Jag vill inte ha ett Gott Nytt År! Jag vill ha ett gott och lyckligt liv istället!

"Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns. Så kom ihåg att leva medans du gör det." är en av mina favorituttrycken tätföljt av "Levnadskonsten består främst i att alltid ha behagliga tankar."

Det stora spörsmålet kvarstår dock: Hur skall jag leva?Var ska jag bo?Vad ska jag göra resten av mitt liv? Vem ska jag dela mitt liv med? Jag har alltid befunnit mig vid flera vägskäl och nu är jag där ännu en gång. Jag vill åka till Latin Amerika, Jag vill flytta till Nya Zeeland, Jag vill bli poet,filosof och försörja mig på det. Jag vill behärska Latin, klassisk Arabiska och Geez. Jag vill jobba i Köpenhamn och flytta till större lägenhet här i Lund. Jag vill bilda familj, Jag vill också lära känna en vänsterhänt Japanska som är specialist på existentialism/Jean-Paul Sartre, Jag vill också jobba som journalist och träffa intressanta människor från hela världen. Jag vill utöva buddhism och uppnå andlig mognad o.s.v. Hur får man allt detta att fungera?

Vellighet, ambivalens, samvetkval,ångest och förvirring kan prägla min vardag ibland men det känns skönt att ha alla dessa valmöjligheter för jag vet att det finns folk i Eritrea som inte ens får äga sina egna liv och förverkliga sina drömmar.

Det är också massa annat som jag vill göra och hinna med. Mycket vilja och ambition men för lite verkstad kan jag känna ibland. Denna handlingsförlamning ifragasätts främst vid tider som nu då vi precis håller på att vara klara med den första veckan av det nya året.

Jag söker, alltså, finns jag. Livet utsätter oss för många påfrestningar och valmöjligheter som kan vara avgörande för våra personligheter och egenskaper. Jag cyklade till jobbet i stormvindar som blåste i mörkrets Lund i fredags morse. Jag började då fråga mig: Vad gör jag egentligen i det här landet? Varför kan jag inte vara i Eritrea?

Jag fick också massa sköna bilder från Art Deco staden och Afrikas finaste huvudstad, Asmara, Eritrea: palmträd, vackra Italienska byggnader från 1930-talet , Cappucinolukten från caféerna i stadskärnan och gamla gubbar i panama hatt i 25 graders värme..... Jag vet att jag inte kan bo i Eritrea just nu på grund av det politiska läget i landet och kriget med Etiopien men tanken slår mig ändå ibland att riskera livet och flytta dit.

I boken Tärningspelaren förespråkas att man skulle kunna låta ett tärningskast avgöra ens öde och man själv slipper välja. Min flickvän tror att jag kommer att anamma den teorin till fullo men det tänker inte jag göra för jag är en extremt existentialist person för att styras av ett tärningskast. Jag har många beslut att fatta och det blir inte lätt att välja det "rätta". Jag vet ändå att oavsett vad jag väljer och vilken väg jag än tar, så kommer jag ändå att ångra mig och tycka att jag borde ha gjort ett annat val istället.

Så är människans öde men jag som är dömd till livstids frihet kommer att ta det lugnt och låta saker och ting ha sin naturliga gång. Jag bestämmer själv hur livet skall gestaltas under de kommande 40 åren förutsatt inget oförutsett händer. Jag är ansvarig för mina val och handlingar oavsett förutsättningar och livsvillkor. Man kan känna sig som fånge i det invanda mönstret. Jag är mer fri mentalt under spända/okända situationer än det "normala" tillståndet. Skall det bli omtagningar och upprepningar av de senaste 35 åren eller något färskt och radikalt utvecklas utifrån de livserfarenheter som är min språngbräda? " Det ena du vill, det andra du skall!"Tourialismen och humania kommer att visa sitt rätta ansikte den närmaste tiden men under tiden kan du ha citatet här nedan från "The Atlantic journal 16 juni 1833" i åtanke:

"Världen är för stor för oss. För mycket händer, för många brott, för mycket våld och spänning. Gör som du vill, du kommer ändå att hamna på efterkälken, oavsett dig själv. Det är en oupphörlig ansträngning att hålla takten....men ändå faller man bakefter. Vetenskapen översköljer oss med innovationer i en sådan takt att man häpnar i hopplös förvillning. Den politiska världen förändras så snabbt att man förlorar andan genom att bara försöka hålla kontroll över vem som är "inne" eller "ute". Allt är högtryck. Mänskligheten kan inte uthärda mycket längre."

Livet är stenkul just nu!
Sköt om dig!