Palestiniers liv räknas!

Lördagen den 7 oktober 2023, kommer vi nog för alltid att minnas, såsom vi gör med den 11 september 2001 av flera skäl. 

Konflikten mellan Israel och Palestina är förvisso över 75 år gammal och tiotusentals människor har dött, skadats och drivits bort från sina hem genom åren. 

1948 benämns därför som "Nakba" av palestinier,som betyder katastrof. Det var då staten Israel grundades i Palestina!

Jag tänker inte gå in på huvudorsaken till dagens krig men man behöver inte vara expert på Mellanöstern för att inse att USA, EU och många arabstater inte bidragit med något positivt sedan urminnes tider.

Snarare tvärtom. 

Att ensidigt hävda att: 

"Vi står på Israels sida" ,gång på gång, gagnar inte någon. 

Jag fördömer Hamas massaker på oskyldiga barn, kvinnor och män i alla åldrar. 

Cirka 1200 israeler och andra nationaliteter från 36 länder mördades brutalt lördagen 7 oktober 2023.

Jag har dock inga problem att fördöma Israels oproportionell vedergällning som hittills inneburit nästan 50 000 döda och cirka 150 000 skadade palestinier. 

Majoriteten  av dessa är barn och kvinnor. Det är alltså ungefär 1000 personer som dödats varje dag sedan den 7 oktober 2023. 

Fler människor kommer att sätta livet även i fortsättningen. Gaza har flest amputerade barn på hela planeten. 

Belägringen och blockaden av Gaza som har  2,3 miljoner invånare, är ett krigsbrott. 

Ingen kan rättfärdiga denna handling av kollektiv bestraffning av ett helt folk.

Palestinier är inte lika med Hamas. 

Israel har  rätt att försvara sin befolkning men det innebär inte att palestiniers liv inte är lika värda som Judar och  de ska bombas urskingigslöst sönder till kapitulation.

Det kommer aldrig att lyckas. 

Våld leder enbart till mer våld och en ond cirkel som inte medför någon fred på lång sikt. 

Tvåstatslösningen är den enda vägen framåt. 

Viljan finns dock inte att sätta press på den starka sidan i konflikten utan målet verkar vara att frysa den och bibehålla status quo på obestämd tid. 

Så att Palestina raderas ut  ur kartan i längden.

Det finns också grupperingar bland palestinier och andra länder som vill att den enda judiska staten i mellanöstern ska utrotas. 

Detta avskyvärda förhållningssätt skall aldrig accepteras och normaliseras. 

Jag bara hoppas på att tiden är mogen för en  ny yngre generations ledare, hos båda lägren att ta över sina rättmätiga och förnuftiga  positioner för att hantera den infekterade situationen på ett helt annat sätt än de pågående hemska krigshandlingarna som lett till tusentals oskyldiga människors död. 

Svenska politiker och inflytelserika människor håller dock tyst om Israels krigsbrott av bl.a. rädsla för att stämplas som antisemiter eller finns det ett annat dolt skäl?

Jag begriper inte tystnaden. 

Det finns ingen logik alls.Varför är man inte tyst när det gäller Ukrainas utsatta situation på grund av Rysslands invasion i så fall?

Man ska inte bland ihop Israels vedervärdiga krigföring med en hel folkgrupp. 

Jag fördömer antisemitism i det kraftigaste.

Jag fördömer samtidigt rasism, afrofobi,islamofobi och apartheid. 

Det finns ingen motsättning däremellan. Mänskliga rättigheter gäller alla.

Palestiniers liv räknas som alla andras. Vissa liv verkar dock betyda mer än andras. Jag tänker aldrig acceptera detta faktum.Ras hierarkin och diskriminering av rasifierade människor måste fördömas och förkastas alla dagar I veckan. 

Man måste hitta en ny väg ut ur dödläget och ondskans cirkel som pågått allt för länge. 

Det finns också en överhängande risk för en  större regional konflikt på sikt. 

Hamas  med sin extrema ideologi och hemska gärningar har utsatt palestinier för ännu större existientiell fara.

Varför behandlas staten Israel annorlunda?

Är det Västvärldens hemska historia med folkmord och förintelse av Judar under andra världskriget som spökar? 

Dåligt samvete och skuldkänslor är viktiga mänskliga drag men det innebär inte att Israel får kränka mänskliga rättigheter och utsätta palestinier för folkmord.

Israel beter sig som Hamas i sin krigföring. 

Ingen straffrihet varken för Hamas eller Israel.  

Ansvarsutkrävande bör gälla alla ledare och nationaliteter oavsett historik och etnicitet.

Netanyahu och hans anhängare har inte varit några fredsduvor.

Han har också en hel del att svara på när den pågående konflikten lugnat ner sig på sikt. 

Han kommer förhoppningsvis att åtalas för krigsbrott så småningom. 

Jag välkomnar därför Sydafrikas anmälan av Israel till internationella domstolen i Haag för folkmord. 

Domstolen kommer att  ta upp anmälan under den här veckan. 

Palestiniers dröm om egen nation och eget land kan enbart uppfyllas när det finns en intern enhet bland araber och när folkrätten respekteras av Israel. 

Selam selamat shalom...assela malekum 

Avskaffa Jagismen

Vem är du? Hur mår du? Vag gör du? Varifrån kommer du? o.s.v. är några av de frågor som ständigt ställs i vardagen utan någon baktanke eller uppsåt. 

Jag har lust att svara att jag inte får kommentara pågående ärenden.Låt mig återkomma en vacker dag när uppenbarelsen drabbat mig och kan svara på dessa frågor. 

Men man gör inte det av artighet. 

Vi är ju i en ständig rörelse och frågan om vem man nu är och tidigare varit samt kommer att bli framöver, bör dock inte besvaras lättvindigt. 

En viss tankeväckande verksamhet sattes  igång hos mig häromdagen när jag läste en bok om konsten att leva utifrån en gammal kinesisk filosofi i konfuciansk anda. 

Kroppen och själen i symbios eller i en viss strid, kan ge uttryck för en gestaltning av ens personlighet som utvecklas med tiden. 

Jag är dock tveksam till "jaget " skall vara en endimensionell enhet som behöver hävda sig i alla lägen. 

Gillar tanken på svagheter är i grunden styrkor om man är en ödmjuk person och inte skäms för sina utvecklingspotentialer. 

Självhävdelsebehovet i alla möjliga forum, bottnar nog i avsaknad av självkännedom. 

Förespråkar därför avskaffandet av pronomen JAG som ändå är en illusion eller utopi utan VI. 

Vi är beroende av varandra men drivkraften för en mänsklig utveckling både på det individuella, lokala och globala planet, inte kan vara, bekräftelsebehovet.

Allt detta behov bottnar ändå i att många inte mår särskilt bra främst på det psykiska området. 

Enligt den gamla kinesiska vissdomsläran är de här följande egenskaperna avgörande för ens välbefinnande:

1. Godhet 

2. Anständighetskänsla

3. Ritualer 

4. Skarpsinnen

Man efterlyser en godhjärtad, anständig och skarpsinning medmänniska som utövar olika ritualer för att kunna få nya perspektiv i vardagen. 

Det är värt att tänka på dessa i våra relationer. Har man varit tillräckligt god och anständig mot andra, så återkommer fina vibbar gentemot en på olika sätt. 

Vi är sällan närvarande i vissa situationer. Skarpsinnet och ritualerna kan därför hjälpa oss på traven. 

Ingen är perfekt och man behöver inte sträva efter perfektion heller.Det gäller att bejaka ens fulla utvecklingspotential så länge man andas in och ut. 

Det finns mycket att förundras över här i världen men som min bortgångne vän och Poet Jan Kucinicki (i vin och poesi) brukade säga:

"Det är enkelt att leva,
Men det är ännu enklare
att uppleva en dag än
att skriva en dikt."

Jag vet att den svenska hösten/vintern väntar runt hörnet och kylan och mörkret kommer att få ett starkt grepp om detta avlånga land i utkanten av Europa så småningom. 

Årstider är bara en påminnelse om att  ingenting varar för evigt. 

Ljuset och mörkret avlöser varandra såsom gryningen och skymningen gör alla dagar. 

Jag rekommenderar därför Augustinus (354-430) en av västerlandets mest inflytersika teologer. 

Han uppmannar oss oavsett väderlek:

”Människorna, gå ut att beundra höga berg,
Havets väldiga vågor,
Flodernas breda strömmar,
Oceanens vida krets och
Stjärnornas kretslopp –
Och gå förbi sig själv.”                               

Ja, överskrid dig själv. Begränsa inte dig till Jagets bojor. Släpp loss och gör bort dig. Fascineras och  förundras av  nya kontexter och verkligheter nära dig. Det kommer du inte att ångra. 

Polen imponerar

Nu har mitt äventyr i Polen kommit till ända efter en knapp  vecka. Jag har fått ett gott intryck av landet på alla sätt och vis. Nu sitter jag på en bänk precis utanför färjeterminalen i Swinoujscie. Klockan är 11:53 och färjan åker till Ystad vid 13:00.

Jag tog en taxi hit och det var en kvinna som körde den. Bara en sådan sak i det konservativa och katolska landet.

Jag frågar  henne hur det är att bo och leva i Swinoujscie. Hon svarar att staden är bra men människorna suger för de tänker enbart på pengar hela tiden. 

De flesta människor är nog inte jätte förtjusta i sina "landsmän" av flera skäl. Jag är ingen anhängare av den påträngande och trångsynta nationalismen och etnocentrismen heller.

Det stör mig in i helsike att jag har samma pass som Jimmie Åkesson och hans anhängare. Kanske dags att lämna tillbaka det till Ulf Kristersson snart. Det blir han och hans Migrationsminister glad av.

Taxichauffören kunde dock inte ta betalt med kort utan endast i  kontanter vilka jag inte hade några kvar av. 

Jag var därför tvungen att stanna på vägen för att göra ett uttag av den lokala valutan zloty (polska pln).

Det blev dock galet mycket.  Jag tog ut 2000 zloty motsvarande knappt 6000 kronor av misstag istället för 200 zloty som var planen. 

Jag har tydligen stora synbekymmer och progressiva glasögon verkar knappt hjälpa. 

Allt gått bra i övrigt.  Både Gdansk och Swinoujscie är imponerande städer framförallt om man gillar fina stränder och historia. Jag är mäktigt imponerad av stränderna både i Gdansk (Jelitkowo) och Swinoujscie. Rena och människovänliga.

Jag känner mig trygg överallt här i Polen  trots att det inte är många som ser ut som jag. En del polacker tror att jag är en amerikansk soldat men det är inget som stör mig. 

Det är alltid trevligt att vara på främmande platser där ingen känner en och man inte behöver avfärda eller bekräfta folks fördomar så länge de håller sig på avstånd. 

Folk är ganska reserverade och stör inte en i onödan. Det finns naturligtvis både språkliga och kulturella barriärer som är i vägen men min känsla är att detta land är nästa stora turistdestination som kommer att locka fler människor än vad fallet är just nu.

Det är faktiskt inte särskilt ofta som jag haft egen tid under det senaste decenniet eftersom jag är med min älskade son nästan alltid även när jag varit på resande fot. 

Han kände dock inte för att följa med den här gången.  Jag saknar dig, Ezou Ezra. 

Det har ändå varit ganska krävande resa med både båt och tåg i långa stunder. Jag läser, tittar på film och lyssnar på Spotify under resans gång. 

Rekommenderar Barack Obamas film om arbete och vad vi tillbringar dagarna med och det som betyder mest för oss. 

Den andra filmen är dokumentären om KUNGEN Pele'. Båda går på Netflix och har gett mig en berikande erfarenhet. 

Semestern varit fantastisk än så länge och det bästa med det hela är att 3 veckor är kvar av den. 

Det kommer att spenderas bl.a. i Danmark och en sommarstuga i Simrishamn med sonen. Jag har inget att klaga på just nu.

 Tacksamhet präglar mitt liv.

Jag är glad att jag haft förmånen att återkomma hit efter 34 år. Det kommer definitivt inte att dröja lika länge till nästa gång jag kommer hit.  Det blir ett besök bl.a. i Warszawa, Krakow och Auschwiz-Birkenau då. 

Ystad-Swinoujscie-Gdansk

Jag befinner mig i Gdansk, Polen just nu och precis  haft en polsk frukost: äggröra, bröd med smör, hemgjord sylt, grönsaker.  Gott.

Resan hit blev dock onödigt omständig då jag missade båten i Ystad som jag skulle ha tagit 13:30 i torsdags den 20 juli. Jag fick ta båten senare på kvällen vid 22:30 istället.Jag fick hänga i Ystad under hela torsdagen. 

En båtresa på natten utan egen hytt är dock ingen höjdare men det gick vägen ändå utan att kunna sova en enda minut. Jag kan inte sova på en bänk. Jag kom fram till Swinoujscie tidigt på morgonen i fredags den 21 juli.  

Det här är ett återseende för min del efter 34 år då jag kom till Polen för första gången på väg till Sverige i november 1989. 

Det var ju precis då som både kommunismen och Berlinmuren kollapsade. Lech Walesa var den stora ledaren här då men hans eftermäle har numera ifrågasatts då det visat sig att han varit angivare åt kommunisterna samtidigt som han var ledare för arbetarnas fackförening:solidaritet. 

Mitt minne av Polen i allmänhet och Swinoujscie i synnerhet är väldigt svagt och svajigt av någon anledning. 

Sedan fortsatte jag till Gdansk med tåg och kom fram i fredags kväll.  En vän hade redan tagit sig hit  med flyg och jag tog mig till gamla stan i Gdansk till fots från tågstationen. 

Hela resan blev sammanlagt 30 timmar lång,  allt som allt. Jag valde bort flyget som knappt tar en timme och fick uppleva massa saker på vägen istället. Miljön mår också bra av att jag inte flög. 

Jag har fått väldigt fint intryck av Gdansk än så länge.  Artighet och gästfrihet råder I staden. Det är ett land som håller på att lyfta sig. Det är Känslan. Framåtanda och optimism. 

Den svenska service branschen har en hel del att lära av sin polska motsvarighet gällande SERVICE. Servitörerna här är väldigt vänliga, välkomnande och kunniga. Det känns som de har en yrkesstolthet på något sätt.  Det handlar inte om att få dricks eller dylikt utan ett allmänt trevligt bemötande.

Alla mår bra av att bli niad eller tilltalad Sir och Madame medan regnet smattrar på uteserveringens parasoller och en och annan gammal båt kör förbi på kanalen i gamla stan i Gdansk eller på Humania republiken för den delen. 

Folk reser sig fortfarande när de ser gamlingar och sjuka på spårvagnar och bussar.  AMEN.

Det finns dock stora skillnader mellan landsbygden och städerna, gamla och unga i synen på utlänningar och omvärlden.  

Det är ett väldigt spännande land som jag skulle vilja utforska mer. Kaliningrad är egentligen inte särskilt  långt borta härifrån. Ukraina är också nära nog och följden av det brutala kriget märks ju på olika sätt.  

Jag ska idag  åka på en historisk båtkrysning i de delar av Gdansk som format staden. Den här sommaren känns mycket berikande på många sätt. 

Ett kort besök av museet om andra världskriget har jag också hunnit med. 

Semestern ger perspektiv på saker och ting.  Ödmjukhet och tacksamhet präglar min tillvaro för tillfället. 

Ingen idé att låta sig påverkas av vädret I Norra Europa när södra Europa brinner.  Vi haft fantastisk maj och juni. Regnet i juli är därför välkommet. 

Historiska dagar = att sälja sin själ

Klockan är 01:03 , natten mot onsdag,den 12 juli 2023. Jag har svårt att sova trots att jag varit en aktiv medborgare även idag. Jag har badat och tagit bastu på källbybadet samt sett Daniel Lemma live i stadsparken. Jag drack dock  en Coca-Cola där och det kan ha gjort mig pigg som en mört nu. 

Jag blev förföljd av polisen häromdagen när jag körde hem från Göteborg till Lund i mer än timme men jag klarade mig. Jag var " misstänkt " för rattfylleri mitt på ljusan dag.

Detta om att bli utsatt för alla möjliga trakasserier och övergrepp är vanligt bland rasifierade människor. 

Det är alltid obehagligt men det gäller att hålla huvudet uppe och vara samlad i alla lägen. 

Frågan är om det nuvarande sömnproblemet är också relaterat till den situationen. Mycket möjligt. 

Den 10 juli har kallats en historisk dag i svensk historia då Sverige kommer med all sannolikhet att bli medlem av NATO efter Turkiet böjt sig för USA. 

Sverige har officiellt varit alliansfritt och neutralt över 200 år. Alliansfriheten har tjänat landet väl och landet har sluppit delta i både 1:a och 2:a världskriget. 

Sverige fick också ledande roll i konfliktlösning och hantering som en liten nation med en stor röst i världen under det kalla kriget.  

En moralisk supermakt även om den formuleringen ska tas med nypa salt. 

Även svensk neutralitet är en sanning med modifikation då landet har aldrig hållit sig neutralt i någon fråga. 

Det som håller på att ske nu, är dock omskakande och skrämmande utveckling som sätter sitt spår för all framtid.  

Landet har sålt sin själ, frågar sig en vän. Jag svarar ,stater saknar själ. Det är en minoritet som har makten och tjänar på militärisering och krigsindustrin. 

Fy skam på er, inte i mitt namn i alla fall.

Detta kåseri är mitt 200:de. Krönikan började 2007. Hurra Hurra Hurra. 

Sverige och svenskar

Jag har bott här i Sverige sedan den 2 november 1989 och kan inte säga att jag fått ett fast grepp om  landet och tvärtom. Frågan är om det är lättare för ett land att få grepp om en individ eftersom jag som en filosoferande antropolog inte har eller haft den ambitionen.

Att leva är inte samma sak som att bo eller överleva. Jag fortsätter dock att fråga mig vem jag hade varit om jag varit kvar på Afrikas horn under de senaste 34 åren. Omöjligt att svara på men jag är säker på att den filosofiska nyfikenheten hos mig,hade funnits kvar oavsett folkbokföringsadress.

Sitter återigen på en parkbänk i centrala Köpenhamn ( Kongens Have)  den här eftermiddagen som är midsommarafton.  Danskarna firar sankt hans och studenterna sin skolavslutning. 

Jag har bestämt mig för att fly ifrån det svenska midsommarfirandet. Om det är något som svenskarna kan identifiera som typiskt svenskt, så är det väl midsommarfirandet runt midsommarstången och dansa smågrodarna. 

Jag har inget emot firandet i sig men överkonsumtionen av alkohol och dess följder vill jag helst slippa.

Njuter av Reggaen via hörlurarna och gör mina iakttagelser i drottningens stad. 

Nationalismen och främlingsfientligheten tilltar i Sverige och har blivit en rumsren och  accepterad företeelse nuförtiden. Det är en skrämmande utveckling som i sig inte är överraskande med tanke på den europeiska historien. 

Sverige har oftast befunnit sig på fel sida av historien och jag har försökt att förstå mig på svenskarna under alla dessa år. 

Svenskar är generellt konflikträdda och strävar oftast efter att uppnå någon form av konsensus i alla lägen men det bara skapar  ytliga relationer och yttre trygghet. 

Mina deltagande observationer och samlade omdömen om landet, leder till följande slutsatser:

Sverige är i grunden ett enhälligt och provinsiellt land. Landet har inte haft beväpnade konflikter på över 200 år vilket gör att folk saknar referensramar och livskompass.

Många saknar också både självkänsla och självförtroende. Självkännedom har dock många men det räcker inte för att bygga upp en riktig vänskap i längden.

Det paradoxala med befolkningens förhållningssätt är att man blir osäker i sina mänskliga relationer samtidigt som man inte vet vad det hela går ut på. 

Man är för och mot det mesta på samma gång.  Det är sällan de orden som uttrycks i olika sammanhang, betyder någonting eftersom handlingarna talar ännu tydligare och kraftfullare även om det är i motsatt inriktning. 

Dessa gärningar syns tydligt bl.a.  i den havererade integrtionsfrågan, misslyckade jämlikheten och jämställdheten, i svensk så kallade  neutralitet och svenskarnas måttfullhet. 

Glad midsommar!

Kudos till hemarbete

Jag jobbar hemifrån under större delen av min arbetstid sedan drygt tre år tillbaka. Det är något som jag uppskattar väldigt mycket och vill fortsätta med för all framtid. 

Den här möjligheten att arbeta på distans hade inte varit möjligt om det inte varit för pandemin. Att återgå till den gamla ordningen finns inte ens på kartan. 

Både arbetstagare och arbetsgivare vinner på en hybrid och flexibel arbetstid. Det viktiga är inte var arbetet utförs utan hur och vilka förutsättningar som man har både hemma och på  sin vanliga arbetsplats. 

Vi är alla olika individer med varierande bekräftelsebehov. Jag upplever att arbetsgemenskap och ytliga relationer är överskattade.

Det faktum att jag kan kombinera arbetslivet med familjelivet på ett tillfredsställande sätt tack vare hemarbete, vinner även samhället och miljön på. 

Jobb är oftast jobbigt men meningsfullhet i arbetslivet skapas genom många komponenter. 

Arbetet kan vara en av de meningsskapande aktiviteterna som man ägnar sig åt varje dag. 

Men lycka i bemärkelsen eufori, sinnesfrid, välbefinnande och livstillfredställelse uppnås inte enbart via arbetet och arbetsplatsen.

Frihet från socialkontroll och självledarskap möjliggörs tack vare hemarbete. 

Jag har inget emot att gå miste om massa skvaller och annat obehag som förekommer på grund av påtvingad socialisering på en arbetsplats. 

Jag ser framemot arbetstidsförkortning på sikt. Även flexibilitet när det gäller möjlighet att utföra arbetet även från utlandet. 

Varför måste man befinna sig här I Sverige om tekniken tillåter att jag skulle kunna jobba även från Jamaica, kapeverde, Solomon Öarna eller Zanzibar för den delen. 

Jag säger därför kudos till hemarbete!!!!