Den solitära människan

En självvald ensamhet är uppfriskande. Jag umgås inte mycket med vänner och arbetskamrater nuförtiden. 

Jag känner inte för det helt sonika och behöver inte överanalysera anledningen till det.

Jag tycker att det är skönt med lite egen tid och att inte umgås människor bara för att man måste. 

Umgänget ska också ge tillbaka något i form av energi och insikt.  

En givande dialog och ett intellektuellt utbyte är alltid upplyftande men det blir ofta kallprat med majoriteten av människorna i vardagen. 

Jag väljer att avstå den delen. Tystnaden är underskattad. Ett klosterliv lockar mig mer än något annat för tillfället. 

Jag tror på den ensamma människan....skriver Gunnar Ekelöf:

"Jag tror på den ensamma människan, 

På henne som vandrar ensam,

Som inte hundlikt löper till sin vittring,

Som inte varglikt flyr för människovittring:

På en gång människa och anti- människa.

Hur nås gemenskap?

Fly den övre och yttre vägen:

Det som är boskap i andra är också boskap i dig.

Gå den undre och inre vägen:

Det som är botten i dig är också botten i andra.

Svårt att vänja sig vid sig själv. 

Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.

Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.

Det opraktiska är det enda praktiska i längden."

Besviken och missnöjd

Mycket vill ha mer. Den ständiga jakten på att hitta lugn och ro och känna någon form av tillfredsställelse med tillvaron, gör oss ännu mer besvikna och missnöjda.

Ännu en dag, en vecka, en månad, ett år och ett decennium runnit  iväg. Vart tog tiden sin tillflykt? 

Vad blev det av det tilltänkta härliga livet? 

Varför känner jag som jag gör? Kan man styra sina känslor med hjälp av förnuftet?

 Är människan verkligen en förnuftig varelse?  

Känslor, tankar och handlingar verkar inte ha någon samverkan i många mänskliga situationer och kontexter som vi inte kan påverka och råda bot på.

Poeten Edith Södergran ( 1892-1923) sammanfattar det mänskliga dilemmat i dikten Dagen svalnar:

"Du sökte en blomma 

Och fann en frukt.

Du sökte en källa 

Och fann ett hav.

Du sökte en kvinna 

Och fann en själ - 

Och du är besviken. "

Ja, det är frågan. När blir man nöjd?

Människan vill inte ha endast sitt dagliga bröd utan behöver en andlig dimension.

Jag saknar  dynamiska interaktioner och  mellanmänskliga värmen i vardagen här i Sverige. 

Någon bör väcka oss ut ur vår dvala.  

Tro, hopp och kärlek och störst av dem är  kärleken står det i bibeln. 

Det är dock sällan som tron, hoppet och kärleken räcker hela vägen till graven.

 Tyvärr. 

To be or not to be is not The Question!

I do already exist by being a human- being on planet earth. I intend to missunderstand Shakespeare, Martin Heidgger and others intentionally. 

To be or not be is not only a ridiculous question but it is not even a real quesion. To have or not to  have is not a destiny either. 

I have some reasons for raising this question here and now but I shall focus on my existential dilemmas based on my experience  in the last few weeks.

My son is visiting Eritrea with his mother right now for the first time since a couple of weeks ago. 

I have not been able to be there because of personal reasons even if I am on vacation here in Sweden currently. 

I have had plenty of thinking to do as I have been on my own for the first time in almost 11 years. I miss my son a lot as most of my life evolves around him.

I therefore decided to travel to Denmark and Germany the other day after a couple of weeks only in Skåneland, in southern Sweden.

I got a bit edgy as the vacation does not feel right if you are at home for the whole period. 

A luxury problem which I am  grateful for having. There is no any privilegie otherwise  in being a  part and parcel of the Babylonian evil system. 

I thought of travelling to different countries around here and I eventually decided to have a roadtrip and to drive to Denmark and Germany over several bridges and tunnels on monday the 5th of august after using a dice to decide like the fiction  book "the dice man". 

I do have phobia for bridges and tunnels that create claustrophobic feelings and tensions.

After being given a parking ticket fine on arrival day and a sleepless night in a bunk bed/sleeping Wooden box like a coffin in Odense, Denmark on monday. 

I was also stopped by two armed policemen on my way to find another parking lot after the ticket fine on the same day.

I was told by the policemen that I was driving in a "green area" which does not allow cars like mine. 

I should have been fined thousands of crowns but the policemen were kind enough to understand that I have had a tough day and let me be "forgiven" for  this time around. 

It was a big relief of course. 

The next day, I ended up checking-in at  a  very expensive hotel  in Flensburg in Germany. I had no other option, unfortunately. 

The friends that I was trying to get in touch with both in Denmark and Germany were not reachable. 

I decided therefore to drive back to Sweden the next day after a failed attempt to stay on the roadtrip. 

I am back at home in Lund  today, wednesday, the 7th of august. Just after a couple of days on the roadtrip. 

Too much debacle in a short time was the last straw that broke "MY" camel's back. I did not want to continue travelling through Denmark and Germany without any entusiasm and the right mindset.

I met a very young person from France in the hostel and had a nice conversation on the roadtrip. 

The younger generation gives me hope for the future. A drama student from Nantes who is much more matured than her actual  age. 

So, the question is not to be or not to be but to confront your fears and reflect upon the choices you do make in life on a free will bases or without it. 

We are all actors on the planet and most of us bad ones even if we have some good ones too. 

Moving around and travelling to new places, gives you new perspective on life and your self. 

This is not a news as such but worth emphasizing the vulnerability and unpridictabilty of our destinies in the Journey of life.

Luna said in french before saying good bye to me in Flensburg:

"C'est Le pompon sur la Garonne".

Eritreansk festivals, vara eller icke vara?

Betlehem Dawit Isaak skrev en debattartikel i Göteborgs posten den 20 juli 2024. Jag håller med hennes beskrivning av Eritrea i mångt och mycket men att kalla regimen for fascistisk är att ta i.

Situationen i Eritrea och Regimens grymhet kan inte förklaras endast med bombastiska ord. 

Det krävs lite djupare analyser och nyanser  som också tar hänsyn till den Geopolitska och historiska orättvisan som landet varit utsatt för.  

Regimen är illa nog och har inget behov av högerextremistiska och ideologiska jämförelser som fascismen står för. 

Adolf Hitler och Benito Mussolini har inte inspirerat Issayas Afeworki. Issayas är en despot av sin egen tid.  

Jag är också arg och besviken på Regimen lika mycket som Betelhem. Inget kan rättfärdiga morden, fängslandet och tortyren  av oliktänkande människor såsom Dawit och hundratals andra Eritreaner.

Festivalen i Stockholm är dock inte enbart för regimvänliga utan för alla Eritreaner som också vill ta del av sin kultur och tradition i exil. Jag har aldrig varit på Festivalen av principiella skäl men har inget emot den.

Alla har rätt till föreningsfrihet i Sverige och  att avguda vem man vill. 

Jag fördömer regimen utan reservation men önskar att vi Eritreaner samsas om att vi ser på händelseutvecklingen i Eritrea på olika sätt eftersom vi naturligtvis har olika utgångspunkter och förutsättningar.  

Vi måste ha respekt för det. Att ägna sig åt vandaliseringar och våldsamheter i olika sammanhang såsom vid demonstrationer och festivaler hör inte hemma i en demokrati

Enkel är födelsen

Låt  Gunnar Ekelöf komma tilltals:

Enkel är födelsen:

Du blir du

Enkel döden 

Du är inte mera Du

Det kunde ha varit omvänt

Som i en spegelvärld:

Döden kunde ha fött dig

Och Livet släckt ut dig

det ena såväl som det andra  - 

Kanske är det så:

Ur döden är du kommen,långsamt 

utplånar dig Livet. 

Sommaren 2024

Jag hör flygplan/helikopter som hovar  här utanför min bostad i Lund denna fredag kväll den 28 juni 2024.

Jag vet inte vad det rör sig om. Är det polisen som är på jakt efter någon eller har kriget kommit allt närmare. 

Skrämmande tankar gör sig påminda allt oftare i dessa tider.  Varför låter det så länge? 

Det är en kuslig känsla. Jag var tvungen att gå och kolla upp det hela från vardagsrummet.

Jag hörde barn som säger något till någon så här sent på fredagkvällen. 

Det blev tyst sedan.  Jag Lyssnar på dr.dk/p2 och lyssnar på klassisk musik.  Jag har dessvärre slutat att lyssna på svensk radio som får mig att må dåligt av någon anledning. 

Jag hittar som vanligt trösten i bl.a. litteraturen och musiken.  Just nu läser jag bl.a. en bok om den modiga människrättskämpen och min ungdomshjälte Malcolm X. 

Han var en fantastisk och bildad människa som ger mig både styrka och inspiration. 

Gunnar Ekelöfs dikter berör mig alltid på djupet. Han försöker att sätta ord på alla de olika förnimmelser som vi upplever. 

Melankolia

Trött på Klostergården 

Trött på jobbet 

Trött på den enformiga tillvaron 

Jag sitter på stadsbiblioteket i Malmö och lyssnar på jazz  där inne på caféet.  

Jag har haft känslomässiga berg och dalbanor på sistone. 

Jag behöver skaka om mig lite grand. 

Jag känner inte någon lycka eller tillfredsställelse för tillfället men det hör ju till att vara människa 

Grubblerier efter Grubblerier utan ändamål

Saknar små och givande möten med människor om meningsfullheten eller meningslösheten  med livet 

Ett reflekterande liv skulle kunna vara innehållsrikt med rätt förutsättning

Dödens närvaro bör ju inspirera oss att tillvarata på den stund som vi är här på jorden 

Det är dock inte lätt alla gånger när man känner sig begränsad av både inre och yttre omständigheter 

Det är okej att inte vara på hugget 

Det är okej att uppleva svackor i perioder 

Vad vore man utan dessa ångestfyllda dagar

Det må våras just nu men det hänger inte på vädret eller säsongen utan till stor del handlar om de förväntningar som man har på sig själv och sin omgivning 

Det går inte att hitta några förnuftiga förklaringar till vissa känslor heller  

Ärliga och uppriktiga samtal skulle många må bra av men det är yttlighetens tyranni och konsumtionssamhällets dystopi som dikterar våra livsvillkor i viss mån 

Jag vägrar att infinna mig i detta och underställa mig majoritetens kannibalism