De döda lever inom oss!

Min mentor- poeten - Jan Kunicki dog av hjärtinfarkt i förra veckan. Han varit på netto och handlat lite mat som han senare på kvällen skulle äta men hann inte komma hem. Han befann sig bara 50 meter från sitt hem när döden tog sitt grepp.

Livets bräcklighet och dödens närvaro alltjämt påminner oss om att vara rädd om oss själva och våra nära och kära.

Man måste passa på att leva i nuet. Det är i stunder av sorg och frustration som livet känns som mest orättvist. Jag reflekterar över denna omvälvande upplevelse som en förlust av en vän innebär.

Hur jag än vänder och vrider på mina känslor och tankar, begriper jag inte vad menningen med döden är.

Döden är det enda säkra som vi har här i livet. Allting tar slut och vår begränsad tid här på jorden är nog tilltänkt till att få oss göra rätt "val" för man hinner ju inte med allting på max 70 år. Val ger ångest och ångesten kan bara dämpas när vi respekterar de döda och försonas med döden.

Om jag inte kan försonas med döden ,så kan jag inte heller försonas med livet.

Låt mig önska dig en glad påsk nu!

Intellektuell och filosofisk masturbation!

Inspiration, livsglädje,optimism och spänning i vardagen känns nära till hands nu när våren står för dörren. Människan är ett egendomligt djur som inte kan leva utan bekräftelse från sina medmänniskor. Jag finns, alltså, bekräftas jag är mottot för de flesta varelser som gör anspråk på att vara Homo sapiens. Min idealistiska ideologi "Tourialismen" och min humanistiska livsåskådning "Humania" kräver att jag utsätter mig själv för "en intellektuell och filosofisk masturbation!" varje dag. Frågan om vad en människa är alltid närvarande och fascinerande hos mig.

Hegels dialektik Herren och slaven, subjekt och objekt aktualiseras i all mänsklig relation från individ nivå till nationer och stater. Den som gör människan unik är ju hennes förmåga att planera och förutse morgondagen. I all meningsskapande verksamhet förutsätts att jag relaterar mina erfarenheter och referensramar till den andra på ett eller annat sätt.

"Hegel lär oss att förnuftet kan upptäckas i historien trots de stora motsägelserna och kaoset vi vid en ytlig betraktelse kan tro oss se. Dialektiken var Hegels sätt att avtäcka människosläktets felsteg och strävanden och visa hur förnuftet med nödvändighet utvecklas mot ett allt större vetande. För Hegel är dialektikens logik att man kan demonstrera hur förnuftet utvecklas till en punkt, där den möter på självmotsägelser som med nödvändighet tvingar det till en övergång till en högre sanning som införlivar och upphöjer motsägelsen till ett högre stadium."

"Detta nya stadium utvecklas men kommer också i sin mogna form att stöta på självmotsägelser som tvingar den till en ny högre form som innesluter de föregående formerna. Människor krigar, dör, bygger kyrkor, tempel och under denna konkreta yta verkar förnuftet obevekligt och lär sig mer och mer. Människorna är i sina dagliga bestyr ”motorer” för förnuftet eller andens (Geist) utveckling. "

"Redan Platon gjorde en distinktion mellan aisthesis det vi upplever med sinnena och noein det vi kan uppfatta med vårt förnuft. Hegels uppgift blir att visa hur dialektiken och förnuftet verkar inom logik, politisk filosofi, ontologi osv och i hans kanske mest berömda verk ”andens fenomenologi” - medvetandets utveckling mot självmedvetande och absolut vetande. Hegel talar ofta om hur dialektiken i en första fas är i-sig (an-sich) och hur den utvecklas, mognar och når sin övermogna fas där konflikt och självmotsägelser blir tydliga."

"Den övergår då i sin motsats, som upplöser problemen i dess första fas. Dialektiken befinner sig då i en fas som är för-sig (für sich) och på nytt genomgår dialektiken en fas där självmotsägelserna tvingar den till försoning som leder till ett nytt och högre stadium, som upphäver de tidigare faserna men införlivar också dessa med den nya fasen som då är i-och-för-sig (an-und-für-sich). "

"Så fortgår motsatsernas spel i en allt högre spiral som slutar först i det ”absoluta”. Komplexiteten i Hegels tankegångar gör att det finns många myter och fel om hans filosofi, en av de mest seglivade är att han skulle använda sig av schemat tes-antites-syntes i sin dialektiska metod. I själva verket avfärdar Hegel detta som ”kantiansk formalism” och som ett andelöst schema."

Det är först när den andra negerar eller bekräftar mig som jag existerar. Det är också då som jag kan begripa min värld och gör mitt yttersta att hantera den utifrån mina förutsättningar för att kunna känna mening med tillvaron i sig. Sartres existential filosofi om att man är ansvarig för sitt liv och sina handlingar genomsyrar detta förhållningssätt.

Individens utveckling är en del av samhällsutvecklingen och bör förstås holistiskt. Den historiskt materialistiska teorin om tes, antites och syntes är fortfarande aktuell. Marx menade att samhällets utveckling hade genomgått ett antal olika historiska perioder, där varje period har karakteriserats av en intressekonflikt grundad i en uppdelning av arbetet. Denna konflikt är det som driver historien framåt som en utveckling av tes, antites och syntes (se dialektik). De senaste historiska perioderna i västerlandet har varit slavsamhället som efterträddes av feodalism och slutligen kapitalism (där imperialismen av Lenin deklarerades vara kapitalismens högsta stadium).

Jag hävdar dock att en ny människa och ett nytt samhälle á la Humania och Tourialism är möjligt och nödvändigt. Vägen dit är dock mödosam.

Kuba är lika med Fidel Castro!

Vår bild av Kuba är färgad av Fidel Vastro och den kubanska revolutionen. Vad händer med landet nu när Castro tycks ha dragit sig tillbaka från maktens centrum men finns kvar bakom kulisserna och kommer att ha fortsatt inflytande i landet? Castro har förkropsliggat den Kubanska befolkningen i nästan 50 år och tomrummet kommer aldrig att fyllas vid hans sannolika bortgång rätt snart. Raul är inget långsiktigt alternativ utan är tilltänkt som tillfällig lösning under en kort övergångsperiod.

Det Amerikanska embargot, i kombination med det kalla krigets slut, har skapat ekonomiskt kaos på Kuba. Jag har inga illusioner om det Kubanska systemet och dess brister. Kuba är en diktatur där en liten elit utövar makten genom ett totalitärt system som jag inte försvarar. Den kubanska regeringen förnekar systematiskt sina medborgare grundläggande rättigheter till yttrande frihet, frihet att bilda politiska organisationer, frihet till församling, rörelsefrihet och rätten till rättvisa rättegånger.

Kubas författning av år 1992 slår i paragraf 5 fast att:

"Kubas kommunistparti, som följer Martis idéer och marxism-leninismen och som är den kubanska nationens organiserade förtrupp, är samhällets och statens högsta ledande kraft, och organiserar och leder den gemensamma ansträngningen mot målen att bygga socialismen och nå ett kommunistiskt samhälle."

Det ideala kommuinstiska samhället har inte förverkligats och makten har korrumperat Castro och hans anhängare som fortsätter att livnära sig på en politik som snarare går ut på att överleva för egen skull än att leva upp till befolkningens behov och intresse.

Alla som har tagit makten genom gerilla krig som Castro, Mugabe, Afeworki o.s.v. lämnar aldrig sina ställningar frivilligt. Det känns som om allt maktskifte i sådana omständigheter förutsätter blodspillan. Man kan dock inte underskatta vikten av yttre faktorer såsom omvärldens politik av embargo och isolation, kan ha tvingat Kuba, Zimbabwe, Eritrea o.s.v. till mer förtryck av sin egen befolkning och totalitarism utan dess like.

Kubas kommunistparti har dock lyckats rätt bra på många andra fronter. Socialrättvisa inom utbildningsväsendet har skipats. Alla har tillgång till vård utan kostnad.

Framtiden är oviss som det alltid varit men kuba och dess socialistiska värden kommer att inspirera ännu fler människor och den nya generationen är beredd att kämpa vidare för sin frihet utan USAs (Under Satans Authority) inblandning.

Socialism eller döden!

BALKANISERING- till vilket ändamål???

Utbrytare republiker förklarar sig självständiga och omvärlden erkänner deras suveränitet och territorial integritet direkt. Enligt folkrätt experten Ove Brink i sydsvenskan i lördags krävs det två saker för att lyckas bryta sig loss från en stat: ha tur och starka vänner i rätt tid. Detta kan stämma i Kosovas fall.

Självbestämmanderätten är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna men utan socialrättvisa är denna rättighet ingen rättighet värt namnet. Jugoslavien har producerat 7 nya stater de senaste 15 åren och Sovjetunionen ännu fler.

Tanken på egen flagga och nationalsång är fortfarande påfrestande. Nation-state projektet är ett Europeiskt påfund och saknar verklighets förankring i många länder. I Afrika är de bara Namibia och Eritrea som lyckats med den bedriften under de senaste 30 åren.

De nya länderna från forna Jugoslavien aspirerar på att bli medlemmar av EU. Religös och etnisk nationalism har varit kännetecknande för de här nya staterna. Humania motsätter sig all form av nationalism och kommer aldrig att erkänna Kosovo så länge den lilla enklaven förespråkar etnifiering....

Sovjetunionen må ha varit baserat på centralisering och odemokratiska strukturer men idén som sådan var inget fel på. EU och USA är inte mer deomokratiska än andra enheter som i första hand är avsedda för ekonomiska syften.

Jag vill ha ett samhälle som präglas av öppenhet och mångfald vars små enheter bidrar till större enheter på global nivå. Balkanisering bör inte vara den enda vägen ut ur de demokratiska underskotten.

Jag är pan-afrikanist och humanist som försvarar mänskligheten över hela planeten. Drömmen om den kosmopolitiske världsmedborgaren lever kvar hos mig även om utvecklingen går åt annat håll i många regioner.

President Barack Obama af OBAMAMANIA republik!

Det är lite för tidigt att förutsäga utgången av valet i USA men jag leker med tanken att Barack Obama vinner det demokratiska partiets nominering och slår republikanen John McCain i presidentvalet i november. Vad skulle det betyda för världen i allmänhet och färgade människor och muslimer i synnerhet? Kommer det att ske något radikalt? Ibland känns det som om vem som helst skulle kunna vara bättre än Bush men jag är inte säker på att ens hudfärg och kön är avgörande för hur ledarskapet ska gestaltas.

Barack Obama och Hilary Clinton må ha helt andra referensramar än medelålders vita män men detta i sig är ingen garanti för att deras utrikespolitik ska skilja sig särskilt mycket från andra amerikanska presidenter. Båda kandidaterna tävlar om vem som är "Israels bästa vän" och om vem som kan bomba Iran mest. I grund och botten handlar allting om amerikanskt intresse utifrån elitens perspektiv oavsett vem som är hyresgästen i Vita huset. Makten har varken hudfärg eller kön. Det enda vi vet är att makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut.

Colin Powel och Condoleeza Rice tillhör eliten och har inte så mycket gemensamt med "jordens fördömda". De har inte påverkat USAs politik i någon positiv inriktning. De har snarare bidragit till att göra USA till ett farligt imperium med ambition att lägga beslag på hela jordklotet. Barack verkar kunna vara en schysst och karismatisk ledare. Humania republik kan trots allt tänka sig ge sitt fulla stöd till Barack i avsaknad av bättre kandidat. Stödet är dock inte oreserverat och villkorslöst. Vi kräver frihet, jämställdhet och broderskap över alla etniska, sociala, ekonomiska, klass och könsgränser. Baracks slogan " change we can belive in" bådar gott men frågan är om han kommer att leverera vid ett eventuellt maktövertagande..???Miljökämpen och konsumententadvokaten Ralph Nader är dock den bäste kandidaten.

Till eftertanke!

kwame Touré är sjukskriven och går hemma i dessa dagar. Stress, tvångstankar och ångest med sömnlöshet är de värsta kombinationer som leder till depression. Det gäller att inte deppa allt för mycket. Man måste göra det bästa av situationen. Ingen självömka här hos mig. Svackor är en del av livet och att vara människa. Denna vinter har varit rätt varm men lång och mörk....... Jag längtar till våren som aldrig kommer.....

Musik och böcker är de största trösterna som finns. Nina Simones låt "mississippi goddamn" får mig på kämpare humör .....Jag har kanske gått i väggen men lovar att inte gräva ner mig. De biologiska, psykosociala och ekonomiska faktorerna har avgörande betydelser i ens välbefinnande. Osäkerheten inför framtidens sysselsättning och ovissheten om var jag vill bosätta mig framkallar de symptomen som jag nämde ovan. Kärlekskrank eller abstinens? Oavsett vad det är som det rör sig om så kan man alltid ta till sig Sören Kirkegaards kloka ord i vintermörkret. Du har nog någon i din närhet som behöver hjälp?

"Om Jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra

För att hjälpa någon, måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
Om jag inte kan det, så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och
egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjlpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjlpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska,
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon."

Tack Sören!

Cogito, ergo sum? Homo Mensura ?

Jag är inte det jag gör eller är född till. Jag är det jag skulle vilja bli och hade kunnat bli. Jag existerar bl.a. genom mina konceptualiseringar, föreställningar, vanförestänningar och fantasier.Jag är ett resultat av två människors val. Min tillblivelse var kanske planerad eller inte men det var nog menat att äga rum precis då. Jag kan bara göra det bästa av mitt öde.

Man föds inte till en människa och blir inte heller en människa efter en viss tid utan det är ett livsprojekt som pågår i ens hela liv. Man blir aldrig en fullbordad och färdig människa någon gång. Det är en process som aldrig tar slut.

Det är i hennes brister, pinsamheter och tillkortakommanden som människan avslöjar sina beslöjade sidor. Perfektionism bör inte vara något man strävar efter. Måste jag göra något för att berättiga min blotta existens ? Vad är mitt varande värt? Är inte livet i sig ett arbete? Varför denna hysteri om jobb som allas och alltings mått? Vad innebär att förverkliga sig och ens drömmar?

Jag upplever,alltså, lever jag. Jag överlever,alltså, är jag inte kontingent. Människan sägs behöva arbeta för sitt överlevnad men när den fasen är avklarad blir relationen mellan arbetet och människan mer komplicerat.

Arbetet = Ett nödvändigt ont ?

Människan = En kontingens ?

Arbetet = En kontingens ?

Människan = En nödvändigt ond ?

Jag ställer frågorna och du förväntas komma med svaren eller fundera vidare. Kontingensen kan vara en nödvändighet eller den kontingentas nöd. Jag fascineras också av människans behov av att berätta som tycks vara lika viktigt som basbehoven: vatten, mat, kläder,bostad, kärlek o.s.v. Den ständiga längtan att hamna i någon form av socialkontext. Jag berättar, alltså, finns jag. Människan behöver synas, höras och bekräftas mer än något annat djur. Vad har jag för rätt dock att hävda som nedanstående ?

Cogito, ergo sum = Jag tänker,alltså, finns jag.

Homo Mensura = Människan är alltings mått.