Jag fattar inte återigen varför man envisas med att ta upp Eritrea när mitt inlägg i början av januari handlar i första hand om Svensk media.
Har inte jag rätt till att vara kritisk till Svensk media och dess mediakampanj mot Eritrea? Göteborgs posten och de andra stämplar alla som är kritiska till dem som "regim vänliga" då de saknar en helhetsbild av Eritreas aktuella situation, historia och kultur.
Arrogans och ignorans är mänsklighetens största fienden. Min poäng med det inlägget har varit att understryka att Sverige inte har något moraliskt övertag när det gäller mänskliga rättigheter. Alla är goda kålsupare på alla sätt och vis. Jag ställde några frågor i det inlägget såsom :
Hur många asylsökande inklusive Eritreaner är häktade i Sverige för att deporteras? Vad hände med Egyptsvenskarna 2002? Vad hände med Balter efter andra världskriget och judar på 1930-talet?
Det finns inget land som är perfekt på alla fronter. Sverige är inget undantag. Antisemitism och islamofobi är inte något nytt i Sverige. Hoppas att man är medvetn om vad Sverige demokraterna vill göra med folk med en annan härkomst än Europeiskt. Låt oss lära av historien.
Hur kan det komma sig att majoriteten av de arbetslösa i det fina och perfekta Sverige, har invandrare bakgrund trots att denna grupp utgör bara en bråkdel av befolkningen om demokratin är inbakad i det svenska samhället som vissa påstår?
Någon gillar nog inbakad pizza och känner sig tuvungen att prata om demokrati som en bakelse. Ett samhälle som har så väl vardags som institutionell rasism, är allt annat än demokratiskt. Lika rättigheter och möjligheter finns bara på papret.
Jag hade dock inte räknat med en sådan våldsam reaktion från mina bloggläsare gällande mina synpunkter kring svensk media. Se kommentarfältet där.
Jag har inget emot att folk försvarar Göteborgs posten och andra företag i Sverige men tonfallet i Eritreanernas sätt att ”debattera” är hotfullt och mindre konstruktivt. Jag vet inte vad det hela rör sig om men jag tror ändå att avsaknad av debattkultur bland Eritreaner är ett av problemen.
Man har lätt för att födöma andra utan att jälv komma på något bättre.Mycket känslor är natuligtsvis inblandande vilket gör att förnuftet bortträngs och allt kretsar kring frågan om man är för eller mot den Eritreanska regeringen.
Det spelar ingen roll om man använder termerna regim eller regering i detta sammanhang. Det är inte skillnaden mellan demokrati och diktatur som är på tapetten här utan Eritreanernas ”debattkultur.” Hurvida den finns eller inte? Varför den ter sig som den gör o.s.v.?
Jag hävdar fortfarande att Mediakampanjen i Sverige har inte hjälpt någon alls, inte minst Dawit Isacc. Det vet alla men man vill nonchalera,försumma och åsidosätta det faktum för att ägna sig åt pajkastning istället.
Har jag någonsin sagt eller skrivit att jag är mot demokrati, yttrande frihet eller respekt för mänskliga rättigheter? Inte en enda gång.
Det faktum att jag bor här i Eritrea, måste inte innebära att jag är för regimen. Jag sympatiserar med kampen för att stå på egna ben utan att vara beroende av ”bistånd”. Jag är för landet Eritrea och dess befolkning.Man bör hålla sig till debattämnet om jag ska ta folk på allvar.
Jag är för en äkta och genuin demokrati som är inkluderande och baserad på gräsrots rörelser. Att hålla allmänna val som grundar sig på religiös och etnisk sekterianism är inget för mig.
De flesta val dessutom resulterar i 51% (52%) för regeringen och 49%(48%) för oppositionen vilket inte räcker för att förklara en grupp som totalt vinnare över den andra. Viljan till Konsensus och självbestämmanderätten saknas överallt i världen.
Eritreas konstitution från 1997 är inget fel på och det vet alla individer som har läst den. Utvecklingen i Eritrea fram till det senaste kriget med Etiopien 1998 var mestadels positiv. Det pågående tillståndet av varken fred eller krig är inte självförvållat utan det är tackvare USAs och Etiopiens vägran att låta konflikten få en fredlig lösning.
Många ser Eritrea i svart och vitt. Verkligheten är dock gråare och mer komplex än så. En fungerande demokrati kräver i första hand fred och social rättvisa i landet. Utbildad befolkning med civilt samhälle, ekonomisk utveckling och fungerande demokratiska institutioner är också nödvändiga förutsättningar för en lyckad demokratiseringsprocess.
Dessa komponenter saknas i Eritrea för tilfället på grund av bl.a. krigstillståndet och överlevnadsfrågan för nationen. Den positiva ekonomiska utvecklingen på sistone kommer förhoppningsvis att ge upphov till en rättvis resurs fördelning på sikt. Detta kommer att engagera medborgarna i landet ännu mer att känna sig som ägare av sitt eget öde.
Är Kenya, Etiopien, Nigeria, Syd Afrika o.s.v. länder som bör anses som fungerande demokratier? Jag är tvecksam till importerad demokrati för att tillfredställa andra intressegrupper än sin egen befolkning.
Många Eritreaner i Sverige vaknar nog varje morgon och känner sig som främlingar som aldrig släpps in i värmen trots decennier där. Man vill dock famställa sig som försvarare av Sverige och dess "grundlag" för att dämpa sin egen ångest.
Man kan komma hit till Eritrea och göra någon insats värd namnet istället. Jag har inte lust att berätta om för folk alla de positiva framstegen som görs här i landet trots både ekonomiska och politiska sanktioner från omvärlden. Att se är att tro, sägs det. Ni är välkomna hit för att göra egen iaktaggelse.
Att diskutera situationen i Eritrea på internet i all respekt men den som vill förändra någonting och vill göra något, bör vara här på plats. Det finns ingen anledning att fortsätta med exilen genom att skylla på det polistiska läget i hemlandet.
Alla vet om att när det kommer till kritan, så handlar om det rådande krigstillståndet som det enskilda och viktigaste skälet till att vara på bortaplan. Många ungdomar har tröttnat på att vara i skyttegravar på obestämd tid men ekonomisk osäkerhet och avsaknad av trygghetssystem i Eritrea är också avgörande orsaker till att bo och leva i exil. Så är också fallet för många av flyktingar och invandrare i världen.
Det är lätt att glömma att Eritrea fortfarande befinner sig i ett krigstillstånd.Etiopien attackerade Eritrea helt oprovicerat så sent som knappt ett år sedan. Någon frågade mig lite sarkastiskt om jag hade fått kalashikov som om det vore något att skämta om.
Folkets armé är redo men fred är vår prioritering. Eritrea har aldrig varit på offensiven under hela det senaste kriget med Etiopien sedan 1998.
Självförsvar är det bästa medlet att hålla fienden på avstånd. Om det inte hade varit för Eritreas starka armé, så skulle vi inte ha haft landet i behåll vid det här laget. Kolla på vad Kenya och Etiopien gör med somalien!
Jag förnekar inte existensen av andra problem såsom politiska och socioekonomiska men jag hävdar dock ännu en gång att det är vi Eritreaner tillsammans såväl oppositionella som regimvänliga som kan lösa dessa utmaningar, ingen annan.
Jag är för försoning , nåd och amnesti för folk som förespråkar fredliga medel ut ur dödläget både socioekonomiskt och politiskt.
Folk som saknar självförtroende och självkänsla, brukar alltid angripa andra. Man kan Skaffa sig egen blogg istället om man har något vettigt att komma med. Det är inte rätt att gömma sig bakom mina blogginlägg och gå till personligt angrepp.Detta kan svenskarna göra bättre både språkligt och intellektuellt.
Varken Göteborgs posten eller någon annan svensk media behöver Eritreanernas hjälp. Många känner sig nog överflödiga i Sverige och vet att ens egen egen situation är frustrerande.Den frustartionen vill man ventilera på detta forum. Det är helt okej för mig:-) Att blanda ihop önsketänkande(fantasi) med verkligheten är dock inte acceptable.
Förnekelsen av olikheter och förespråka enfaldighet, kännetecknar alla fundamentalister oavsett religios, politisk eller hud färg. Både kollektiv och individuell f rihet handlar om ansvar. Ingen kan läxa upp mig om vikten av demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
Jag är tacksam om man fortsätter att fortbilda sig istället. Alla vinner på att koncentrera sig på sitt eget bästa. Ingen mår bra av negativisering och svartmålning. Låt oss diskutera saker och ting sakligt utan barnslig pajkastning.
Nu får det vara nog även med denna diskussion.Jag är klar för denna gång. Läs de övriga blogginläggen också
Adjö -
Ras Mekonnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar