialog inom ett land genom val men om detta görs till återvälja diktatorer och låta dem sitta kvar på livstid ,efterlyser jag civil olydnad än att gå tll valurnorna.
Två små länder,i väst Afrika: Sierra Leone och Liberia som lidit av grymma inbördeskrig ger dock, en strimma ljus genom molnen och dödsskuggans dal. Liberia har Afrikas första kvinnliga president och I Sierra Leone har en sittande regering överlämnat makten till oppositionens kandidat Koroma som lovat att bekämpa den omfattande korruptionen i landet. Det finns inget folk som enväldigt styr i världen men det finns miljontals människor som drömmer om en bättre morgondag. Det är kapitalet och eliten som har makten. Makthavare tänker ofta i kronor och öre utan hänsyn till värdet av människoliv. Frågan kvarstår dock: vem fan är folket?
6 kommentarer:
I detta årtusende är idéer den största råvaran. Det säger Fredrik Härén, föreläsare inom innovation och entreprenörskap. Han vill omvärdera stereotypen av "utvecklingslandet" och "det utvecklade landet". Det är utvecklingslandet som har idéerna och den största viljan att förändra sin situation. Det utvecklade landet ägnar sig åt för mycket tillbakalutande och njutning av svunna storhetstider med god välfärd. Varje nation borde därför sträva efter att marknadsföra sig som ett utvecklingsland.
Folket är de med progressiva idéer. Jag håller med Ras Humania om att despoter sällan tänker konstruktivt utan hellre skyddar den statiska situationen. Om fysiska naturtillgångar och råvaror ligger i händerna på maktlystna autokrater så kan en genväg till lösning av fattigdom komma ur export av idéer. "Demokratisering" är som nämnts ofta en metadiskussion mellan ledare under påkostade middagar. Mikrolånföretagande kan vara en början till att öka folkstyret utan statligt inflytande, från folk till folk. Råvaran är idéer. Tanken är utopisk. Men utopiska tankar är ofta början till förverkligandet.
Jag gillar din definition av folket. Jag har inget emot utopiska tankar och idéer heller. Mitt enda problem är att det tycks vara inne att tro på marknaden som rättvisaskipare.
Liberalisering och försvagning av staten förbättrar inte människornas vardag som präglas av misär.
Laissez-faire stater som avskaffar fungerarnde sociala nätverk finns det gott om men att ägna sig åt avnationalisering av ett nationellt system hjälper ingen.
Staten borde vara folkets hjälpande hand. Jag tror mer på samarbete folk emellan än konkurrens och frihandel.
Mikrolånföretagande i all respekt men vad man behöver i både "utvecklings och utvecklade länder" är en ansvarstagande, öppen, allomfattande och folkig stat.
"I båda länderna har regeringarna vägrat att lämna makten ifrån sig trots tydliga bevis på att de har förlorat valen"
Nu säger inte jag att det är omöjligt att oegentligheter förekommit i det etiopiska valet 2005, men ge ett exempel på "tydligt bevis" på att EPRDF inte vann en majoritet av rösterna. Än så länge har nämligen inte oppositionen lyckats finna något sådant bevis.
Nu ser du en ljusglimt i Liberia och Sierra Leone, men är detta inte att lura sig själv? Sade man inte samma sak om Kenya 2002, för att ta ett av många exempel (och de behöver jag nite ens nämna "den nya generationen av afrikanska ledare")? Det var ett jävla snack om början av en ny era och slutet på korruption.
Det är meningslöst att prata om "demokrati" utan att sätta den i ett klassperspektiv.
Jag hävdar inte att valresultatet i Addis Ababa 2005 är representativt för hela Etiopien eftersom oppositionen har sitt starkaste stöd där ,med majoritet av rösterna men jag är övertygad om att EPRDF har fuskat i själva rösträkningen och inte i genomförandet av valet, precis som i Kenya.
EPRDF må ha folkets stöd i norra delen av landet och ute på landsbygden men att påstå att det saknas bevis på att regeringen förlorat valet är som att be en diktator ,som har tillsatt sin egen valkommission, erkänna sig besegrad.
Detta kommer aldrig att ske i ett slutet system som EPRDF utövar. Varken oppositionen eller jag har tillgång till alla valsedlar eller annat material som kan vara av intresse för att komma åt bevisen.
Du kan säga vad du vill om EUs dåvarande ordfarande för valobervatörer i Etiopien Anna Gomez men jag har ingen anledning att ifrågasätta hennes och andras bedömningar av valet och läget i landet.
Det är lite bissart och absurt att du begär mig att ge ett tydligt bevis på ett förlorat val, välvetande att ,inte ens du som ambassadtjänsteman i Addis har någon pejl på det systematiska förtrycket i landet.
Det är inte så att jag tror mer på Sierra Leone eller Liberia än andra länder men valen gått åtminstone "rätt" till i dessa länder. De har gjort det bästa av förutsättningarna. Man kan inte vara säker på hur saker och ting kommer att utvecklas med tanke på Charles Taylors rättegång i Haag och annat men det ser helt okej ut just nu.
"Den nya generationens ledare i Afrika" med kagame, Musseveni, Zenawi och Afeworki i spetsen är skitsnack och har inte varit något annat heller.
Klassperspektivet finns i mitt demokratiresomang.Frågor om Klass, kön och etnicitet/medborgarskap överlappar ibland.
Problemet är att diktaturer ser inte människor som sina jämlika/jämställda medborgare utan som små undersåtar/subjekter som man kan göra vad som helst med.
Att blogga på arbetstid är en synd som bör straffas med bad i gröt och viss kölhalning!
"Det är lite bissart och absurt att du begär mig att ge ett tydligt bevis på ett förlorat val..."
Vänta lite nu.
Jag efterfrågar endast att du redovisar de "tydliga bevis" som du, i ditt blogginlägg, hävdar finns.
Ingen valobservatör, inklusive Anna Gomez, säger sig ha några bevis på att man fuskat i rösträkningen.
Jag kan inte med säkerhet säga att det inte fuskats, men eftersom du säger dig sitta inne med "tydliga bevis" had det varit schysst om du redovisade dessa.
Skicka en kommentar